Bokslutet

Eftersom maratonepoken kan tänkas vara över för min del återstår endast bokslutet. Det presenteras här, visserligen i oreviderad form. Skulle maratonkarriären av någon anledning ännu få en fortsättning får detta duga som mellanbokslut.

Kan bara kort konstatera att de uppsatta målen aldrig nåddes. Men det är ju ingalunda ovanligt i dessa bistra tider. Till god redovisningssed hör att en verksamhetsberättelse bifogas. Jag tar mig friheten att utelämna denna helt och hållet. Ger mig därmed direkt på den numeriska delen.

Redovisningsperiod: 1983-2010
Antal maraton (42,195 km): 75
Summa distans: 3164,6 km
Totaltid: 11 dygn, 3 timmar, 19 minuter och 14 sekunder.
Snittid: 3:33:51
Snittfart/km: 5:04
Medelpuls: 160

Lista på alla loppen.

Annonser

18 comments on “Bokslutet

  1. Unge man du ger dig alltför lätt! Sätt målet till 100
    og ta det med ro utan att se på klockan. Det finns
    många intressanta marathonlopp ut i världen. Kombinerat med semester og kultur går loppen
    som en dans.

    • Morjens!

      Det är möjligt att jag ger mig för lätt. Jag har aldrig haft någon riktig stake.

      Och även det övriga du skriver, det vet jag redan från tidigare. Kom med något jag inte vet! Finns det sevärd kultur i China?

  2. Krutet uppfanns i China!
    Shanghai skyline är mycket häftigare än den
    på Manhattan Ett eldorado för en fotointresserad

  3. Hej Bogart!
    Det är en imponerande statistik det där. 3.06 på maraton är nog mycket bättre än vad jag presterat på nån sträcka.

  4. Imponerande, ja otroligt imponerande är min spontana kommentar till ditt s.k bokslut!
    Att dina uppsatta mål aldrig uppnåddes kan väl tillskrivas det faktum att målen var för högt uppskruvade.
    Vad jag förstått av de få gånger vi träffats på nån sportaffär och utbytt några tankar så har jag uppfattat det som om du vigt ditt liv rätt mycket på att fullgöra ditt jobb till närmare 200 %!
    Att dessutom under årens lopp hinna med så många träningstimmar som fordras för att åstadkomma en sådan mängd av fullföljda maratonlopp med en snittid av 3,33 och delar, det är verkligen imponerande!
    Att du dessutom redan år 1983 hade en pulsklocka och skrivit dagbok över genomförda lopp är väl ett bevis på att du satsat helhjärtat också på dina hobbyer (löpning och skidåkning).
    Kul att kunna blicka tillbaka på tider som gått, nån verksamhetsberättelse utöver denna redovisning är nog rätt onödig. Men den kunde nog vara en inspirationskälla för någon ungdom som är på väg uppåt i sin löparkarriär. Så ifall andan faller på, så kan du ju ge en kort beskrivning över när och hur ditt idrottsintresse övergick till att avverka dina 42,195 km med löparskor på fötterna!
    Det blir en lite längre kommentar denna gång och orsaken till det är att jag sitter hemma och tar igen mig efter en ofrivillig uttömningträning.
    Kan väl liknas vid någon form av vinterkräksjuka med visseldiarré och kräkningar samt tillhörande feber. Är nog fit for fight igen i morgon tror jag, så jag passar på och läser några bloggar jag brukat följa på nätet.
    Därav en lite längre kommentar!
    Jag antar att ditt mål var att underskrida tre timmars gränsen, men med ett heltidsjobb som krävt ständiga resor var väl nog ribban för högt ställd.
    Själv var ett av mina mål att en gång under min löparkarriär ta mig igenom ett maraton lopp, men nu har jag nog helt gett upp tanken på dylika eskapader.
    Det längsta lopp jag sprungit var ett halvmaraton i Terjärv. En ”halvmara” som egentligen var 24 kilometer. Själva loppet blev också en ”mara” innan jag tagit mig in under målskynket. Du känner säkert till ”Fröudi Jokka” min jämngamla kusin .
    Vi hade året innan, rätt otränade båda två, sprungit tillsammans i ett lopp som kallades Kerttuanjärven juoksu och var med för att det var kul och hade inga ambitioner på några supertider eller placeringar. Och låg på rätt samma nivå vad formen beträffade.
    Nåja, nu skulle vi ställa upp i Terjärv halvmaraton, och den som känner ”Jokka” vet ju att han alltid varit en spjuver av guds nåde. Han värmde upp bakom sportstugan som det värstaste proffs och jag trodde ju förstås att det bara var ett ytterligare bevis på hans
    otaliga skämt.
    När startskottet ljöd blev det en tjurrusning av sällan skådat slag och jag tänkte att nog mattas ”Jokkas” fart av efter en stund så jag hängde på. Första fem kilometrarna gick på något under 20 minuter, en fart som jag aldrig tidigare trott mig kunna hålla. Ännu vid 10 km var jag ”Jokka i hälarna, men när vi kom till Högnabba och 15 km, av de 24 var avverkade, då var jag helt knäckt.
    De 9 km som var kvar till målet blev nog som finnarna säger en ”tuskien taival”.
    Det blev att löpa och gå om vart annat vätskebristen var total och energin slut.
    Mitt inne i centrum, där Storranks butik var förr, drabbades jag av en sjuhelsikes kramp i baklåret. Men att avbryta med en dryg kilometer kvar var ej att tänka på, det smärtade som bara den och jag haltade mig in till sportstugan och fick ju en sluttid. Men sluttiden har jag lyckats förtränga, inget att berätta för banbarnen som det plägar sägas.
    Att jag öppnade alltför hårt i förhållande till min form var nog ett resultat av att jag inte visste att min kusin hade ett helt år av seriös träning bakom sig med Terjärv OK och varit med på deras länkar hela vintern.
    Så om du orkat traggla dig igenom dessa rader måste du nog inse att dina insatser på löparfronten varit i en helt annan division.
    Men jag tror och vet att du liksom jag fått fina stunder tillsammans med likasinnade
    Och oavsett resultat och mål så är nog all form av motion en källa till glädje och hälsa för de flesta av oss.
    Ha en skön fortsättning på den annalkande vintern, och hoppas att inte den sandande marodören får för sig att förstöra flera skidspår.
    Häls.Tzelisklobb Lassi.

    • Hej Lasse!

      Inledningsvis en korrigering då du tydligen hamnat lite vilse. Ambitionsnivån har aldrig varit hög, inte vad jobbet beträffar och knappast för något annat heller. Fast en stor del av tiden har jag ändå satsat på jobbet, långsam som jag är.

      Att jag inte nådde målsättningen är ingen stor sak och det handlar inte om några tider. Jag insåg i ett tidigt skede att jag saknar förutsättningar att gå under 3 timmar så det har jag aldrig försökt. Det var nu på senare år som jag kom på den småroliga idén att försöka samla ihop till100 lopp lagom tills jag fyller 60. Ännu för två år sen låg jag mycket väl till i tidtabellen. Men det var här som målsättningen sprack. Fast det spelar ingen som helst roll.

      Första pulsmätaren fick jag 1994 så medelpulsen gäller endast för loppen efter det.

      Upprinnelsen till maratonlöpningen är så totalt odramatisk att jag har aldrig kommit på tanken att skriva om det. Men kanske jag gör ett inlägg någon gång om vad tillfälligheter kan leda till. Av de man kände var det ju nästan bara Koxen som sprang maraton på den tiden.

      Kerttuanjärven juoksu löpte jag en gång, likaså Terjärv halvmaraton. Men det loppet har jag inte bokfört som något halvmaraton eftersom det var 24 km. Men det var jobbigt från Högnabba, det minns jag. Jag kommer inte ihåg Fröudi Jukka från någon löpning, men minns honom som en riktig spjuver.

      Så nu blir det väl lite skidåkning för oss då framöver, eller hur? (förutsättningar börjar finnas, senaste natt vaktade jag snökanonerna vid Öjberget). Hoppas du också repat dig vid det här laget. Tack för den långa kommentaren! Tu e grömm ti skriiv!

  5. Hej på dig!
    Måste säga att också jag är imponerad av ditt maratonbokslut. Beundrar ditt sinne för ordning och reda och på vilket sätt du har sparat statistik över alla lopp. Jag lyfter också på hatten för dina 75 avklarade maraton.
    Själv är urdålig på att spara uppgifter. Tack vare internet hittar jag hos arrangörerna de lopp jag deltagit i med tider, placeringar etc. Borde nog föra över uppgifterna i något slags eget bibliotek.
    På tal om tillfälligheter så var det också så i mitt fall och löpningen. Svågrarna i G:borg bjöd in mig att hälsa på dem då de sprang Varvet för sju år sen, blev själv inspirerad och på den vägen är det.
    Angående målsättningar kan också det oväntade inträffa: Insåg i höst då jag anmälde mig till Varvet 2011 att startgruppen troligtvis blir 1A, alltså genast bakom elitlöparna. Och med det möjligheten att önska Mustafa Muhammed och de andra stjärnorna lycka till före loppet. Måste erkänna att den tanken (och målsättningen) funnits nån gång. Detta pga av en hyfsad placering i vårens lopp, tidsmässigt inte något topplopp.
    Önskar dig en fin skidvinter och en god julhelg.
    Folke W

    • Tack för det!

      Jag tycker att det var lyckade tillfälligheter som förde dig till löpningen. Jag menar, det verkar ju vara din gren. Jag är ju totalt chanslös. Varvet borde jag nog prova någon gång. Vi får se.

      Vi ses väl, i skidspåret eller på någon konsert. 🙂 God Helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s