I somras inredde jag en ny vallabod. Något som inte verkade alldeles nödvändigt just då.
Nu när skidsäsongen lider mot sitt slut kan jag konstatera att farhågorna kom på skam. Till all lycka, tycker jag! Även om jag inte är någon flitig vallare så har jag tillbringat flera timmar där. Och trivts riktigt bra. Jag satsade medvetet på funktionalitet, bekvämlighet och trivsel.
Reglersystemet för husets uppvärmning sade upp kontraktet för ett par veckor sen. Så pass ampert att det brände två 35 A huvudsäkringar. Inga svaghetstecken har kunnat noteras innan men haveriet kom ändå inte som någon chock. Det har hållit länge, mycket längre än jag vågade hoppas när jag installerade det för 25 år sen. Systemet har nog betalat sig många gånger om.
Jag kontaktade genast leverantören och servicen där. Efter lite felsökning enligt instruktionerna jag fick kunde vi gemensamt konstatera att systemet inte gick att reparera. Till min stora förvåning tillverkas dock systemet ännu. Nästan otroligt! Efter minimalt funderande beställde jag ett nytt.
Det känns ganska så avigt att installera ett reglersystem som kom ut på marknaden för 31 år sen. Det går inte att fjärrstyra, har inget webbgränssnitt och inte ens datoranslutning! Är jag rent av en bakåtsträvare?
Hur som helst, nu är nya systemet i drift. Med just de funktioner som behövs.
Demontering. Många kablar att märka och koppla loss.
Användarpanel.
Nya systemet gick igång utan problem.
Ifall det ännu finns någon som kikar in på denna blogg så vill jag passa på och tillönska Dig en riktigt God Jul.
Vi har haft ett förråd som inte varit av denna världen. Eller åtminstone har det inte på årtionden varit vad det kunde ha varit. Närmast att betrakta som ett skrotupplag. På senare år har accessen till det innersta varit näst intill omöjlig.
Så plötsligt en dag i sommar, efter endast 25 års funderande, ”räpa” ja till. Städade ur, planerade, skapade, byggde och utrymmet har nu en helt ny look.
Resultatet är ett förråd som samtidigt får fungera som en miniverkstad. Eller en vallaboa om man så vill. Fast någon sådan behövs knappast längre. Hur som helst, målsättningen har varit att man skall bli glad när man kliver in.
Före
Förrådet före renoveringen
Efter
Förrådet efter renoveringen
I går reste Fazer hem till Replotlandet. Hon hann vara hos oss i ”dagvård” en dryg vecka. Lite spännande var det nog innan hon kom. Vi visste inte hur bra hundarna skulle fungera tillsammans. Men det gick hur bra som helst. Lite smågruff i början om spelreglerna, men efter det inga som helst problem.
Årets första fästing hittades i dag. Den satt i hjässan på Ivar.
Den slog alla tidigare fästingar med hästlängder när det gäller storleken. Lyckligtvis kan frugan konsten att plocka ut dem hela. Den var helt oskadd när den sprang runt på bordet medan jag fotograferade.
Ett av våra kylskåp sade plötsligt upp kontraktet. Ingen panik ändå, det var bara att lyfta ut maten på terrassen. Ute är det kylskåpstemperatur, dag som natt.
Nya kylskåp borde finnas i affären men med dagens obefintliga lagerhållning får man vänta några dagar på leverans.
Gamla kylskåpet tjänade i 25 år. Inte så mycket att klaga på där heller.
Detta är vintern när det blev fler kilometer i Icebugsen än på skidor. Hoppas självfallet att det var en engångsföreteelse.
Morgonpromenad i Smedsby 1 mars 2015 på typiskt underlag denna vinter.
att man tvingas tvätta sand och gyttja ur hundpälsen efter en kvällslänk i mitten av februari. Ur led är tiden!
Nu är Ivar konfunderad. Matte kan inte röra sig som vanligt. Det är inte alls kul.
Att Ivar är bekymrad syns tydligt. Han var uppe och kollade läget flera gånger under natten.
Vår isbjörn trivs bäst på terrassen
Efter att Matte i går kväll skruvat ut senhöstens fästing kan vi konstatera att samma procedur gjordes även i fjol. Därmed underlättas ju bloggskrivandet betydlig eftersom det går att länka:
https://bogartsblogg.com/2013/11/03/fastingar-i-november/
I årets version byter vi bara månaden till oktober och högra ögat till vänstra.
Uteterrasserna är på mode som aldrig förr. Jag föll för trenden och byggde en till. Öppen men med tak.
Eftersom takhöjden blev ganska blygsam får Ivar ha den som sin egen.
Ett stort tack till alla Er som kom på kaffekalas! Ni gjorde dagen till en fin fest!
Vår korta vägstump ut till Söderbyvägen badar numera i ett vackert ljus.
Inga pengar fanns för projektet, men det löste sig ändå. Till glädje för många. TACK!
Detta var julen när det hölls precis rätt temperatur i skafferiet hela helgen.
Nu är jag efter i utvecklingen igen, precis som vanligt. Julmiddagen på julaftonen är historia, men eftersom den var alldeles extra bra bör den ännu föräras med en bild. Smaken kan jag inte dela, men kanske något av det estetiska. À la Irene.
Ett läckert fiskbord som förrätt.
En lågbudgetvariant med promenad i Molnträskskogarna.
Image by iPhone
Lillkillen har klarat sig bra från fästingar hittills. Endast en fästing har vi upptäckt tidigare i sommar.
Men nu fick han en till. I november! Fästingen satte sig dessutom ganska illa, precis ovanför högra ögat. Lyckligtvis upptäckte vi bulan i tid. Fästingen rycktes ut levande och den sprattlade ännu när jag fotograferade.
Skogsbässen som borrat in sig på Ivar den 2 november 2013
Igen!
Inom byggbranchen är det av vikt att de olika byggnadsskedena görs i rätt ordningsföljd. Mitt senaste miniprojekt innehöll ett så fåtal arbetsmoment att det var nästan omöjligt att göra något i fel ordning. Men beträffande golvet fanns två möjligheter. Att göra det först eller att göra det sist. Denna gång höll självdisciplinen, konstigt nog, och jag gjorde golvet först, vilket var mest rationellt.
Byggprojektet som sysselsatt de senaste dagarna blev klart idag. Byggnaden nådde åshöjd så pass snabbt att jag inte ens hann ordna med taklagsfest. Nu blir det inflyttnings- och taklagsfest på samma gång.
Jag valde en modell med lite växanmån. Men nu när den är klar ser den faktiskt aningen stor ut, med tanke på att Ivar är så gott som fullvuxen. Så jag utesluter inte en alternativ användning.
Internet försvann helt plötsligt här hemifrån i fredags. Jag undersökte det som kunde misstänkas, bytte ADSL switchen/routern till en ny, men hittade inte felet. Med en verklig expert som hjälp kunde vi till slut konstatera att felet låg hos leverantören, Anvia.
När ny vecka grydde gjorde jag felanmälan hos Anvia genom ett personligt besök. Passade samtidigt på och frågade vad en anslutning via antennätet skulle kosta. Det visade sig att kostnaden skulle vara den samma som för vår nuvarande anslutning, men hastigheten 10 gånger snabbare! Det var ett erbjudande som åtminstone inte jag kunde tacka nej till.
Den nya anlutningen öppnades genast. Jag fick därmed också en ny nätterminal, med det tjusiga namnet Fritz! Box. Väl hemma med den kom överraskning nummer två. Nätterminalen behövde inte konfigureras alls. Det var plug and play som gällde. Boxen är en 4-kanalig router med WLAN. Att den nu sitter fastskruvad på väggen skall ses som att den stannar ett tag. En anslutning via antennätetets koaxial kan fås med en hastighet upp till 100 Mbit/s. Anspråkslös som jag är nöjde jag mig med futtiga 50 Mbit/s.
Ibland överraskar Anvia också positivt.
med Lillkillen, åtminstone just nu. Medicineringen är avslutad och Ivar ser ut att må prima.
Det kommer mycket äppel i år. Och äpplen är av ovanligt bra kvalitet dessutom.
Av många olika sätt att ta till vara äppel är kallpressad äppelsaft ett praktiskt alteranativ. Lätthanterat på alla sätt.
Bogart 