har hunnit ungefär halvvägs i programmet. I morgon står König Ludwig Lauf i tur. Loppet är också deltävling i Worldloppet. Skön klassisk skidåkning i vackra Oberammergau. Hade så gärna varit där. Kom ihåg att titta på adressen:
http://www.swixskiclassics.com/
Start
Damer kl 09:45 (08:45 CET)
Herrar kl 10:00 (09:00 CET)
på min lista är Toni Ketelä. Han fick kliva på podiet för första gången efter att ha blivit trea i sprinten i Otepää. En sprint som annars fick en mycket märklig utveckling. Till och med märkligare än sprintfinalen i Sochi-OS.
Toni förlorade andra platsen med minsta möjliga marginal till Ola Vigen Hattestad. Vann gjorde Tomas Northug.
Grattis Toni!
Den här bloggen ligger numera i träda, tyvärr, och det finns flera orsaker. Så risken finns att trädan fortsätter. Bloggpresentationen utlovar motionsrelaterat innehåll men något sådant är inte ens i sikte.
Normalt brukar några långlopp stå på programmet så här års. Dock inte denna vinter. Så illa har det aldrig varit på 15 år!
Ett litet desperat försök att knyta an till motionstemat kunde vara att presentera motionsstatistiken för fjolåret. Statistiken är inte mycket att hänga i julgranen, men sett till rådande hälsoläge är jag faktiskt rätt nöjd.
Snabba, långsamma, små och stora. Alla ryms.
Konstsnöspåret i Levi 18 november 2014
Norrmannen Henrik Kristoffersen vann dagens slalom i Levi. Därmed blir han renägare. En ren är numera förstapriset i både dam- och herrklassen. Segraren döpte sin ren till Lars.
Tanja Poutiainen i samspråk med Henrik Kristoffersen.
Levi står värd för veckoslutets World Cup tävling i utförsåkning. I dag stod damernas slalom på programmet. Det finns just ingen natursnö i Levi för tillfället men pisten Levi Black Slope var i utmärkt skick, och höll tävlingen igenom, tack vare konstsnön och duktig personal.
Tävlingen vanns av slovenskanTina Maze före Frida Hansdotter, Sverige och Kathrin Zettel, Österrike.
Tidig julafton för Frida Hansdotter och Tina Maze.
Skidsäsongen är öppnad för min del efter att ha skejtat en timme på golfbanan. Det tunna snötäcket räckte till. Snön som kom tidigare i veckan frös till skare så underlaget var närapå perfekt för skejting.
Axeln har inte blivit i skick så det blev att skida med en arm. Men det gick bra det också. Debuten får nog positiva förtecken till alla delar eftersom också hjärtat uppförde sig klanderfritt.
I morgon är det slut på föret.
När jag gick runt i en sportaffär i Mora förra månaden stötte jag på Staffanstaven (utvecklad av skidåkaren och vasaloppsvinnaren Staffan Larsson). Det är en stötdämpare avsedd för rullskidåkning som kan monteras på vilken standardstav som helst. Jag slog till direkt, konstruktionen kan vara värd att prova. Rullskidåkning är inget jag håller på eller trivs med, mycket beroende på att stötarna sliter på armar och axlar. Förhoppningen var att rullskidåkningen skulle bli roligare, i bästa fall.
Ännu har jag ingen recension att komma med. Det har gått över en månad sen jag monterade stötdämparna på ett par OneWay stavar och de är ännu oprovade. Orsaken är en inflammation i axeln som gör all stakning omöjlig. Så jag vet inte om Staffanstaven fungerar eller inte.
Och inte nog med att axeln krånglar. Hjärtläkaren tycker dessutom att jag skall ligga lågt, åtminstone tills vidare. Och ligga lågt, det gör man väl bäst på soffan?
Utseendemässigt lämnar Staffansstaven en del övrigt att önska, åtminstone i kombination med en OneWay stav.
Vasa Maraton löptes i dag. Det var närmast perfekta förhållanden när den 30:e upplagan gick av stapeln.
Jag ville uppleva stämningen och ställde mig på startlinjen. Naturligtvis inte på maraton, men på kvartsdistans. Och det blev en fin dag.
I morgon är det igen dags för Vasa Maraton. Ett evenemang som dragit över 500 löpare de senaste åren. Fint löparväder utlovas till i morgon, precis som det har varit de flesta gångerna genom åren. Inte helt omöjligt att jubileumsloppet lockar till nytt deltagarrekord.
När Vasa Maraton drog i gång i tiderna var tanken att starten skulle ske på torget med en bana som delvis går genom stan men också längs Vasas fina stränder. Det blev bara en tanke. Den auktoritära polischefen på den tiden sade var skåpet skulle stå. Polisen skulle absolut inte ställa upp på några trafikarrangemang, något som självfallet hade varit nödvändigt. Tävlingsplatsen fick därmed bli Karlsplan och maratonbanan gick helt och hållet utanför stan. Det torde annars ha varit maratonprofilen Mauri JV. Öljymäki som kom med idén till loppet. Han har löpt varje år och ställer upp i morgon igen.
Det kom drygt 200 deltagare första året. Det var mer än vad arrangören förväntat sig, eftersom nummerlapparna tog slut. Själv var jag en av dem som kom till start. Det skulle vara kul om man ännu 30 år senare kunde ställa sig på startlinjen. Men något sådant är inte att tänka på för min del. För 30 år sen sprang jag på tiden 3:11:21 och det räckte till en fin 12:e plats i allmänna klassen. Men också på den tiden fanns det många i de äldre åldersklasserna som sprang fortare.
Av ren nostalgi tror jag att jag skall hämta ut en nummerlapp till kvartsmaraton. Det borde jag klara av, om inte annat så gående.
Tidningsklipp ur Pohjalainen för 30 år sen.
På cykelsajten HappyMTB finns bilder från CykelVasan. Det har nog varit ett jättejobb för fotografen att knäppa alla bilderna, antagligen mer än 10 000 foton, och sedan ladda upp dem på servern. Undrar om inte fotografen, han heter visst Harri Manni, hade känningar i exponeringsfingret efteråt.
Tack vare att bilderna är tidsstämplade är det enkelt att hitta det man söker i bilddjungeln. Jag hittade snabbt en bild som hade något bekant över sig.
Enligt HappyMTB så får bilderna laddas ner och användas helt gratis. Sånt tackar man för!
Den relativt nya triathlonföreningen Wasa Triathlon ställde till med tävlingar i dag med över 200 deltagare. Det tävlades på två distanser, Snabbdistans och Olympisk distans. I snabbdistans ingick simning 400 m, cykling 20 km och löpning 5 km. På Olympisk distans gäller simning 1 500 m, cykling 40 km och löpning 10 km.
Vädret var aningen dystert på morgonen när det var grått och regnigt. Men när Olympiska distansen startade var det redan soligt och varmt. Dessutom nästan vindstilla. Det var mycket lätt att trivas som åskådare.
Det är möjligt att delta för nästan vem som helst. Bara man klarar av att simma, cykla och springa eller gå. Det såg man flera exempel på i dag, åtminstone på snabbdistansen. Själv har jag dock inga förutsättningar att någonsin delta. Simning är något jag aldrig lärt mig.
Det var imponerande, och kanske lite överraskande att se hur bra de bästa faktiskt är. Och hur stora avstånd som uppstår redan efter simningen. Nästan ofattbart. Panu Lieto som vann den Olympiska distansen var snabbast i samtliga grenar och vann till slut med nästan 13 minuter. Och Jussi Lotvonen förtjänar också ett omnämnande. Han blev tredje på snabbdistansen och sprang 5 km på tiden 21:17. Med benprotes!
om Cykelvasan som trampades i helgen som gick.
Loppet startar, precis som Vasaloppet på skidor, i Sälen med målgång i Mora. Sträckan är 95 km och körs med terrängcyklar. Det var nu femte gången som loppet arrangerades och har vuxit rekordsnabbt i popularitet. Loppet var fulltecknat med 12 000 deltagare.
Starten sker gruppvis med 5 minuters mellanrum. Första elitledet ger sig i väg kl 08:00 på morgonen och det sista motionsledet 4,5 timmar senare. Jag startade kl 10:00 i det 26:e ledet och var positivt överraskad över hur smidigt alla kom i väg. Det var ingen hets alls.
Underlaget är skogsbilväg/Vasaloppsspår 46 km, grus 37 km och asfalt 12 km. Några långa stigningar finns på banan men loppet kan knappast anses vara fysiskt tungt. Förutom att det är ganska långt. För min del fanns största utmaningen i utförsbackarna där det ibland gick ganska fort. Jag hade en maxhastighet utför i skogen på över 50 km/h. Feg som jag är bromsade jag alldeles för mycket och blev hela tiden omåkt på de lätta partierna. Nattens och morgonens regn gjorde att banan var ställvis lite smetig och hal. Men för det mesta var det bra underlag. Incidenter verkar vara svåra att undvika. Själv klarade jag mig utan vurpor men hann tyvärr se några som gått omkull.
Dricka-/matstationer finns naturligtvis i Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris. Själv använde jag mig inte alls av arrangörens service utan åkte jag från start till mål utan att stanna. Jag hade två liter vatten i ryggsäcken och det var precis lagom i det svala vädret.
Sammanfattningsvis, en kul tillställning som får ett bra betyg.
Booyah! Jag lyckades ta mig igenom Cykelvasan! Utan vurpor. Det var målsättningen, så nu är jag lite smånöjd när jag sitter på hotellrummet i Moraparken. Eftersom inga andra missöden inträffade heller.
Det gick inte så fort för mig. Jag hade inga ben att trampa med, det har jag aldrig haft. Men behöver man stressa upp sig? -Nej, det tycker inte jag. Man når kanske målet ändå!
Cykelvasan är ett relativt lätt MTB-lopp. Banan följer Vasaloppets bansträckning i huvudsak men är något längre, ca 95 km. Idag var det bra cykelväder, mulet men inget regn.
Någon cyklist är jag inte, och lär aldrig bli. Men det behöver inte hindra ett deltagande. För mig var deltagandet en ny erfarenhet och en positiv upplevelse. Allt gick mycket smidigt. Ingen hets eller stress. Svenskarna kan arrangera!
Det blev en tur till Vörå i dag i sällskap med Håkan. Vi ville båda ha en långlänk på terrängcykeln och planen var därför att köra hela MTB 69-banan. Den blev ju lite på hälft förra gången vi försökte.
I dag lyckades vi, nästan. Men precis som förra gången tappade vi bort oss lite. Denna gång en bit före Komossa där några röda pilar på vägen, som inte hade med MTB-banan att göra, förde oss vilse. Det resulterade i 5 km extra. Detta hade knappast hänt om vi hade haft bankartan med, men båda ”glömde” vi.
Med några kilometer kvar kom ett häftigt åskregn. Det hade vi klarat oss undan om vi inte ”slösat” 23 minuter på felcyklingen i Komossa. Men hur som helst, en bra tur fick vi till. Min längsta någonsin på MTB-cykeln. I siffror: 75 km och 4,5 timmar.
All images by iPhone
Efter Botniacyklingen har det harmat lite att jag inte ställde upp i MTB-loppet. Jag är ingen MTB-cyklist och kommer aldrig att bli, men det hade ändå varit intressant att vara med, bara för att få se hur det går till.
I kväll var vi fyra gubbar som åkte till Vörå för att testa MTB-banan. Vi hann (orkade?) inte med hela den 69 km långa banan, men med större delen. GPS:en visade på 55 km efter att vi varit ute i ca. tre timmar. En del av tiden gick till att studera kartan. Det var inte helt lätt att hitta rutten och vi cyklade fel åtminstone en gång.
Banan var tyngre än jag förväntat mig, dels beroende på mycket regn i Vörå det senaste dygnet. Men det var ändå en fin tur i trevligt sällskap.
Images by iPhone
Worldloppets beslutande organ håller sitt årliga möte i Riva del Garda i Italien denna helg. För en stund sen togs beslutet att fyra nya lopp (långlopp på skidor alltså) skall med i Worldloppet-kalendern. Det var två mer än jag förväntat mig.
Worldloppets första korta rapport från mötet lyder:
”History has been made by accepting four new races as Associate Members to the Worldloppet Ski Federation! From now on, Marchablanca / Ushuaialoppet (ARG), Vasaloppet China (China), Fossavatn Ski Marathon (ISL) and Merino Muster (NZL) are included into the Worldloppet family and are eligitable to stamp Worldloppet passports!!! Congratulations to all four races and WELCOME to Worldloppet!!!”
Pust! Nu är jag rejält på efterkälken igen.
Budapests kommersiella centrum ligger på Pest-sidan av Donau. Det var också där som vi bodde under vårt besök i staden förra veckan. Pest-sidan är ganska fattig på grönområden. Gatorna bildar ett finmaskigt nät och för t.ex. löpmotionärerna kan det vara svårt att hitta bra och sammanhängande motionsrundor.
Under en morgonlänk chansade vi och sökte oss till en ö som ligger mitt i Donaufloden mellan Margaretabron och Árpadbron. Det visade sig vara en riktig oas. Den 2,5 kilometer långa Margaretaön ( Margitsziget på ungerska ) består av väldiga parker och och lummiga trädgårdar. Som en lunga i storstadens mitt.
Ön visade sig också vara något av budapestjoggarnas Mekka. Runt hela holmen går en 5,2 km lång löprunda med en knappt meter bred tartanbana. Det är nog första gången jag löpt en så lång tartanbana.
Hela vår morgonlänk blev 12 km, vilket torde vara årsbästa för min del.
Motionsrunda på Margaretaön i Budapest. 5,2 km lång enligt Suunto Ambit. Underlag: Tartan.
I min motionsdagbok har jag alltid följt kalenderåret och gör det fortsättningsvis. Men när det gäller skidåkningen är det knappast ändamålsenligt att hugga av mitt i en pågående säsong. Därför brukar jag granska skidåkningen över en hel säsong som sträcker sig från maj till april.
Den gångna vintern går till historien som en av de mest utmanande någonsin. Detta förståss med tanke på den skrala snötillgången. Att jag fick hopskrapat till nästan 1000 skidkilometrar är jag ändå nöjd med. Riktigt nöjd. Mesta kilometrarna skidade jag i Levi. Näst mest blev det vid Öjberget där jag nötte konstsnöspåret i 250 varv. På min ”hemmabana” i Korsnäståget som jag vanligtvis favoriserar skidade jag inte en enda gång.
Årets första maj-utfärd blev en aerobisk runda från Smedsby via Laihia-Tervajoki-Lillkyro-Veikars och tillbaka till Smedsby.
Det gäller att klä sig rätt. Temperaturen nådde visserligen 5 °C som högst, men det var ändå riktigt ruggigt på sina ställen på grund av en bister nordanvind.
Image by Iphone
riktar jag till familjens kvinnfolk som sprang ett halvmaraton i soliga Stockholm.
Glädjande är att husets löpartraditioner ännu hålls vid liv. Och det enbart tack vare kvinnfolket! De är tydligen gjorda av bättre virke än familjens karafolk.
Deltagare i Women’s Health Halvmarathon 2014 i Stockholm
Foto: Oskar.
Dagen blev något av en repris av gårdagen. Samma fina vinterväder håller i sig. Alltså ingen större orsak till klagomål.
Beträffande dagsprogrammet. Lite draghundsövningar på förmiddagen. Skidåkning och promenader på eftermiddagen. That’s it.
Efter draghundsäventyret på Immeljärvi återgick vi till mera normala aktiviteter. Skidåkning alltså.
På spinnsidan blev det en länk från Immeljärvi via Koutamaa, Valorakka till Luvattumaa och tillbaka.
Själv gjorde jag en länk runt Levitunturi via Lapinkylä i sällskap med P-O. Han råkar passligt befinna sig i byn. Det blev en länk i lagom gubbfart. Mellan Sammuntupa och Lapinkylä hade vi Emma Sjölund som draghjälp. Där livade vi nog upp en aning skulle jag tro.
Hur som helst, åter en dag i ett härligt vinterväder!
Vi inledde dagen med lite nymodigheter. Det finns skidspår här i Levi som är avdelade för hundar. Det ville vi prova.
Vi debuterade och hade inga höga förväntningar. Såväl hund som förare saknar all erfarenhet. Av Ivar, med bara ett år på nacken, kan man ännu inte förvänta sig så mycket. Men vi sökte oss till spåret vid Immeljärvi med all nödvändig utrustning.
Inledningsvis var det lite trassel. Sele, rem, tassar, skidor och stavar i ett enda virrvarr. Men plötsligt hittade vi rätt. Åtminstone lite.
Det blev två varv över Immeljärvis is. Totalt ca 6 km. Ivar drog hela vägen. Mycket bekväm skidåkning. Bäst gick när inga andra hundar fanns i närheten och när Matte fanns framför.
Ivar drar ivrigt. På Immeljärvis is.
Åter en fin dag. Med soligt väder och fint före. Dagens skidtur blev runt Pyhä och Kätkä via Muusan pirtti. Pausade två gånger, vid Hanhipirtti och Kätkän laavu.
Innan bastun blev det ännu lite vistelse i solen. Något i promenadväg.
Kätkän laavu, 7 april 2014. Populärt pausställe.
Bogart 