Nu i Levi

Innan morgonens frukost gjorde vi en lagom kort morgonlänk på ca 10 km i ylläsjärvi-terrängen. Termometern visade -4 °C och föret var helt perfekt.

Vi ankom Levi tidig eftermiddag. Dagsprogrammet blev helt klassiskt med butiksbesök, kaffe, promenad, skidåkning, bastu och middag. Jag gjorde en tur på drygt 25 km via Sammuntupa till Lapinkyla och hem. Det hade blivit plusgrader till eftermiddagen så föret var inte lika bra som på morgonen.

Dagens oljud: Hundarna i Lapinkylä

Dagens After Ski: Vinkkari. Se bara på bilden!

Kvällens utbud: Tulipunaruusut på Hotell Levitunturi. Popeda på Arena.

Levi02310307

After Ski på Vinkkari

Alterativet: Sängen

Hundliv i Lapinkylä

Hundliv i Lapinkylä 31.3.2007

Annonser

Nästan i Levi

Efter drygt 8 timmar i bilen mellanlandade vi i Ylläsjärvi.

Eftersom stugan i Levi blir ledig först i morgon, tog vi in på Ylläs Saaga som omväxling.

Efter en kort promenad blev det ett kort besök på Spa-avdelningen. Jag roade mig i bubbelpoolen medan frugan konditionssimmade.

I övrigt är kvällen helt öppen…

Yllas01300307Yllas02300307

Vetenskapsmagasinet i Sveriges TV2

var riktigt intressant i kväll. Det handlade om fetter och indirekt lite om socker.

Det var skrämmande att se vilken enorm förändring befolkningen på Tonga genomgått på kort tid sedan den västerländska livsstilen gjort sitt intåg. Befolkningen som tidigare var exeptionellt slank och frisk är nu sjuk och fet.

I Sverige har antalet feta barn tredubblats på 15 år. Det är fullt möjligt att vi nu ser en generation växa upp som lever kortare än sina föräldrar.

Laboratorieprov visar att flera livsmedel innehåller transfetter. Märkningarna är vilseledande. Livsmedelsverket påstår att en självsanering skett, men det verkar något tveksamt.

Se reprisen om ni inte såg programmet i kväll. Tyvärr kommer den sent på söndag.

Exploshowen

i Nyykaabi slutade nyss. Det var en färgsprakande och häftig tillställning. Vilken mix av ungdomsmusiker, yrkesmusiker, körsångare, artister, drillflickor och spexare från hela svenska Österbotten! Vilka duktiga musiker Närpes producerar!

Repertoaren var varierad och mångsidig med mycket kvalitè. Inte i närheten att bli långtråkig i något skede.

Åk till Malax nästa helg ni som inte sett den!

Mycket ork åt dragarna även i fortsättningen!

Sammanfattningen

Det är kanske läge att sammanfatta långloppsvintern. Och det lär inte bli någon munter historia. Men kort.

Summeringen ger två ynka långlopp och inte ett enda nytt stämpel i Worldloppetpasset. Årtusendets sämsta vinter, helt klart. Precis så illa är det.

Tillfälligheter eller…?

Hemma igen. Kommer med ännu några reflexioner över lördagens händelser. Jag hann skida till Skramstadsetra, en sträcka på knappa 9 km när loppet avbröts. Det blev plötsligt totalstopp i spåret, folk kom emot, skidåkare stod på tvären i spåren och många pratade i telefon. Jag förstod till en början ingenting. Det kom som en total överraskning, föret var fint och vädret var ju nästan perfekt. Det var nästan obegripligt att det stormade bara en liten bit upp.

Genast när jag hörde vad som hänt ringde jag åt Erolf, vår chaufför. Han hade då redan hunnit till Lillehammer. Jag sade åt honom att komma tillbaka till Rena för att hämta oss. Att jag ringde genast var nog tur för då fungerade telefonerna ännu.

Jag vände om som alla andra och rände ner till Rena. Den 9 km långa nerförsbacken blev också den en upplevelse, det gick riktigt fort. Väl nere försökte jag ringa Håkan och Stig, men det var hopplöst. Jag skickade SMS och de gick fram så småningom. Ett SMS kunde vara på väg en halv timme.

Tillfälligheterna? Jo, det hör inte till vanligheterna att ha egen bil (hyrbil) med chaufför.  Att vi hade det just på den här resan gjorde att vi kom oss hem från Rena mycket smidigt. Det blev över 400 km för Erolf den dan. Jag har aldrig någonsin tidigare haft telefonen med mig i ett lopp och allra minst mina glasögon. Av någon anledning hade jag nu. Utan telefon hade vi aldrig hittat varann. Utan glasögon hade jag inte lyckats skriva textmeddelanden.

Visst är vi besvikna över loppet som blev inställt. Vi satsade tre dagar på resan. Och pengar. Men samtidigt är vi glada över att arrangörerna hade modet att stoppa tävlingen. Två personer som hann lite längre i loppet hamnade på sjukhus på grund av nerkylning. Folk blåste omkull uppe på fjället. Det uppmättes över 50 m i sekunden i byarna. Det blåste orkanstyrka

Skidtur på Sjusjøen

För att lite lindra besvikelsen över gårdagens inställda lopp åkte vi idag upp till Sjusjøen och tog en tur över fjället. Vi skidade till Midtfjellet som är Birkebeinerløypans högsta punkt, 910 m ö h. Det var mycket folk ute, både unga och gamla. Vädret visade upp sin bästa sida och vi fick en fin tur.

Mycket snö och fina spår vid Sjusjøen den 18 mars 2007

På Midtfjellet, Birkebeinerrennets högsta punkt, 910 m öh, den 18 mars 2007

På Midtfjellet, Birkebeinerrennets högsta punkt, 910 m öh, den 18 mars 2007

Kaos i Rena

Jag hann skida endast 9 km innan tävlingen avbröts. De allra flesta
hann inte ens starta. För första gången i Birkebeinerrennets 70 åriga
historia måste tävlingen avbrytas. På grund av storm på fjället.

Nu är plötsligt 13 000 skidåkare på fel ställe. Likaså 13 000 väskor
med ombyteskläder. Alla ringer men telefonförbindelserna är blockerade.
Min gissning är att kaoset räcker hela  dan.

Team work

Nu blåser nya vindar. Det här är resan då inget lämnas åt slumpen.
Absolut inget. I stället för att resa ensam, då man själv får ta ansvar
för allting, görs denhär resan tillsammans med tre duktiga medarbetare.
Håkan ansvarar för vallningen, Stig är med som läkare och Erolf som
chaufför. Alla har en uppgift och det ser verkligen ut att fungera.

Fördelarna är flera. Det ger mera tid för bloggning och dessutom finns det alltid nån att skylla på om något misslyckas.

Här ses hela teamet på Birkebeineren Skistadion.

Teamet på skidstadion i Lillehammer

Teamet på skidstadion i Lillehammer

Och här har vallaren kommit igång på allvar.

Klisterföre att vänta

Klisterföre att vänta

Base camp i Gjøvik

Jag har varit på väntelistan till ett hotell i Lillehammer hela
vintern. Det är dagens backhoppning som bidrar till den stora
efterfrågan. Det löste sig aldrig med hotellet.

För några år sen träffade jag Knut på en skidresa i Italien. Vi har
mötts i skidspåret flera gånger sen dess. För drygt en vecka sedan
frågade jag honom om råd beträffande login. Knut svarade: ”Du får gärna hyra mitt
fritidshus utanför Gjøvik. Räcker 12 bäddar?”

Skymningen faller nu när jag sitter i Knuts stuga med utsikt över en
liten sjö. Elden sprakar i kaminen, snart har vi lagom värme. Goda
vänner är alltid bra att ha.

En eloge till Fischers

finska importör Patrol Oy Ab, som ersatte mina gamla skidskor med splitternya. Dagens höjdpunkt nåddes redan vid förmiddagskaffet när transportbudet levererade skorna. Mina gamla skor var flera år gamla så importören hade nog ingen skyldighet att ersätta. Därför blir man extra glad när sånt händer. Jag tackar och bockar.

Birkebeiner nästa.

Till helgen åker jag till Norge. Det blir att åka skidor mellan Rena och Lillehammer. Loppet heter Birkebeinerrennet och ingår i Worldloppet programmet.

Av de lopp jag hittills skidat så är nog Birken det tyngsta. Loppet är inte längre än 54 km men höjdskillnaden är stor, åtminstone i en plattlännings ögon. Spåret går över två fjäll, Raufjellet och Midtfjellet. Första backen genast efter start är minst sagt krävande, den är 13 km lång och stigningen 540 m. Högsta punkten, 910 m över havet, passeras på Midtfjellet. När man väl kommer till Sjusjøen efter 41 km åkning är man mentalt redan i mål. Den 13 km långa slutetappen ner till Birkebeineren Skistadion i Lillehammer faller 390 m och är därför lättåkt.

Birkebeinerrennet är lite speciellt genom att delar av banan går genom öppet fjällandskap. Vädret kan ändra väsentligt när man kommer upp på kalfjället. Det ställer krav på vallningen. Möts man av torr drivsnö uppe på fjället när man har klister under skidorna håller man sig lätt för skratt.

Ryggsäck är obligatorisk i rennet. Den måste väga minst 3,5 kg och skall innehålla vindtygskläder, vallor och mat. Det sägs att ryggsäcken hör ihop med Birkebeinerrennets historia. Och det är inte vilken historia som helst. Den går nämligen tillbaka ända till år 1205. Två duktiga skidlöpare Torstein Skjevla och Skjervald Skrukka kämpade sig över över fjällen på skidor med en knappt två-årig pojke i ryggsäcken. Pojken, blivande kungen Haakon Haakonsøn skulle sättas i säkerhet undan de oroligheter som rådde. Färden var strapatsrik men fick ett lyckligt slut.

Blir det jobbigt över fjället skall jag tänka på Torstein och Skjervald. Min ryggsäck är nog lättare och så håller den tyst.

Årets Vasalopp

blev ingen höjdare. Visserligen kom jag i mål men resan blev aningen jobbig. Om jag fritt får välja så föredrar jag vackert väder, minusgrader, hårda spår och välfungerande skidor. Inga av önskemålen uppfylldes igår. Det blev varmare än det som utlovats, därför höll inte spåren. Vallningen tar jag dock på eget konto. Jag körde envist med burkvalla när det egentligen var klisterföre.

Hur det verkligen gick i loppet får man kanske bäst reda på om man efter målgång ringer hem och frågar. Arrangörens resultatservice på nätet ( http://www.vasaloppet.se ) är verkligen påkostad. Den individuella åkprofilen säger det mesta. För några år sen ringde man hem och berättade hur det gick. Numera ringer man hem och frågar hur det gick.

På minussidan noteras ytterligare att jag förlorade åt min lillasyster riktigt ordentligt. Det var första gången men säkert inte sista. Grattis Camilla!

Skönt att vara hemma igen. Jag har sovit gott hela natten i egen säng.

En speciell natt

Dethär dygnet innehåller massor av upplevelser. Det är inte bara dagen med skidåkning mellan Sälen och Mora, det är natten innan också.

Vi som bor i Mora stiger upp tidigt för att hinna till starten kl 8 i Sälen. I natt hade vi planerat väckning kl 03:30 i vår stuga. Men precis som vanligt, vid 3-tiden var det slutsovit för då började de första telefonerna pipa. Det finns alltid oroliga själar.

Efter morgonfrukosten klev vi på bussen kl 04:30. Och just nu sitter jag i den bussen. Jag gissar att vi är framme i Sälen lite före halv sju. Bilkön kryper sakta fram den sista biten. Framme i Sälen väntar dagens första race. Då plockar vi kvickt skidorna ur bussen, tar dem i händerna och rusar vad benen bär. Det gäller nämligen att placera skidorna på önskat ställe i startfållan, givetvis så långt fram som möjligt. Själv kommer jag att söka upp 20:e spåret i startfålla 4.

Är nu på plats i Mora

för årets Vasalopp. Jag startade hemifrån för drygt 3 timmar sen. Inte så illa med tanke på att de flesta österbottningarna reste ren i torsdags.

Vädret i Mora är mulet, ca -2 grader. Och vädret är det stora samtalsämnet just nu. Och då menar jag det väder som förväntas tills i morgon under själva Vasaloppet. Det är ju vädret som bestämmer vilken vallning det blir. Jag skall nu runda alla traditionella sportaffärer och vallapunkter och insupa all världens visdom i vallningsteknik. Utbud finns minsann. Här sätts den mentala styrkan på prov. Den starke blir plötsligt svag. Visst skall man testa nyheter men kanske inte i ett Vasalopp.

Jag vallade glidet innan jag åkte, fästvallan sätter jag i kväll. Det blir lätt att välja skidor för jag har bara ett par med. Det är oprofessionellt men bekvämt. Lagom för en motionär.