Så mycket bättre

Jag försöker undvika all reality-TV, men kom ändå att se på några avsnitt av serien ”Så mycket bättre”. Det var nu andra säsongen serien sändes i Sveriges TV4. Serien var ett enda stort undantag från dagens reality-regel. Förvisso är det möjligt att göra bra TV utan både tävling och förnedring.

Årets programserie var bättre än fjolårets. På min skala alltså. Det fanns många tungviktare med nu. Ledin och Dahlgren får väl räknas som två av mina absoluta favoriter. E-type, Wiehe och Ph har ju alla levererat massor med bra låtar genom åren, så de är minst halvfavoriter. Av årets deltagare var Timbuktu och Laleh mer eller mindre nya bekantskaper för mig. Speciellt roligt att just en doldis kunde kliva fram och imponera. Jag talar förstås om Laleh som gjorde intryck på mig med sin lågmälda och ödmjuka framtoning.

Om hela programserien verkligen gjordes på en dryg vecka så är nog såväl artisterna som TV-teamet att gratulera. Min gissning är att det varit betydligt mera hårt arbete än nöje.

TV-serien bygger tydligen på ett holländskt koncept. Kvalitén ligger, tycker jag, i det höga underhållningsvärdet. Alltså i musiken. Störande var att programmet var sönderredigerat på något sätt. Det fanns för många samstämmiga intervjuvklipp, där artisterna sällan sparade på superlativerna när de berömde varandra. Men bättre det än all förnedring.

Annonser

10 comments on “Så mycket bättre

  1. Jag har också följt med serien de gånger jag har haft möjlighet. Håller med om att överdrivet beröm känns bättre än motsatsen.

  2. Jag har inte sett annat än glimtar av programmet, men jag håller med om att det är så mycket trevligare att berömma varandra och ta fram det goda än att klanka på varandra. Jag tittar ju nästan inte alls på tv, men framför allt inte på ”förnedringstv”, det gör ont i mig när folk skäller på och talar illa om varandra eller dömer ut deltagare med hårda ord framför kameran.

    • Det är nog något helt obegripligt för mig att det skall skällas och kritiseras i vart och varannat program. Det måste ju finnas en stor efterfrågan på sådant bland tittarna. Varför förstår jag inte. Jag ser rätt mycket på TV, men är tydligen en mycket omodern TV-konsument.

  3. Ser numera sällan på TV men av en slump såg jag faktiskt programmet, och är precis av samma åsikt som dig. Föredrar också att fokusera på det som är bra/det som fungerar istället för det som är dåligt, eftersom eftersmaken är så mycket bättre. Dock har jag varit med om att överdrivet beröm eller positiva kommentarer har skadat mig, men då har det varit frågan om sarkasm. Jag hör dock också till undantaget av majoriteten för jag är så mycket mer känslig än andra för undertonen. Det som spelar roll för mig är inte formen av beröm eller kritik utan avsikten bakom orden. Om den medvetna/omedvetna avsikten är att skada eller reparera.

    • Vad bra att någon håller med! 😀

      Fast jag ser att jag hamnade på sju famnars vatten när jag drog upp det där med berömmet, vilket egentligen inte alls var meningen. Jag försökte se det hela enbart ur mitt eget perspektiv som TV tittare.

      Jag tycker ju att programmet var bra och det är en imponerande produktion som gjorts på extremt kort tid. En genuin diskussionen artisterna emellan hade varit mer värdefull än de många intervjuklippen. En del av intervjuverna verkade ju vara gjorda nattetid och det tyder på en viss tidsbrist, vilket i och för sig är mycket förståeligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s