På den traditionella dagen-efter-maraton-vandringen över Kätkä syntes inte många människor till. Det är heller inte så konstigt, höstsäsongen har inte börjat ännu.

Att Ruskamaraton nu flyttats till första helgen i September harmar åtminstone mig. Visserligen har jag förståelse för företagarna som vill förlänga den annars mycket korta höstsäsongen. Men mig passar det illa, och säkert många andra också. Att kombinera maraton och några dagars vandring i den höstskrudade lappländska naturen har alltid varit något att se fram emot. Det här var annars 15:e året i följd som jag var här. Om Ruskamaraton skall göra skäl för namnet borde det ha flyttats till den tredje helgen i stället.

Dagens promenad visade 18,4 km på GPS:en. Rutten över Kätkä är bitvis brant och stenig. Det var inte den här promenaden som mitt högra knä behövde bäst av allt just nu. Men vad är traditioner till för om inte till att följas?