Till helgen åker jag till Norge. Det blir att åka skidor mellan Rena och Lillehammer. Loppet heter Birkebeinerrennet och ingår i Worldloppet programmet.

Av de lopp jag hittills skidat så är nog Birken det tyngsta. Loppet är inte längre än 54 km men höjdskillnaden är stor, åtminstone i en plattlännings ögon. Spåret går över två fjäll, Raufjellet och Midtfjellet. Första backen genast efter start är minst sagt krävande, den är 13 km lång och stigningen 540 m. Högsta punkten, 910 m över havet, passeras på Midtfjellet. När man väl kommer till Sjusjøen efter 41 km åkning är man mentalt redan i mål. Den 13 km långa slutetappen ner till Birkebeineren Skistadion i Lillehammer faller 390 m och är därför lättåkt.

Birkebeinerrennet är lite speciellt genom att delar av banan går genom öppet fjällandskap. Vädret kan ändra väsentligt när man kommer upp på kalfjället. Det ställer krav på vallningen. Möts man av torr drivsnö uppe på fjället när man har klister under skidorna håller man sig lätt för skratt.

Ryggsäck är obligatorisk i rennet. Den måste väga minst 3,5 kg och skall innehålla vindtygskläder, vallor och mat. Det sägs att ryggsäcken hör ihop med Birkebeinerrennets historia. Och det är inte vilken historia som helst. Den går nämligen tillbaka ända till år 1205. Två duktiga skidlöpare Torstein Skjevla och Skjervald Skrukka kämpade sig över över fjällen på skidor med en knappt två-årig pojke i ryggsäcken. Pojken, blivande kungen Haakon Haakonsøn skulle sättas i säkerhet undan de oroligheter som rådde. Färden var strapatsrik men fick ett lyckligt slut.

Blir det jobbigt över fjället skall jag tänka på Torstein och Skjervald. Min ryggsäck är nog lättare och så håller den tyst.