Birkebeiner nästa.

Till helgen åker jag till Norge. Det blir att åka skidor mellan Rena och Lillehammer. Loppet heter Birkebeinerrennet och ingår i Worldloppet programmet.

Av de lopp jag hittills skidat så är nog Birken det tyngsta. Loppet är inte längre än 54 km men höjdskillnaden är stor, åtminstone i en plattlännings ögon. Spåret går över två fjäll, Raufjellet och Midtfjellet. Första backen genast efter start är minst sagt krävande, den är 13 km lång och stigningen 540 m. Högsta punkten, 910 m över havet, passeras på Midtfjellet. När man väl kommer till Sjusjøen efter 41 km åkning är man mentalt redan i mål. Den 13 km långa slutetappen ner till Birkebeineren Skistadion i Lillehammer faller 390 m och är därför lättåkt.

Birkebeinerrennet är lite speciellt genom att delar av banan går genom öppet fjällandskap. Vädret kan ändra väsentligt när man kommer upp på kalfjället. Det ställer krav på vallningen. Möts man av torr drivsnö uppe på fjället när man har klister under skidorna håller man sig lätt för skratt.

Ryggsäck är obligatorisk i rennet. Den måste väga minst 3,5 kg och skall innehålla vindtygskläder, vallor och mat. Det sägs att ryggsäcken hör ihop med Birkebeinerrennets historia. Och det är inte vilken historia som helst. Den går nämligen tillbaka ända till år 1205. Två duktiga skidlöpare Torstein Skjevla och Skjervald Skrukka kämpade sig över över fjällen på skidor med en knappt två-årig pojke i ryggsäcken. Pojken, blivande kungen Haakon Haakonsøn skulle sättas i säkerhet undan de oroligheter som rådde. Färden var strapatsrik men fick ett lyckligt slut.

Blir det jobbigt över fjället skall jag tänka på Torstein och Skjervald. Min ryggsäck är nog lättare och så håller den tyst.

Årets Vasalopp

blev ingen höjdare. Visserligen kom jag i mål men resan blev aningen jobbig. Om jag fritt får välja så föredrar jag vackert väder, minusgrader, hårda spår och välfungerande skidor. Inga av önskemålen uppfylldes igår. Det blev varmare än det som utlovats, därför höll inte spåren. Vallningen tar jag dock på eget konto. Jag körde envist med burkvalla när det egentligen var klisterföre.

Hur det verkligen gick i loppet får man kanske bäst reda på om man efter målgång ringer hem och frågar. Arrangörens resultatservice på nätet ( http://www.vasaloppet.se ) är verkligen påkostad. Den individuella åkprofilen säger det mesta. För några år sen ringde man hem och berättade hur det gick. Numera ringer man hem och frågar hur det gick.

På minussidan noteras ytterligare att jag förlorade åt min lillasyster riktigt ordentligt. Det var första gången men säkert inte sista. Grattis Camilla!

Skönt att vara hemma igen. Jag har sovit gott hela natten i egen säng.

En speciell natt

Dethär dygnet innehåller massor av upplevelser. Det är inte bara dagen med skidåkning mellan Sälen och Mora, det är natten innan också.

Vi som bor i Mora stiger upp tidigt för att hinna till starten kl 8 i Sälen. I natt hade vi planerat väckning kl 03:30 i vår stuga. Men precis som vanligt, vid 3-tiden var det slutsovit för då började de första telefonerna pipa. Det finns alltid oroliga själar.

Efter morgonfrukosten klev vi på bussen kl 04:30. Och just nu sitter jag i den bussen. Jag gissar att vi är framme i Sälen lite före halv sju. Bilkön kryper sakta fram den sista biten. Framme i Sälen väntar dagens första race. Då plockar vi kvickt skidorna ur bussen, tar dem i händerna och rusar vad benen bär. Det gäller nämligen att placera skidorna på önskat ställe i startfållan, givetvis så långt fram som möjligt. Själv kommer jag att söka upp 20:e spåret i startfålla 4.

Är nu på plats i Mora

för årets Vasalopp. Jag startade hemifrån för drygt 3 timmar sen. Inte så illa med tanke på att de flesta österbottningarna reste ren i torsdags.

Vädret i Mora är mulet, ca -2 grader. Och vädret är det stora samtalsämnet just nu. Och då menar jag det väder som förväntas tills i morgon under själva Vasaloppet. Det är ju vädret som bestämmer vilken vallning det blir. Jag skall nu runda alla traditionella sportaffärer och vallapunkter och insupa all världens visdom i vallningsteknik. Utbud finns minsann. Här sätts den mentala styrkan på prov. Den starke blir plötsligt svag. Visst skall man testa nyheter men kanske inte i ett Vasalopp.

Jag vallade glidet innan jag åkte, fästvallan sätter jag i kväll. Det blir lätt att välja skidor för jag har bara ett par med. Det är oprofessionellt men bekvämt. Lagom för en motionär.

Grattis Matias!!!

Ett stort GRATTIS till fotbollsspelaren och skidåkaren Matias Strandvall från Gerby som placerade sig på en 9:e plats i dagens världsmästerskapssprint i japanska Sapporo. Att vara bästa finländare och placera sig bland de tio främsta är nog en jätteprestation. Det är roligt att någon från plattlandet kan hävda sig bland världseliten i skidåkning.

Positivt överraskad

blev jag idag när jag för första gången i vinter skidade molnträskspåren. Staden har nämligen jämnat till underlaget på vissa partier. Det finns nu dubbla spår på flera avsnitt. Och Vaasan Latu har satt ner otroligt med resurser på att förbättra och hålla spåren öppna.
Det finns nu möjlighet att skida från Vasa till Skatila, en rutt på 25…30 km beroende på var man startar och vilka spår man väljer. Pausmöjligheter finns bl.a vid Kivijärven laavu, Aurinkolaavu och Pilvimaja.
Jag gjorde en länk på drygt 30 km idag. Ställvis bet nordanvinden i kinden men visst var det en bra tur.

Årsdebuten

är avklarad för min del då det gäller långlopp på skidor. Botniavasan skidades idag i ett härligt vinterväder. Arrangörerna har gjort ett jättejobb som lyckats dra ett 50 km långt spår denna snöfattiga vinter. Ett stort TACK till talkojobbarna.

Tack vare ett rejält vinterföre fanns det knappast några vallningsbekymmer idag. Nåja, glidet var väl inte det allra bästa. Det var nog bara att åka och njuta. Det gjorde i alla fall jag.

Skidspåret i Skogsberget

är öppet på nytt. Inte en dag för tidigt! Jag stakade 25 km ikväll efter en paus på 2 månader och 2 dagar. Spåret är inte det bästa pga snöbristen men det går att skida. Snökanoner skulle verkligen behövas. Hoppas spåret klarar tövädret som är på kommande.

Dubbelsurrogat

kan man kanske kalla rullskidåkning inomhus.

Vad gör en skidåkare när snön fattas? Rullskidor är kanske ett alternativ. Och när det inte är rullskidföre ute får det väl bli rullskidor inomhus. Så blev det i alla fall för mig idag när jag stakade en stund i Botniahallen.

Rullskidåkning i Botniahallen 13 januari 2007

Rullskidåkning i Botniahallen 13 januari 2007