Nytt lopp avslutar Ski Classics

Det är överraskande nog ett alldeles nytt långlopp som kommer att avsluta vinterns Swix Ski Classics. Loppet heter Årefjällsloppet och skidas 22-23 mars. Det finns två distanser, 35 km och 75 km. Det längre startar på ett ställe som heter Vallbo, med målgång i Åre. Det lär handla om lättåkt terräng.

Det nya loppet får sannolikt mycket luft under vingarna redan från start genom att hela långloppseliten deltar. Dessutom sänds loppet i TV.

Övriga lopp som ingår i Swix Ski Classics:

  • Jizerská Padesatká: Tjeckien 13 januari
  • Marcialonga: Italien 27 januari
  • König Ludwig Lauf: Tyskland 3 februari
  • Vasaloppet: Sverige 3 mars
  • Birkebeinerrennet: Norge 16 mars
  • Årefjällsloppet: Sverige 23 mars, Ski Classics Final

Från startfållan i Dolomitenlauf 2012

Annonser

Smidigt med iPhone

Apples telefon iPhone uppvisar en imponerande smidighet i det praktiska handhavandet. Frun i huset fick en splitterny igår efter att den gamla skickats på service. Den nya var ju tom på allt innehåll. Men från säkerhetskopian som vi hade på datorn kunde nya telefonen laddas med gammalt innehåll. Återställandet tog knappa två minuter och innehöll precis allt, såsom telefonbok, kalender, e-postkonton, bilder, videon, musik mm. Endast lösenordet för e-post behövde matas in manuellt.

En säkerhetskopia finns också sparad på ”molntjänsten” icloud. Den säkerhetskopieringen sköts helt automatiskt. Mer bekvämt än så kan knappast en säkerhetskopiering fungera.

Själv har jag tyvärr ingen iPhone. Men jag fortsätter att spara ihop till en.

Fridfull årstid

Det har inte blivit många turer till sommarstugan ute på holmen i sommar. I ”loggboken” finns endast tre anteckningar, från pingst, midsommar och villaavslutning. Om ytterligare två oantecknade besök räknas in stannar saldot på ynka fem gånger. Eller sex efter dagens besök. Hur som helst, olovligt skralt.

Idag städade jag undan och gjorde i ordning för vintern. Jag noterade samma sak som tidigare, hösten är en fin och trivsam tid ute i skärgården. I synnerhet när det är soligt och vindstilla som det var idag. Nästa år skall jag tillbringa mer tid där ute. Både sommar och höst.

Inomhussäsongen öppnad

Nu har jag öppnat inomhussäsongen. Jag stakade en knapp timme i Botniahallen. Mer än så orkade jag inte, tyvärr.

Jag har öppnat botniahallsäsongen åtskilliga gånger under åren. Men det har oftast stannat vid öppnandet. Det har visat sig omöjligt för mig att få till någon kontinuitet. Hallen erbjuder de facto ypperliga möjligheter. Men det förutsätter givetvis att hallen håller öppet.

I år skall jag försöka bättra mig, igen. Men som vanligt när jag väl kommit igång, så håller hallen stängt. Stängd är den alla helger under hösten och dessutom hela nästa vecka. I november är det ännu sämre. Av 30 dagar är hallen öppen endast 12 dagar. Sorgligt!

Musik till maten

Liveunderhållning till maten hör inte till vanligheterna. Men i kväll hade vi det. På Kaffehuset. Det var skådespelarna från musikalen Next to Normal, vilken spelas på Wasa Teater för tillfället, som uppträdde med smakprov. Rätt många nummer hann de med. Skönt sjungande typer alla.

Ett bra initiativ och lyckat koncept från Kaffehusets sida skulle jag påstå.

 

Turen infann sig åter

Nu har det åter hänt! Jag vann på lotteri, för andra gången i livet. För knappt ett år sen vann jag första gången. Så vinsterna duggar tätt nu.

Och vinsten, en Moet&Chandon, tackar man förvisso inte nej till.

Eva Dahlgren on stage

i ett fullsatt Handels i kväll. Hon har återupptagit turnerandet efter en flera år lång paus. Även denna turné, som hon kallar ”Eva Dahlgren live 23 sånger”, inleder hon traditionsenligt i Finland.

Det var en del nytt material, åtminstone för mig, som hon bjöd på i kväll. Men några gamla godingar rymdes lyckligtvis med. Eva Dahlgren är bäst i sina lugna ballader, det tycker åtminstone jag. Men hon visade sin bredd i kväll när hon och orkestern tog ut svängarna ordentligt och rockade på.

Eva twittrar efter kvällens konsert: Vaasa!!! Jaaa!!! Härligt!! Tack!!!



För första gången

någonsin har jag varit på en södernresa utan att ha sprungit en enda meter. Det känns faktiskt lite dystert.

Min förhoppning är dock att knäet ännu skall repa sig såpass att jag kan jogga, åtminstone lite. Under tiden gläder jag mig åt de otaliga strandpromenader vi gjorde barfota i vattenbrynet. Det var inte illa det heller.

Kurar skymning nu

Det bästa med södernresorna är nog värmen. Allra mest uppskattar jag ljumma kvällar. Vår vistelse här på Kreta har bjudit på makalös värme, inte bara dagtid utan också på kvällarna. Att kunna sitta på terrassen iklädd bara badbyxor när skymningen faller är obeskrivligt skönt.

Nya ovanor

Hemma använder vi just inget bulla alls till kaffet. Men här på Kreta har vi andra vanor. Vi kan inte motstå frestelsen att dela en sockermunk till eftermiddagskaffet. De är bara för goda!

Samariaravinen

I fredags gick vi Samariaravinen. Den bjöd på några överraskningar, närmast på grund av att jag inte tagit reda på fakta innan vi for. Något jag vanligtvis brukar göra. Rutten var mycket brantare utför än jag gissat, underlaget var ställvis sämre än jag trott och det blev mycket mera sol och värme än jag förväntat mig. Men ravinen överraskade positivt genom sin storslagenhet. Naturen var mäktig!

Samariaravinen anses vara Europas längsta med en längd på drygt 16 km. Den går genom Samaria nationalpark. Nationalparken och vandringsleden grundades speciellt för att skydda den kretenianska bocken. Och satsningen har ju lyckats för bocken ser man under vandringen. De flesta ser man på ett ställe som heter Samaria drygt halvvägs.

Underlaget var bitvis mycket stenigt. Det gäller att ha någurlunda bra på fötterna. En flicka som inledningsvis höll vårt tempo gick i flipflops. Det var ett verkligt konststycke.

Ravinen är endast tre till fyra meter bred på sitt smalaste ställe. Där kantas ravinen av 500 meter höga bergväggar. Annars är ravinen tillräckligt bred för att solen skall tränga ner. Och just det blev dagens stora utmaning. Det var verkligen varmt. Temperaturen lär ha legat på 34-35 °C i slutskedet. Värmen gjorde att vi skyndade igenom på knappa fem timmar. Annars borde vi ha gett oss tid att njuta mer av den storslagna naturen. Väl framme väntade sen ett skönt dopp i Libyska havet.

Ravinen bjöd på en ordentlig utförsbacke. Vandringen startade på 1200 meters höjd för att sluta på havsstranden. Det är till fördel att ha båda knäna i skick inför den resan.