Löparminne

Motionslöpningen har gett mig många fina minnen från flera årtionden. En alldeles speciell glädjekälla har Vindelälvsloppet varit. Vindelälvsloppet var en stafett som gick längs med hela den fritt forsande och natursköna Vindelälven. Men från Videlälvsloppet kommer också ett minne lite mer åt det dystrare hållet.

Året var 1988 när jag fick en fråga av Maratonblåbärens lagledare. ”Kommer du med på årets Vindelälvslopp? Vi har en sträcka ledig ännu”. Jag är ju i allmänhet inte nödbedd i sådana situationer, så jag lovade förståss.

Den lediga sträckan visade sig vara en 19 km sträcka från Åmsele till Strycksele. Alltså jag skulle starta i Åmsele. Just det var lite smolk i bägaren.

Till saken hör att trippelmordet i Åmsele hade ägt rum ett par veckor tidigare, där två finländare var gärningsmännen. Jag tyckte inte att det var speciellt muntert att vara finländare i Åmsele just då. Jag kommer ännu ihåg hur jag stod och trycke i ett hörn inne i kvarnen som finns mitt i byn, medan jag väntade på att växla. Jag hoppades innerligt att speakern inte skulle notera oss överhuvud taget. Strax efter starten passerade jag uppfarten till kyrkan där morden hade ägt rum. Det var lite kusligt.

I övrigt har jag inte behövt skämmas som finländare i löparsammanhang.

Dessa tankar gjorde sig påminda i dag när jag hörde att Valjakkala rymt åter en gång.

Annonser

6 comments on “Löparminne

  1. Det var säkert roligt att vara med i Vindelälvsloppet. Jag kom mig aldrig med dit p.g.a att jag var så otroligt ivrig bärplockare på den tiden.
    Men där kring 1990 var jag några år strax efter midsommar med familjen till Hemavan. Vi brukade bo en natt i Lycksele. På morgnarna var jag alltid ute på länk för att sen kunna njuta riktigt av bilkörningen. Jag minns att jag strax utanför Lycksele sprang förbi en korsning där det stod Åmsele, som var ett bekant namn p.g.a morden.

    • Ni var ju inte så långt ifrån när ni var i Lycksele. Ni kunde gott ha kört på norra sidan av Vindelälven också. Den vägen är vackrare och går genom Åmsele.

      Vindelälvsloppet var nog en festlig tillställning på alla sätt. Ett minne för livet.

  2. Vackra nejder ni sprungit i Borde ha varit en google-kamera på luvan så ni kunnat njuta fullt ut av omnejden efter loppet 😉 . Grymt med Åmsele, man är ordlös inför sådana dåd. Usch. Mvh

    • Mycket vackra trakter. Lite fotografier och någon videoinspelning finns som minne.

      Åmsele ja. Tragiskt på alla sätt och vis. Sätter spår för långa tider i ett så litet samhälle.

  3. Jag minns ännu känslan av att åka förbi gravgården i Åmsele den där sommaren. I övrigt hör Vindelälvsloppet till barndomens bästa sommarminnen!

    • Jo, jag tror att det gäller för alla som var med, vuxna som barn. Fina minnen för livet! 🙂

      Jag gissar att jag i något sammanhang ännu kommer att publicera någon bild därifrån, kanske också från Lilla Vindelälvsloppet. Jag borde ha en bild av er när ni står på ett bord och flaggar finskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s