Ännu chockad av gårdagens tunga cykeltur upp till levitoppen, packade jag idag cykeln i bilen och drog till Äkäs. Man kan ju alltid inbilla sig att det går lättare här.
I Äkäslompolo valde jag ett boende med varmt garage.
Gårdagens cykeltur
gick runt Levitunturi med en avstickare upp till toppen. Nog visste jag att det skulle komma en uppförsbacke, men att den skulle vara så tung, det hade jag inte trott. Nej för!
Det tog 28 minuter att cykla den knappt 5 km långa sträckan. Det är sorgligt, minst sagt.
Vägen upp till Levitoppen bjuder på en någorlunda jämn stigning, drygt 300 höjdmeter.
Hur tänkte de här?
Nytt för i år är en laavu (vindskydd) som byggts vid rutten runt Pyhätunturi. Platsen är tydligen döpt till Merkkinen. Laavun ligger endast ett stenkast från klassiska Merkkisenkaltio. Med en källa som ständigt bubblar, ett rör som sprutar upp friskt källvatten och därtill sitt strategiska läge i en ”vägkorsning” är Merkkisenkaltio det traditionella pausstället.
Det finns inte något överutbud på vindskydd. Att nu två vindskydd ligger endast 300 meter från varandra förvånar en aning.
Ett vindskydd är det naturliga pausstället, såväl sommar som vinter. Pauser blir det sällan för mycket av, så självfallet välkomnar vi alla nybyggda vindskydd.
Alpackor i Lapinkylä
Jag trodde knappt mina ögon när jag kom till Lapinkylä. Alpackor i hagen! Möjligtvis en Lama-Alpacka hybrid.
Man ser mycket bara man rör på sig, men man skall aldrig sluta förvånas.
Nya vanor
Till traditionen hör numera ett lapplandsbesök i september. Det brukar vanligtvis bli vid den här tidpunkten och så blev det också i år. Eftersom jag numera äger en terrängcykel tog jag den med. Man måste ju prova nymodigheterna.
Dagens experiment blev en länk blev runt Kätkä och Pyhätunturi på varierat underlag och vidare runt Levitunturi på asfalt. Ca 47 km blev länken totalt. Underlaget varierade som sagt, jag åkte på spånbana (gick mycket tungt), skogsvägar, spångar (nja, jag ledde visst cykeln mest), jämna stigar, steniga stigar och asfalt. Hur många gånger jag var omkull avslöjar jag inte!
Annars så fick jag bra skjuts ner från Utsuvaara. Jag bestämde mig för att inte bromsa eftersom det var bra asfalt. GPS:en visade maxhastigheten 60,2 km/h.
Att cykla i Lappland är inte bättre än att gå. Visserligen hinner man längre på en dag, men man hinner knappast se mera av omgivningen eftersom cyklandet kräver sitt.
Det är inte bara hemma som det råder varmt och vackert sommarväder, det finns här också.
Lyssnade till tystnaden
Åter en sanslöst vacker och varm septemberdag. Inga vågor och inget vindbrus. Tystnaden ute i skärgården är så gott som total. Det enda som stundvis bryter tystnaden är en och annan hackspett som knackar.
Jag hade tänkt starta motorsågen men lät bli. Jag hade inte ens på radion på hela dan. Det har väl aldrig hänt tidigare. Det är fint att få lyssna på tystnaden.
En septemberafton
av ovanligt slag. Det är varmt och det är vackert. Varken ord eller bild räcker till att beskriva.
En septembermorgon
när vår kobbe träffas av morgonens första solstrålar.
Äppelskörd
Det kommer mycket äppel i år. Och äpplen är av ovanligt bra kvalitet dessutom.
Av många olika sätt att ta till vara äppel är kallpressad äppelsaft ett praktiskt alteranativ. Lätthanterat på alla sätt.
Läkningen fortskrider
Dränen som suttit i halsen på Lillkillen tog vi bort för en vecka sen. Nu är såret helt läkt och ingen ny svullnad har uppstått. Ännu.
Veterinären stod för ett riktigt fint hantverk när han fixade till dränen. Med hjälp av ett stygn rakt genom röret hölls den på plats tiden ut.
Ökad motion
Lillkillen på bara 6 månader skall normalt inte ha så mycket ordnad motion. Medan rehabliteringen ännu pågår försöker vi ändå aktivera honom lite extra. Han har tidvis varit lite slö på grund av alla medicinerna och blivit lite tjock. Det är främst den stora dosen kortison som nu syns på kroppen.
Skogspromenader trivs vi med, idag 8 km.
Vi trotsar förbudet
och tänder våra ljus. Vi firar ju villaavslutning!
Tacka vet jag torkan
Vågar vi förvänta oss ett lugnare veckoslut? Sommarstugesäsongen brukar avslutas med smällare och fyrverkeri. Inget jag riktigt lärt mig uppskatta. Nu har myndigheterna utfärdat fyrverkeriförbud på grund av torkan. Få se om villafolket orkar hålla sig. Knappast helt.
När dagen övergår till kväll är det mycket fridfullt på holmen. Nästan som om en tropisk värme lagt sig över vår vik.
Dagens korta cykeltur
En fin rutt runt Karperöfjärden
fick bli runt Karperöfjärden. Det är en naturskön rutt i varierad terräng som jag sprungit otaliga gånger. Det var en passlig långlänk på den tiden man ännu kunde springa, eftersom den hemifrån mäter ganska exakt ett halvmaraton.
Idag förlängde jag turen med lite kosköskog. Jag blev förvånad över den höglänta skogsterräng som mötte när jag vek av från Koskövägen. Som Österbottning blir man glatt överraskad varje gång man hittar en ny backe som är över 20 meter hög.
Högsta punkten på dagens cykeltur i skogen bakom Koskö, 28 m enligt Suunto Ambit.
Lägesrapport, sensommaren 2013
Lättjan och bekvämligheten hade helt tagit över när jag beslöt att ge mig själv en spark i baken. Rent praktiskt gjorde jag det genom att köpa en terrängcykel.
Sparken hade avsedd effekt, åtminstone tillfälligt. Jag har nu varit ute så pass många gånger att jag själv är riktigt nöjd. Nästan lite överraskad. Det handlar inte om någon extremcykling för min del, jag håller mig till skogsvägar i första hand. Det fina med terrängcykeln är man kan hålla sig borta från den värsta trafiken. Att cykla ensam i skogen i lugnt tempo är både avslappnande och fridfullt.
Denna sensommardag bjöd på ett härligt väder. Solen sken från en klar himmel och kvicksilvret kröp över 20 grader. Jag tog en tur till Kuni och tillbaka. Men inte längs riksåttan utan till största delen genom skogen. Dagens rutt blev hemifrån, via Korsnäståget, Höstves, Storhälleberget, Båskas, Staversby, Miekka, längs Klumpvägen till Kuni där jag vände. Tillbaka längs Långträsk skogsväg, via Voitby, Båskas, Molnträsket, Skjutbanan, Fågelberget och hem. Det var kanske inte världens bekvämaste cykling på grund av grovt krossgrus men ändå en fin rutt. Nästan lite nostalgiskt att cykla mellan Kuni och Skatila. Det var där vi sprang Botniamarschen på 80-talet.
Nästan deprimerande
Vi besökte Juthbackamarknaden igår. Det var faktiskt första gången för min del, trots att den populära markanden redan existerat under många år. Eftersom Juthbackamarknaden börjar få status av en kulturhistorisk storhändelse i regionen kände jag att det kunde vara dags för ett besök.
Efter mitt besök får jag nog konstatera det jag redan visste, nämligen att jag inte begriper detta skrotrally. Antagligen på grund av för lite humor, åter en gång. Jag förstår inte hur folk orkar dra land och rike runt med en massa skräp. Det var närmast deprimerande att se.
Att marknaden fyller en social funktion är däremot lättare att förstå. Kanske den sociala biten fungerar bättre tack vare skräpet?
Ivar fyller halvt idag
Det mesta jämnar ut sig i längden. Det tycks gälla oss hundägare också.
Vår förra hund Igor blev över 16 år gammal. Han var hur frisk som helst och behövde således aldrig besöka veterinären.
Annat är det med lillkillen Ivar. Han blir 6 månader idag och har fått en riktigt risig start i livet. Han har varit till veterinären åtminstone 7 gånger. Blivit opererad i tungan en gång, fått näringsdropp ett par gånger och ätit antibiotika i 45 dagar. Plus lite annan medicinering som ännu fortsätter, liksom antibiotikan.
Man kunde kanske tro att Ivar redan är ett riktigt vrak. Hur det går för honom vet vi inte, men just nu är han en levnadsglad och pigg valp. Sin bemärkelsedag firade han i sällskap med många andra på Juthbackamarknaden.
Ivar 6 månader.
Smidig också
Vår gräsklippardräng är inte enbart flitig, han är ytterst smidig också.
Flitig dräng
Drängen som vi anställde för att sköta gräsklippningen visade sig vara en riktigt flitig typ. Det är nästan rörande att se hur plikttroget han sköter sitt jobb.
Uppförsbacken tar inte slut
Ivars uppförsbacke vill inte ge sig. Halsen krånglar fortsättningsvis och ingen vet den exakta orsaken. Abscesser bildas kontinuerligt och spricker vartefter.
Idag var det åter dags för ett besök på kliniken i Nurmo. Enligt veterinären ser tungan ytterst komplicerad ut nere i svalget. Genom ett kiruriskt ingrepp tog han bort en böld från tungan. Ett vävnadsprov skickades bort för ytterligare analys.
Samtidigt sattes en drän i abscessen på halsen. Hur länge den får sitta kvar återstår att se. En skyddstratt var fullständigt omöjlig att få på. Resultatet av alla ingreppen börjar få traumatiska följder.
Drän på Ivars hals för att tömma abscessen på vätska
Ett diamantbröllop
hann vi fira i helgen.
Inte alla förunnade att fira och uppleva. Hjärtliga gratulationer till föräldrarna!
Ett livets samspel
Bildskörden från Lauhanvuori
blev inte vad den kunde ha blivit. Här dock några bilder.
-
- Orörd natur…
-
- Cykling i sommargrönskan på Lauhanvuori
-
- Aumakivi. En vackert rundformad sten.
-
- Grillplats vid Spitaalijärvi
-
- Kivijata
-
- Inte fel med fulldämpning.
-
- Spitaalijärvi i Lauhanvuoris sluttning.
-
- Paus. Det bästa på cykelturen.
En tur till Lauhanvuori
Med cyklarna i bagaget gjorde vi en dagstur till Lauhanvuori. Jag har länge haft ett sommarbesök på önskelistan. Vintertid har jag rört mig i lauhavuoriterrängen eftersom jag skidat Kauhahiihto.
Lauhanvuori, som numera är nationalpark, ligger mellan Kauhajoki och Isojoki (Storå). Naturen där har ett lappländskt inslag och är således ganska ”oösterbottnisk”. Lauhanvuori stiger hela 231 m över havet och är därmed den högsta punkten i våra trakter. Det finns inga branta partier i terrängen utan det mesta är jämnt sluttande skogsterräng.
Från utsiktstornet på Lauhanvuori ser man skog vart än man ser.
Inget vidare terrassväder
Det blev inget väder för solstolen den 13 augusti. Åtminstone inte hos oss.
Ingen operation
Lillkillen hade tid för halsoperation idag. När veterinären undersökte halsen konstaterade han detsamma som vi gjort. Svullnaden har gått tillbaka helt de senaste dygnen. Endast en mindre knut kan kännas när man trycker på halsen. Veterinären menade att chanserna är goda att skadan läker ytterligare med antibiotikans hjälp. En onödig operation skall man undvika. Eftersom Ivar ser ut att må bra för tillfället är vi helnöjda med dagens beslut. Antibiotikakuren förlängdes med en vecka till.
Idag på morgonen låg två mjölktänder på golvet. Att han tappat sina värsta sylar har jag heller inget emot.
Ivars mjölktänder som han tappade vid 5 1/2 månads ålder.
Bogart 