De gånger jag besökt Monaco har jag alltid noterat samma sak vad lyxbåtarna beträffar. Ingen är ute på sjön utan alla jakterna ligger prydligt i hamn. Är det så att båtägarna är så utfattiga att de inte har råd att köra?

-Nåja, mig stör det inte. Tvärtom, man kan ju alltid inbilla sig att båtarna får stå av miljöskäl.

Själv sjösatte jag i kväll. Men inte i Monaco.

vid Place du Palais. Inte så exklusivt, men bra ändå. Tror jag.

Och Grattis alla mammor!

Morsdagslunch i Nice

utförd. Promenerade större delen av banan. Den nya asfalten på avsnittet runt Casinot ser ju riktigt bra ut. Och läktarbyggena är klara redan nu. Tidtabellen verkar hålla inför Monacos Grand Prix.

De mest morgonpigga kör ju en länk i gryningen varje morgon.

lite med semesterfirandet. Vid Medelhavet. En länge planerad resa för hela familjen. Det är husmor som bjuder. Riktigt hela familjen blev det inte, men vi är ändå 6 personer som njuter av en sol och sommar. Och omgivningen är ju inte fyskam.

igen, men nu på lagom avstånd. I trakten av Mont Blanc.

Idag blåste äntligen lite varmare vindar. Det känns som om skidsäsongen nu definitivt är över. Fast det har den väl varit ett tag redan. Kanske läge att sammanfatta säsongen.

Efter den skrala förvintern var jag i ett skede nästan beredd att kasta in handduken helt vad skidåkning beträffar. Men så plötsligt, i mitten av januari, redde allt upp sig och det blev en bra vinter till slut. Mycket stabila förhållanden i långa perioder. Antalet skidkilometrar blev mindre än vanligt. Men spelar det någon roll? Knappast, det var ju precis lika roligt ändå! Och med två nya stämplar i Worldloppetpasset kan man väl inte annat än vara nöjd. Och Lapponia-hiihto inte att förglömma.

Skidorna är nu putsade och satt i sommarförvar. Det var snabbt gjort. Endast fem par behövde åtgärdas. I det sammanhanget blev jag påmind om att jag faktiskt har ett par som jag aldrig provat.

När tjeckiskan Katerina Neumannová avslutade sin aktiva karriär för två säsonger sen så blev det en massa skidpar över, så kallade stallskidor. Jag fick möjligheten att plocka igenom en del av sortimentet. De flesta paren var alldeles för mjuka men det fanns ett styvare par som passade mig exakt. Det var ett par köldföresskidor som jag också köpte. Eventuellt det bästa paret som jag äger, vem vet. Men det har gått två säsonger redan och jag har ännu inte provat dom. Så någon skidfantast är jag tydligen inte, ifall någon trodde det.

Idag var det dags för prisutdelning i Zafiras påsktävling. Jag fick priset direkt hemlevererat av en itella-anställd. Priset är tydligen valt med omsorg, åtminstone procentsatsen imponerar.

Bogart tackar härmed medtävlarna och framför allt tävlingsarrangören för en fin tävling!

Veckoslutet har gått i innebandyns tecken. Arbetsgivaren ordnade en turnering i Tammerfors och vårt kontor ställde upp med laget ”Pohojammaa”. Vårt lag bestod nästan enbart av glada amatörer. Det var första gången någonsin jag spelade en riktig innebandymatch. Och det blev genast fyra matcher. Så lite regler lärde man sig till och med. Blev presenterad som turneringens äldsta spelare, men vet inte riktigt om det är positivt eller negativt.

Avsikten med arrangemanget var att få träffas under lättsamma former. Över 100 anställda mötte upp och hade kul. Efter färdigspelad turnering blev det bastu och mat. Eftersnacket är ju viktigt i dessa sammanhang. Och det fortsatte sent in på natten.

Resultatmässigt klarade vi oss någorlunda. Med två segrar, en oavgjord och en förlust placerade vi oss på femte plats. Med lite bättre tur hade vi spelat om medaljerna.

Kul med lite annat än bara arbete på arbetet.

I torsdagens Blad kunde vi läsa om Harry Holtti från Sundom. Han är en mångsidig man och en flitig motionär.

Harry cyklade över tretusen kilometer förra säsongen. Hans bedrift imponerar storligen på mig. Inte bara av den anledningen att han cyklade dubbelt mer än mig. Utan framför allt med tanke på hans ålder. Han fyller nämligen 100 år idag.

Grattis Harry!

åtminstone här uppe i Levi. Snötäcket är drygt 80 cm tjockt. Dagens länk fick bli runt Levi via Lapinkylä i perfekta förhållanden.

I morgon startar Lapponia-hiihto, med 3 långlopp under en vecka. Såhär skriver arrangören på sin hemsida:
”Parisataa kilometriä maisemalatuja. Reipasta yhdessäoloa. Kaikille arvokas mitalli ja kunniakirja. Hiihtojen jälkeen sauna, uintia ja tanssia. Hoppua ei ole, huoltopisteessä ehtii riipaista välipalaa ja soppaa, voitelemaan sukset ja välipäivinä voi vaikka katsella porokisaa. Pääasia ei ole voitto vaan soma olo.”

Det är ett krävande arrangemang trots den lyriska beskrivningen. Det vet jag av erfarenhet eftersom jag har skidat enskilda deltävlingar flera gånger och hela programmet år 2001. Med den erfarenheten i bagaget borde det vara lätt att avhålla sig från allt vad deltagande heter, åtminstone för en halvtränad motionär. Men konstigt nog så är jag anmäld igen. Förståndet räckte inte till denna gång heller.

I morgon blir det alltså skidåkning i Olos.

händer det något mellan långloppen också. Jag har kanske bara glömt att rapportera. Som något enstaka besök i baren, t.ex.  Den egna favoriseras givetvis.

Foto denna gång: Kristian

på Kaffehuset. Clapton och Cohen och mycket mer. Med Anna-Karin Berg och Hasse Westergård. Fullsatt och stämningsfullt. Fint med sådana arrangemang.

Såg att Jessica Andersson och Lasse Holm tävlade i samma lag i ”Så skall det låta” i kväll. Konstigt nog så har jag ett foto, taget 2004, av just dom två tillsammans.

Långloppet Bieg Piastów skidades i år för 33:e gången. Orsaken till att vi deltog beror mest på att loppet fick Worldloppet-status i år. De europeiska loppen på Worldloppet-programmet är numera 11 till antalet.

Loppet går i södra Polen utanför staden Szklarska Poreba, alldeles på gränsen till Tjeckien. Huvuddistansen  är 46 km och drog ca 2000 deltagare. Totala antalet deltagare, alla distanser inräknade, var ca 3500.  Snö fanns i massor. Start och mål är på ca 860 m höjd och högsta punkten är på ca 1000 m. Det var ett av de tyngre loppen jag någonsin skidat, men det berodde väl delvis på föret. Banprofilen ser ju egentligen rätt så snäll ut.

Starten i loppet var en av de smidigaste jag upplevt någonsin. Kanske tack vare att arrangemangen inte var överorganiserade på något sätt. Ingen trängsel eller hets i något skede. 200 löpare släpptes åt gången med 2 minuters mellanrum.

Närmaste granne till loppet är tjeckiska Harrachov där de flesta deltagarna också bodde. Vi gjorde en sväng där via på söndan för att kolla in flygbacken och konstaterade att det är en riktig skid- och turistort med massor av hotell. Jag valde dock att boka hotell i polska Szklarska Poreba. Hotellvalet föll väl ut, jag tror att alla var nöjda. Fast namnet på hotellet, Szrenicowy Dwór lärde vi oss inte riktigt att uttala.

Uppehället blev inte speciellt dyrt. Matpriserna är ju betydligt lägre än de som vi är vana med.

Vi flög till Prag och därifrån fortsatte vi med bil. Två hyrbilar behövdes. Sträckan att köra var bara drygt 150 km och större delen var motorväg. På ditresan gjorde vi en avstickare till VM-staden Liberec. För fem av oss var Liberec bekant från i fjol när vi deltog i långloppet Jizerská Padesatka.

Loppet är skidat, Bieg Piastów alltså. Alla i sällskapet är lyckligt i mål. Och något större missnöje har jag inte noterat. Vi har till och med hunnit med en riktigt avslappnande bastu på hotellet. Som vanligt fanns det mycket att diskutera.

Det var ett tungt lopp, alla är överens om det. Terrängen här är krävande och föret i dag gjorde inte saken bättre. Temperaturen låg runt noll grader. På de lägre partierna var det plusgrader men uppe på 1000 m höjd var det någon minusgrad. Överlag var det vått i spåret som en följd av flera dagars värme. Och spåren höll inte riktigt. Dessutom låg dimman tät. Vi fick inte se den fina natur som vi vet att finns här.

Mina skidor fungerade ganska bra, åtminstone så att jag är nöjd. Riktigt bra fäste hade inte, men det beror väl mest på att kraften att trycka ner klisterskidan saknades idag.

Arrangemangen här i Polen är kanske inte i världsklass. Det verkar vara lite Polsk riksdag över det mesta här.

Men nu skall vi äta vildsvin. Åtminstone lät det så i bastun för en stund sen.

Vädret, föret och vallningen är det överlägset vanligaste samtalsämnet inför ett långlopp. Ovisst intill det sista är det också inför morgondagens långlopp Bieg Piastów, som skidas i södra Polen.

Här är flera plusgrader för tillfället, men det utlovas kallare tills i morgon, Hur kallt, det är frågan.

Sent på eftermiddagen bestämde vi oss. Och plötsligt var det full rulle i vallaboden. Grundkonceptet är likartat för samtliga i vår niomannagrupp, men några varianter förekommer. Själv satte jag på ett universalklister och blandade lite Rossa i. Nu får det inte börja snöa! I morgon vet vi svaret.

Jag har gått och närt på en liten förhoppning om att eventuellt få prova VM-spåren i Liberec under veckoslutet. Därav blir nog inget. Synen som mötte vid skidstadion i Liberec idag, 4 dagar efter 5-milen, var föga upplyftande.

Det gick nog ganska jämt ut med vädret för arrangörernas del, om man säger så.

Vi äter rätt mycket fisk hos oss. Ofta blir det lax. Den är relativt billig, hälsosam och god.

Jag såg ett TV program från SVT förra veckan om laxfiske och laxodlingar. Norge är en enorm producent av odlad lax. Ca. 11 miljoner laxportioner går på export varje dag!

TV programmet tog fram en tråkig sida. Laxarna matas med pellets som görs av fiskmjöl från andra fiskar. Och det handlar inte om skräpfisk utan många gånger om bra matfisk. Fisk som kanske fångas i Sydamerika, transporteras till någon pelletsfabrik på andra sidan jordklotet för att sedan transporteras till Norge. Och det allra sorgligaste i sammanhanget är att till 1 kg lax går det åt ca 2,5 kg matfisk. Tala om dålig verkningsgrad.

Inte speciellt uppmuntrande när fisken inte räcker till för alla och haven håller på att bli utfiskade. Ett nytt exempel på hur ekonomiska intressen kör över de moraliska och ekologiska.

När vi så ofta gnäller över både spår och utrustning kan det vara nyttigt att bli påminda om hur det var förr. Vi som åker i preparerade spår på glasfiberskidor, har fina vallor, bra kläder och dessutom åker buss till start borde inte ha så mycket att gnälla över. Åtminstone inte i jämförelse med hur det var tidigare.

Reportaget i går av Jens Lind var strålande. Här ser vi de riktigt tuffa gossarna. Kolla in StoppTid här!

Uppladdning med kolhydrater har åter fått utrymme, både här på bloggen och i dagstidningarna. Det är förståss det stundande Vasaloppet som är orsaken just nu.

Ingen som håller på med någon uthållighetsgren har väl kunnat undgå det entydiga budskap som predikats, nämligen att man måste ladda upp med kolhydrater i massor om man skall orka. Själv har jag i årtionden förlitat mig på detta.

Det är tveklöst så att kolhydraterna utgör det effektivaste bränslet när kroppen skall utföra ett arbete på hög effekt. Forskningen som ligger bakom detta kommer självfallet från elitidrotten. Men är det då en självklarhet att det recept som gäller för eliten även är det bästa för motionären? Själv är jag lite tveksam här.

Kolhydraterna som kan lagras i kroppen räcker för ett par timmars aktivitet allra högst. För att klara ett maratonlopp eller ett långlopp på skidor måste kroppens fett träda till. Och det finns ju i obegränsad mängd.

Det viktigaste för motionären är inte att ladda upp med en massa kolhydrater.  Det viktigaste är att genast från början av ett lopp få igång fettförbränningen. Då räcker kolhydraterna också bättre till.

På senare år har jag helt slutat kolhydratladda. Men pricipen ”train low-race high” hyllar jag dock. Det är en kombination av fettförbränning och ”högoktaniga” kolhydrater under själva loppet. Mina egna erfarenheter stöder just detta.

och framför allt kvällarna. Nu hinner man en vända i skidspåret efter jobbet utan att vara beroende av elbelysning.

För första gången denna vinter kunde jag ta på mig skidorna vid husknuten och staka iväg över åkrarna. Det är ju helt suveränt. Vaasan Latu gör ett bra jobb som håller spårnätet i skick i terrängen runt Molnträsket. I kväll skidade jag ända till Skatila, en runda på ca. 30 km. Det gick bra trots att mörkret nog hann fånga mig innan jag var hemma vid sjutiden.

En bra avslutning på en vacker vinterdag.

på Ålands hav idag

Det blev nästan samma förutsättningar i Otepää idag som i Vörå för en vecka sedan. Snöfall hela natten innan loppet. Idag upphörde dock snöfallet lagom vid start och temperaturen låg på ca -5° C. Inga större vallningsproblem nu alltså.

Tartu maraton-rutten blev en riktigt positiv upplevelse. Den bjöd på en omväxlande skidåkning i en ”böljande” terräng. Alla skidtekniker kom till pass. Hela sträckan var tillräckligt brett preparerad, 5-10 spår loppet igenom. Bra glid hade man tyvärr endast i två spår pga nattens snöfall.

Loppet bjöd som sagt på en omväxlande skidåkning och det passar mig bra. Det här var ett bekvämt lopp för min egen del. Bra skidor hela vägen. Det blev nog full valuta för pengarna.

Anders Aukland vann loppet, ifall det intresserar någon.