En dag förra veckan när vi satt i Panoramabaren på hotellet kom ett för oss främmande par fram och började prata. De hade suttit vid ett av grannborden när de hörde sitt modersmål (läs dialekt!) pratas. Mannen frågade så småningom vad vi heter. När jag sade mitt namn replikerade han genast: ”Då är du maratonlöpare”! Jag svarade något i stil med att, ”nej, tyvärr inte, på sin höjd en före detta maratonlöpare”. Mannen svarade, ”det är jag också”.

Det skulle visa sig att vi hade flera saker gemensamt, åtminstone rent siffermässigt när det gäller löpningen. Vi hade debuterat på maraton samma år och dessutom i samma tävling, alltså 1983 i Helsingfors. Och så hade vi nästan exakt samma tid som personbästa.

Vad jag vet så har vi inte träffats tidigare, trots att vi många gånger deltagit i samma lopp. Mannen var ju bekant, men endast som ett namn i resultatlistorna. Nu fick namnet plötsligt ett ansikte. Men till det krävdes en spanienresa. Så kan det gå till när två föredettingar möts.

foto: Cati