åtminstone här uppe i Levi. Snötäcket är drygt 80 cm tjockt. Dagens länk fick bli runt Levi via Lapinkylä i perfekta förhållanden.

I morgon startar Lapponia-hiihto, med 3 långlopp under en vecka. Såhär skriver arrangören på sin hemsida:
”Parisataa kilometriä maisemalatuja. Reipasta yhdessäoloa. Kaikille arvokas mitalli ja kunniakirja. Hiihtojen jälkeen sauna, uintia ja tanssia. Hoppua ei ole, huoltopisteessä ehtii riipaista välipalaa ja soppaa, voitelemaan sukset ja välipäivinä voi vaikka katsella porokisaa. Pääasia ei ole voitto vaan soma olo.”

Det är ett krävande arrangemang trots den lyriska beskrivningen. Det vet jag av erfarenhet eftersom jag har skidat enskilda deltävlingar flera gånger och hela programmet år 2001. Med den erfarenheten i bagaget borde det vara lätt att avhålla sig från allt vad deltagande heter, åtminstone för en halvtränad motionär. Men konstigt nog så är jag anmäld igen. Förståndet räckte inte till denna gång heller.

I morgon blir det alltså skidåkning i Olos.

händer det något mellan långloppen också. Jag har kanske bara glömt att rapportera. Som något enstaka besök i baren, t.ex.  Den egna favoriseras givetvis.

Foto denna gång: Kristian

på Kaffehuset. Clapton och Cohen och mycket mer. Med Anna-Karin Berg och Hasse Westergård. Fullsatt och stämningsfullt. Fint med sådana arrangemang.

Såg att Jessica Andersson och Lasse Holm tävlade i samma lag i ”Så skall det låta” i kväll. Konstigt nog så har jag ett foto, taget 2004, av just dom två tillsammans.

Långloppet Bieg Piastów skidades i år för 33:e gången. Orsaken till att vi deltog beror mest på att loppet fick Worldloppet-status i år. De europeiska loppen på Worldloppet-programmet är numera 11 till antalet.

Loppet går i södra Polen utanför staden Szklarska Poreba, alldeles på gränsen till Tjeckien. Huvuddistansen  är 46 km och drog ca 2000 deltagare. Totala antalet deltagare, alla distanser inräknade, var ca 3500.  Snö fanns i massor. Start och mål är på ca 860 m höjd och högsta punkten är på ca 1000 m. Det var ett av de tyngre loppen jag någonsin skidat, men det berodde väl delvis på föret. Banprofilen ser ju egentligen rätt så snäll ut.

Starten i loppet var en av de smidigaste jag upplevt någonsin. Kanske tack vare att arrangemangen inte var överorganiserade på något sätt. Ingen trängsel eller hets i något skede. 200 löpare släpptes åt gången med 2 minuters mellanrum.

Närmaste granne till loppet är tjeckiska Harrachov där de flesta deltagarna också bodde. Vi gjorde en sväng där via på söndan för att kolla in flygbacken och konstaterade att det är en riktig skid- och turistort med massor av hotell. Jag valde dock att boka hotell i polska Szklarska Poreba. Hotellvalet föll väl ut, jag tror att alla var nöjda. Fast namnet på hotellet, Szrenicowy Dwór lärde vi oss inte riktigt att uttala.

Uppehället blev inte speciellt dyrt. Matpriserna är ju betydligt lägre än de som vi är vana med.

Vi flög till Prag och därifrån fortsatte vi med bil. Två hyrbilar behövdes. Sträckan att köra var bara drygt 150 km och större delen var motorväg. På ditresan gjorde vi en avstickare till VM-staden Liberec. För fem av oss var Liberec bekant från i fjol när vi deltog i långloppet Jizerská Padesatka.

Loppet är skidat, Bieg Piastów alltså. Alla i sällskapet är lyckligt i mål. Och något större missnöje har jag inte noterat. Vi har till och med hunnit med en riktigt avslappnande bastu på hotellet. Som vanligt fanns det mycket att diskutera.

Det var ett tungt lopp, alla är överens om det. Terrängen här är krävande och föret i dag gjorde inte saken bättre. Temperaturen låg runt noll grader. På de lägre partierna var det plusgrader men uppe på 1000 m höjd var det någon minusgrad. Överlag var det vått i spåret som en följd av flera dagars värme. Och spåren höll inte riktigt. Dessutom låg dimman tät. Vi fick inte se den fina natur som vi vet att finns här.

Mina skidor fungerade ganska bra, åtminstone så att jag är nöjd. Riktigt bra fäste hade inte, men det beror väl mest på att kraften att trycka ner klisterskidan saknades idag.

Arrangemangen här i Polen är kanske inte i världsklass. Det verkar vara lite Polsk riksdag över det mesta här.

Men nu skall vi äta vildsvin. Åtminstone lät det så i bastun för en stund sen.

Vädret, föret och vallningen är det överlägset vanligaste samtalsämnet inför ett långlopp. Ovisst intill det sista är det också inför morgondagens långlopp Bieg Piastów, som skidas i södra Polen.

Här är flera plusgrader för tillfället, men det utlovas kallare tills i morgon, Hur kallt, det är frågan.

Sent på eftermiddagen bestämde vi oss. Och plötsligt var det full rulle i vallaboden. Grundkonceptet är likartat för samtliga i vår niomannagrupp, men några varianter förekommer. Själv satte jag på ett universalklister och blandade lite Rossa i. Nu får det inte börja snöa! I morgon vet vi svaret.

Jag har gått och närt på en liten förhoppning om att eventuellt få prova VM-spåren i Liberec under veckoslutet. Därav blir nog inget. Synen som mötte vid skidstadion i Liberec idag, 4 dagar efter 5-milen, var föga upplyftande.

Det gick nog ganska jämt ut med vädret för arrangörernas del, om man säger så.

Vi äter rätt mycket fisk hos oss. Ofta blir det lax. Den är relativt billig, hälsosam och god.

Jag såg ett TV program från SVT förra veckan om laxfiske och laxodlingar. Norge är en enorm producent av odlad lax. Ca. 11 miljoner laxportioner går på export varje dag!

TV programmet tog fram en tråkig sida. Laxarna matas med pellets som görs av fiskmjöl från andra fiskar. Och det handlar inte om skräpfisk utan många gånger om bra matfisk. Fisk som kanske fångas i Sydamerika, transporteras till någon pelletsfabrik på andra sidan jordklotet för att sedan transporteras till Norge. Och det allra sorgligaste i sammanhanget är att till 1 kg lax går det åt ca 2,5 kg matfisk. Tala om dålig verkningsgrad.

Inte speciellt uppmuntrande när fisken inte räcker till för alla och haven håller på att bli utfiskade. Ett nytt exempel på hur ekonomiska intressen kör över de moraliska och ekologiska.

När vi så ofta gnäller över både spår och utrustning kan det vara nyttigt att bli påminda om hur det var förr. Vi som åker i preparerade spår på glasfiberskidor, har fina vallor, bra kläder och dessutom åker buss till start borde inte ha så mycket att gnälla över. Åtminstone inte i jämförelse med hur det var tidigare.

Reportaget i går av Jens Lind var strålande. Här ser vi de riktigt tuffa gossarna. Kolla in StoppTid här!