Idag blåste äntligen lite varmare vindar. Det känns som om skidsäsongen nu definitivt är över. Fast det har den väl varit ett tag redan. Kanske läge att sammanfatta säsongen.

Efter den skrala förvintern var jag i ett skede nästan beredd att kasta in handduken helt vad skidåkning beträffar. Men så plötsligt, i mitten av januari, redde allt upp sig och det blev en bra vinter till slut. Mycket stabila förhållanden i långa perioder. Antalet skidkilometrar blev mindre än vanligt. Men spelar det någon roll? Knappast, det var ju precis lika roligt ändå! Och med två nya stämplar i Worldloppetpasset kan man väl inte annat än vara nöjd. Och Lapponia-hiihto inte att förglömma.

Skidorna är nu putsade och satt i sommarförvar. Det var snabbt gjort. Endast fem par behövde åtgärdas. I det sammanhanget blev jag påmind om att jag faktiskt har ett par som jag aldrig provat.

När tjeckiskan Katerina Neumannová avslutade sin aktiva karriär för två säsonger sen så blev det en massa skidpar över, så kallade stallskidor. Jag fick möjligheten att plocka igenom en del av sortimentet. De flesta paren var alldeles för mjuka men det fanns ett styvare par som passade mig exakt. Det var ett par köldföresskidor som jag också köpte. Eventuellt det bästa paret som jag äger, vem vet. Men det har gått två säsonger redan och jag har ännu inte provat dom. Så någon skidfantast är jag tydligen inte, ifall någon trodde det.

Idag var det dags för prisutdelning i Zafiras påsktävling. Jag fick priset direkt hemlevererat av en itella-anställd. Priset är tydligen valt med omsorg, åtminstone procentsatsen imponerar.

Bogart tackar härmed medtävlarna och framför allt tävlingsarrangören för en fin tävling!

Veckoslutet har gått i innebandyns tecken. Arbetsgivaren ordnade en turnering i Tammerfors och vårt kontor ställde upp med laget ”Pohojammaa”. Vårt lag bestod nästan enbart av glada amatörer. Det var första gången någonsin jag spelade en riktig innebandymatch. Och det blev genast fyra matcher. Så lite regler lärde man sig till och med. Blev presenterad som turneringens äldsta spelare, men vet inte riktigt om det är positivt eller negativt.

Avsikten med arrangemanget var att få träffas under lättsamma former. Över 100 anställda mötte upp och hade kul. Efter färdigspelad turnering blev det bastu och mat. Eftersnacket är ju viktigt i dessa sammanhang. Och det fortsatte sent in på natten.

Resultatmässigt klarade vi oss någorlunda. Med två segrar, en oavgjord och en förlust placerade vi oss på femte plats. Med lite bättre tur hade vi spelat om medaljerna.

Kul med lite annat än bara arbete på arbetet.

I torsdagens Blad kunde vi läsa om Harry Holtti från Sundom. Han är en mångsidig man och en flitig motionär.

Harry cyklade över tretusen kilometer förra säsongen. Hans bedrift imponerar storligen på mig. Inte bara av den anledningen att han cyklade dubbelt mer än mig. Utan framför allt med tanke på hans ålder. Han fyller nämligen 100 år idag.

Grattis Harry!