Kolhydratladdning

Uppladdning med kolhydrater har åter fått utrymme, både här på bloggen och i dagstidningarna. Det är förståss det stundande Vasaloppet som är orsaken just nu.

Ingen som håller på med någon uthållighetsgren har väl kunnat undgå det entydiga budskap som predikats, nämligen att man måste ladda upp med kolhydrater i massor om man skall orka. Själv har jag i årtionden förlitat mig på detta.

Det är tveklöst så att kolhydraterna utgör det effektivaste bränslet när kroppen skall utföra ett arbete på hög effekt. Forskningen som ligger bakom detta kommer självfallet från elitidrotten. Men är det då en självklarhet att det recept som gäller för eliten även är det bästa för motionären? Själv är jag lite tveksam här.

Kolhydraterna som kan lagras i kroppen räcker för ett par timmars aktivitet allra högst. För att klara ett maratonlopp eller ett långlopp på skidor måste kroppens fett träda till. Och det finns ju i obegränsad mängd.

Det viktigaste för motionären är inte att ladda upp med en massa kolhydrater.  Det viktigaste är att genast från början av ett lopp få igång fettförbränningen. Då räcker kolhydraterna också bättre till.

På senare år har jag helt slutat kolhydratladda. Men pricipen ”train low-race high” hyllar jag dock. Det är en kombination av fettförbränning och ”högoktaniga” kolhydrater under själva loppet. Mina egna erfarenheter stöder just detta.

Dagarna ljusnar

och framför allt kvällarna. Nu hinner man en vända i skidspåret efter jobbet utan att vara beroende av elbelysning.

För första gången denna vinter kunde jag ta på mig skidorna vid husknuten och staka iväg över åkrarna. Det är ju helt suveränt. Vaasan Latu gör ett bra jobb som håller spårnätet i skick i terrängen runt Molnträsket. I kväll skidade jag ända till Skatila, en runda på ca. 30 km. Det gick bra trots att mörkret nog hann fånga mig innan jag var hemma vid sjutiden.

En bra avslutning på en vacker vinterdag.

En rolig resa

Det blev nästan samma förutsättningar i Otepää idag som i Vörå för en vecka sedan. Snöfall hela natten innan loppet. Idag upphörde dock snöfallet lagom vid start och temperaturen låg på ca -5° C. Inga större vallningsproblem nu alltså.

Tartu maraton-rutten blev en riktigt positiv upplevelse. Den bjöd på en omväxlande skidåkning i en ”böljande” terräng. Alla skidtekniker kom till pass. Hela sträckan var tillräckligt brett preparerad, 5-10 spår loppet igenom. Bra glid hade man tyvärr endast i två spår pga nattens snöfall.

Loppet bjöd som sagt på en omväxlande skidåkning och det passar mig bra. Det här var ett bekvämt lopp för min egen del. Bra skidor hela vägen. Det blev nog full valuta för pengarna.

Anders Aukland vann loppet, ifall det intresserar någon.

Eliten på plats

Världseliten bland långlöparna är nu på plats i Otepää inför årets Tartumaraton på skidor. Hilde G Pedersen, Jenny Hansson, Oskar Svärd, Jerry Ahrlin, Stanislav Rezac, Jörgen Aukland m.fl.

Tyvärr fick jag inte alla samlade på samma bild.

En jobbig resa

är just vad dagens BotniaVasan blev för min del. Föret var aningen besvärligt pga av snöfall under hela loppet och en temperatur som närmade sig noll. Jag misslyckades tyvärr lite med vallningen. Vallan frös redan från start och därmed var dagen mer eller mindre förstörd. Men jag har ju bara mig själv att skylla.

När jag hade ca 15 km kvar klev jag ur spåret och skrapade bort isen. Det skulle jag ha gjort tidigare, för under resten av loppet fungerade skidorna rätt bra. Men hur som helst, dagens lopp hör nog till de mer jobbiga.

Rekordmånga hade anmält sig till årets BotniaVasan. Det är anmärkningsvärt med tanke på den dåliga vinter vi haft. Men loppet har sina kvalitéer tack vare god stämning och utmärkta arrangemang. Fint!

Seefeld

Sitter som bäst och ser världscuptävlingarna i Nordisk kombination på TV. Tävlingsplatsen är Seefeld i Österrike.

Seefeld har tillsammans med Innsbruck stått värd för två olympiader, åren 1964 och 1976. Eero Mäntyranta som var min stora idol i barndomen vann både 15 och 30 km i OS 1964 och har ända sedan dess haft titeln ”Mr. Seefeld”.  År1985 arrangerades även längdåkningens världsmästerskap i Seefeld.

Skidorten är något av ett längdåkningens Mekka. Snötillgången är god och det finns över 200 km välpreparerade skidspår. En del av spåren är rätt krävande.

Seefeld är en liten stad. Men på något sätt mycket trivsam. Turisterna är i huvudsak längåkare och medelåldern är väl högre än på de flesta andra ställen. Den goda stämningen är svår att beskriva, den bör upplevas. Seefeld är en av mina favoriter, absolut.