På fredagskvällen inför Dolomitenlauf ordnas alltid en sprinttävling i stadskärnan av Lienz. Det är ett av de allra äldsta sprintloppen som finns, om inte det äldsta, med sina 30 år på nacken. Jag har ett par gånger sett tillställningen på ort och ställe och kunnat konstatera att den är både fartfylld och festlig. Årets sprint vanns annars av Johan Kjølstad.
Själv var jag inte där men jag hittade en video på Tuben. Videon håller bra tempo och är lagom kort för att man skall orka se den.
Bogart 
Hur har skidträningssäsongen förflutit? Siktar du på långlopp? Vilka i så fall?
Tackar som frågar! Jag är ingen kilometersamlare, men just nu flyter det på alldeles utmärkt. Det är ju ett ovanligt fint janariväder vi välsignats med.
Om 8 dagar reser jag till Sapporo. Där skidar jag Sapporo Ski Marathon den 3 februari. Kommer jag mig hem därifrån utan strul blir det väl Botniavasan. På vårkanten skall jag försöka mobilisera all mental styrka som finns att tillgå och ta mig igenom Birken, levande. Få se om det lyckas! 🙂
Kanske ytterligare något, men inget jag vet av för tillfället.
Tycker inte det ser ut som den skidåkning som jag är van vid .
Men visst brukade jag ha ” hoppor ” ner till ” grävä” i barndomen, dock inget jag skulle våga mig på mera 🙂
Det är ganska mycket jippo över detta arrangemang. Med en utmanande bana så trivs publiken. Alla hålls inte på benen. 🙂
Då du skriver om Sapporo, kommer jag att tänka på Nagano, var det 1997 eller 1998? Hoppas det inte går för dig som för norrmännen då. Det var öppningssträckan. 15 eller 30 km. Intervallstart, klassiskt. Det är ju alltid speciellt intressant vid första tidskontrollen. Bl.a får man där en fingervisning om hur vallningen har lyckats. De finska åkarna började passera på bra tider, norrmännen på dåliga tider. Man hörde hur finska servicemän och ledare bredvid spåret ropade åt de finska åkarna: ”Norskit ovat pihalla”.
I sin bok berättar Mika Myllylä hur han den gången ”lähti veivaamaan kuin mielipuoli” och hur Immo Kuutsa ropade åt honom efter några kilometer: ”Hiljennä, hyvä mies, hiljennä!!”
Det torde ha handlat om 30 km då 1998.
Mitt minne från Nagano är jaktstarten då Myllylä spårade i djupsnön ”kuin mielipuoli” och Alsgaard närmade sig bakifrån och passerade på upploppet.
I Sapporo-OS -72 fick ju Mietaa sitt genombrott när han förlorade bronset med sex hundradelar. Vilket förståss ”otti pannuun”. Men inga bortförklaringar alls av den 22-årige Mieto. Paavo Noponens radiointervju finns här:
Härlig video!
Roligt att man tar nya grepp inom skidåkning.
Misstänker att det kan locka en hel del yngre att tycka om sporten
Ytterligare en inlägg i den debatten finns här ;
Tjänare Tobbe!
Precis! Nya grepp behövs.
Beträffande videon i din länk så är det nog överkurs flera gånger om, ur mitt perspektiv. Ungdomen kan ju, helt klart är det så, men hur är det med med förståndet?
Fina vyer kunde man skymta. 🙂