någonsin har jag varit på en södernresa utan att ha sprungit en enda meter. Det känns faktiskt lite dystert.

Min förhoppning är dock att knäet ännu skall repa sig såpass att jag kan jogga, åtminstone lite. Under tiden gläder jag mig åt de otaliga strandpromenader vi gjorde barfota i vattenbrynet. Det var inte illa det heller.