Igen!
Kategori Hem och Familj
I rätt ordning
Inom byggbranchen är det av vikt att de olika byggnadsskedena görs i rätt ordningsföljd. Mitt senaste miniprojekt innehöll ett så fåtal arbetsmoment att det var nästan omöjligt att göra något i fel ordning. Men beträffande golvet fanns två möjligheter. Att göra det först eller att göra det sist. Denna gång höll självdisciplinen, konstigt nog, och jag gjorde golvet först, vilket var mest rationellt.
Hundkojan klar
Byggprojektet som sysselsatt de senaste dagarna blev klart idag. Byggnaden nådde åshöjd så pass snabbt att jag inte ens hann ordna med taklagsfest. Nu blir det inflyttnings- och taklagsfest på samma gång.
Jag valde en modell med lite växanmån. Men nu när den är klar ser den faktiskt aningen stor ut, med tanke på att Ivar är så gott som fullvuxen. Så jag utesluter inte en alternativ användning.
Fritz!
Internet försvann helt plötsligt här hemifrån i fredags. Jag undersökte det som kunde misstänkas, bytte ADSL switchen/routern till en ny, men hittade inte felet. Med en verklig expert som hjälp kunde vi till slut konstatera att felet låg hos leverantören, Anvia.
När ny vecka grydde gjorde jag felanmälan hos Anvia genom ett personligt besök. Passade samtidigt på och frågade vad en anslutning via antennätet skulle kosta. Det visade sig att kostnaden skulle vara den samma som för vår nuvarande anslutning, men hastigheten 10 gånger snabbare! Det var ett erbjudande som åtminstone inte jag kunde tacka nej till.
Den nya anlutningen öppnades genast. Jag fick därmed också en ny nätterminal, med det tjusiga namnet Fritz! Box. Väl hemma med den kom överraskning nummer två. Nätterminalen behövde inte konfigureras alls. Det var plug and play som gällde. Boxen är en 4-kanalig router med WLAN. Att den nu sitter fastskruvad på väggen skall ses som att den stannar ett tag. En anslutning via antennätetets koaxial kan fås med en hastighet upp till 100 Mbit/s. Anspråkslös som jag är nöjde jag mig med futtiga 50 Mbit/s.
Ibland överraskar Anvia också positivt.
Det ser lovande ut
med Lillkillen, åtminstone just nu. Medicineringen är avslutad och Ivar ser ut att må prima.
Äppelskörd
Det kommer mycket äppel i år. Och äpplen är av ovanligt bra kvalitet dessutom.
Av många olika sätt att ta till vara äppel är kallpressad äppelsaft ett praktiskt alteranativ. Lätthanterat på alla sätt.
Läkningen fortskrider
Dränen som suttit i halsen på Lillkillen tog vi bort för en vecka sen. Nu är såret helt läkt och ingen ny svullnad har uppstått. Ännu.
Veterinären stod för ett riktigt fint hantverk när han fixade till dränen. Med hjälp av ett stygn rakt genom röret hölls den på plats tiden ut.
Ökad motion
Lillkillen på bara 6 månader skall normalt inte ha så mycket ordnad motion. Medan rehabliteringen ännu pågår försöker vi ändå aktivera honom lite extra. Han har tidvis varit lite slö på grund av alla medicinerna och blivit lite tjock. Det är främst den stora dosen kortison som nu syns på kroppen.
Skogspromenader trivs vi med, idag 8 km.
Ivar fyller halvt idag
Det mesta jämnar ut sig i längden. Det tycks gälla oss hundägare också.
Vår förra hund Igor blev över 16 år gammal. Han var hur frisk som helst och behövde således aldrig besöka veterinären.
Annat är det med lillkillen Ivar. Han blir 6 månader idag och har fått en riktigt risig start i livet. Han har varit till veterinären åtminstone 7 gånger. Blivit opererad i tungan en gång, fått näringsdropp ett par gånger och ätit antibiotika i 45 dagar. Plus lite annan medicinering som ännu fortsätter, liksom antibiotikan.
Man kunde kanske tro att Ivar redan är ett riktigt vrak. Hur det går för honom vet vi inte, men just nu är han en levnadsglad och pigg valp. Sin bemärkelsedag firade han i sällskap med många andra på Juthbackamarknaden.
Ivar 6 månader.
Smidig också
Vår gräsklippardräng är inte enbart flitig, han är ytterst smidig också.
Flitig dräng
Drängen som vi anställde för att sköta gräsklippningen visade sig vara en riktigt flitig typ. Det är nästan rörande att se hur plikttroget han sköter sitt jobb.
Ett diamantbröllop
hann vi fira i helgen.
Inte alla förunnade att fira och uppleva. Hjärtliga gratulationer till föräldrarna!
Ett livets samspel
Inget vidare terrassväder
Det blev inget väder för solstolen den 13 augusti. Åtminstone inte hos oss.
Uppförsbacken planade ut
Uppförsbacken fortsätter för lillkillen även om den tillfälligt planade ut. Det kom en överraskande vändning till det bättre. I ett enda huj.
Efter fem dagars spyende och utan att ha ätit det minsta lilla började allmäntillståndet bli oroväckande dåligt för valpen. Antibiotikakuren blev också lite på hälft eftersom inga piller gick att lura i honom längre. Visserligen hade vi tid reserverad för halsoperation i Seinäjoki på måndag morgon, men det var ännu många dagar dit. I går på morgonen började därför Matte ringa runt efter en akut veterinärstid, vilka inte är helt lätta att få i dessa tider. Efter ett tiotal samtal fick vi löfte om en tid i Nurmo ifall vi kunde komma genast. Det kunde vi. Endast frukosten blev lite på hälft när vi kastade oss i bilen och körde till Nurmo. Kliniken visade sig ligga ute i grönskan på den österbottniska prärien.
I Nurmo blev vi synnerligen väl omhändertagna. Veterinären lyssnade tålmodigt till vår berättelse om halsproblemen, antibiotikakurerna och spyendet. Han föreslog en grundligare och systematisk undersökning. Veterinären föreslog också ett halsprov innan operationen. Han sade också att spyendet inte nödvändigtvis har något med halsen att göra. Möjligtvis kunde spyendet bero på medicineringen. Det skulle senare visa sig att det berodde varken på halsen eller medicineringen.
Det blev blodprov, provtagning och näringsdropp. Droppet var viktigt nu efter den långa svälten. Det var visst något Hemohes-liknande han fick.
Blodproven analyserades genast. De var i huvudsak bra. Svaren på halsproven får vi nästa vecka. Då görs nya bedömningar om en eventuell operation. Någon operationen på måndag blir det således inte. Halsen såg lite problematiskt ut, den var fortsättningsvis infekterad. Och en knut sitter på tungan.
När vi sedan kom hem kom lottovinsten. Ivar gick rakt till diket och ställde sig, för första gången på hela veckan. Och ut kom en stor silikonplugg! Något han troligen fått i sig vid sommarstugan. Han hade gått med världens tätning i magen hela veckan. Undra på att han spydde. Att den överhuvudtaget kunde passera är mer än jag begriper. Hemohes verkar vara riktigt bra.
I ett huj blev det hund av honom igen. Fast nu är han bara hungrig.
Hemsjukhuset
Det är rejäl uppförsbacke för lillkillen nu. I måndags började han spy och det har hållit i sig ända tills idag. Har inte ätit och knappt druckit på tre dagar. Så i kväll valde matte att ge honom dropp. Det hade han inget emot. Han fick också lite medicin mot illamående.
Medicineringen och droppet hade snabb verkan. Efter en stund var han åtminstone lite piggare.
Såret efter abscessen har läkt men en knut sitter fortsättningsvis kvar på halsen. Det kan vara ett främmande föremål i halsen eller inne i tungan. Något som eventuellt måste opereras.
Ivar med dropp. Hemsjukhuset vårdar.
Nyrakad
Lillkillen fick en rakning hos veterinären idag. Det var nödvändigt för att få såret undersökt och putsat. Av abscessen som sprack i lördags finns endast en liten krater kvar. Ser ut som ett kulhål.
Exakt vad som förorsakar problemen är inte helt klart. Något med tungan verkar det ändå vara. Eventuellt att något främmande föremål sitter kvar.
En försiktig förhoppningen är dock att såret läker och infektionen ger med sig med antibiotikans hjälp.
Ivars humör är det inget fel på, lite småvild som han är just nu. Om han är groggy efter bedövningen eller bara glad över att må bättre är lite oklart. Jag skulle nästan gissa på det senare.
Hemkirurgi
Lillkillens hals började krångla på nytt. Tydligen blev den inte helt bra efter den första antibiotikakuren. En yttre svullnad runt halsen har varit på gång de senaste dagarna och i går fick han antibiotika för andra gången. Men svulnaden ökade med väldig fart. Idag var svulnaden stor som en tennisboll och nästan stenskarp. Otur att det var helg och semestertider, det är annars också ont om veterinärstider.
Idag på eftermiddagen sprack plötsligt svulnaden. Det gick hål på halsen! Det var tydligen någon slags böld han hade. Så det blev ett mindre blodbad här inne när innehållet sprutade runt. Såret blöder ännu men Ivar ser ut att må bättre nu när trycket runt strupen försvann. Såret vill han ha för sig själv, det går inte alls för oss att undersöka.
Nu borde såret rensas ordentligt för att undvika nya infektioner. Det får vi vänta med tills måndag, och hoppas på någon akut veterinärstid.
Kyligare kvällar
Glasterrassen kommer till sin rätt nu när kvällarna blir svala. Den kan till och med rädda en hel grillkväll.
Ivar pipi
Lillkillen blev riktigt dålig av pappret han fick i halsen. Troligtvis skar han sig på förpackningen. Lite svårt att förstå, men det blev till en ordentlig infektion i svalget.
I tre dagar var han helt utslagen. Att han hade ont gick inte att ta miste på men var visste vi inte riktigt. Inte förrän veterinären kunde konstatera infektionen.
Antibiotika och smärtlindrande har haft god verkan. Nu viftar han på svansen igen.
Säkert inte lätt att äta med en så svullen tunga.
På väg
till skogen. Bråttom, bråttom…
Ivar på skogspromenad, – i högt tempo.
Testade presenten
Gjorde ett första trevande experiment och rökte en laxfilé. Inte helt misslyckat, om man säger så. Alltså fortsättning lär följa.
Hur det ligger till med alla polycykliska aromatiska kolväten frågar vi inte efter just nu.
Tackar så hjärtligt för presenten!
Ivar 11 veckor nu
Lillkillen Ivar växer och mår. Under tiden hos oss har han blivit nästan 2 kg tyngre och väger nu 5,6 kg. Viktökningen har alltså varit över 50% på tre veckor.
Vår första tid tillsammans har gått över förväntan bra. Vi är goda vänner, även om vi ibland har olika uppfattningar om hur livet skall levas. Ivar kan vara lugn som en filbunke och däremellan vild som ett yrväder. Men det är väl just så en valp brukar vara. Det fina är att vi alla lär oss något om varandra hela tiden.
Här några bilder från våra första veckor tillsammans.
Miljön för morsdagslunchen
Det har blivit något av en tradition att äta ute på Morsdagen. Genom åren har det hunnit bli ett antal gånger. Någon tradition att äta på ett och samma ställe har vi inte skaffat. Nej, platserna får gärna variera. Fast jag undrar om inte Kuffens morsdagsluncher ändå toppar statistiken för vår del.
Idag blev det en morsdagslunch i pompig bankmiljö. Avspänt och lugnt med utsökt god mat. Av någon anledning kom jag ihåg morsdagslunchen för fyra år sen. Även då i en speciell miljö. Den gången åt vi också ”ute”. Miljön är kanske inte det allra viktigaste på en morsdag, men den saknar inte helt betydelse. Den är till hjälp för minnet, åtminstone för mig.
Länk till lunchen vid Place du Palais.
På upptäcktsfärd
Föräldraledig
Passade på och tog ut lite pappaledigt den här veckan. Lillkillen Ivar gjorde ju entré i början av veckan. Man vill ju vara till hands.
Men man borde nog vara föräldraledig medan man är ung. I den här åldern är det rätt ansträngande att passa ett energiknippe som Ivar. Så idag tog jag lite ledigt från pappaledigheten och var på jobbet och vilade upp.
Bogart 