Trängsel

Det är nästan trångt i spåren stundtals, åtminstone förmiddagar och kvällar. Men inte värre än att alla ryms. På eftermiddagarna när tävlingsåkarna vilar är det läge för oss motionärer och pensionärer.

Det finns mycket utlänningar på träningsläger här. Mest ryssar, både barn och vuxna.

Skidspar01261113

Melko raikas keli

Kölden håller norra delen av landet i sitt grepp. Det var kylslaget när Finlands Cupen i längdskidåkning fortsatte under veckoslutet i Rovaniemi. Inget man dock besväras av som TV tittare. Nästan på kallare sidan att tävla. Men träningsmässigt fick landslagsåkarna antagligen en bra genomkörare inför Världscupveckoslutet i Ruka nästa helg. Det skulle inte förvåna om det blir rejält kallt då också. Något som brukar passa ryssarna bra.

I Levi var det någon grad varmare än i Rovaniemi, vilket passade mig bra när jag gjorde min säsongsdebut i skidspåret. Inget problem alls med kölden, i själva verket var det ett nästan perfekt skidväder. Det blev tre varv runt Tykkilatu och Isoporo. Det är ett lagom omväxlande spår, inte helt lätt men inte heller för tungt att träna i (knappa 200 m total stigning per varv). Mitt favoritspår helt enkelt. Vätskebältet kan gott hänga på sin pinne i tallen. Att dricka vid varvningen blir precis lagom.

Jag startar denna säsong från den lägsta nivån någonsin, konditionsmässigt. Jag har inte sprungit, inte rullskidat, inte gått med stavar och det är två månader sen jag cyklade senast. Det gick inte lätt idag, men det kunde också ha varit värre. Så nu finns det bara en väg, och det är uppåt.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Levi centrum.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Levi centrum.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Metsärakka.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Metsärakka.

Levi vs Ylläs

Levi och Ylläs är två vintersportorter i Lappland med likartade koncept. Orterna ligger endast ca 50 km från varandra. Levi ligger i Kittilä, medan Ylläs med byarna Ylläsjärvi och Äkäslompolo ligger i Kolari kommun.

När det gäller byggandet kan man konstatera stora skillnader mellan dessa orter. I Äkäslompolo är byggnationen mera småskalig och ser aningen vildväxt ut, medan byggandet i Levi har varit betydligt mera strukturerat.

Någon närmare jämförelse mellan dessa orter tänker jag inte ge mig in på. Det är bara intressant att notera den utseendemässiga skillnaden, eftersom den är så påtaglig.

Skyltning i Äkäslompolo

Skyltning i Äkäslompolo

Levi centrum

Levi centrum

Gårdagens cykeltur

gick runt Levitunturi med en avstickare upp till toppen. Nog visste jag att det skulle komma en uppförsbacke, men att den skulle vara så tung, det hade jag inte trott. Nej för!

Det tog 28 minuter att cykla den knappt 5 km långa sträckan. Det är sorgligt, minst sagt.

Vägen upp till Levitoppen bjuder på en någorlunda jämn stigning.

Vägen upp till Levitoppen bjuder på en någorlunda jämn stigning, drygt 300 höjdmeter.

Hur tänkte de här?

Nytt för i år är en laavu (vindskydd) som byggts vid rutten runt Pyhätunturi. Platsen är tydligen döpt till Merkkinen. Laavun ligger endast ett stenkast från klassiska Merkkisenkaltio. Med en källa som ständigt bubblar, ett rör som sprutar upp friskt källvatten och därtill sitt strategiska läge i en ”vägkorsning” är Merkkisenkaltio det traditionella pausstället.

Det finns inte något överutbud på vindskydd. Att nu två vindskydd ligger endast 300 meter från varandra förvånar en aning.

Ett vindskydd är det naturliga pausstället, såväl sommar som vinter. Pauser blir det sällan för mycket av, så självfallet välkomnar vi alla nybyggda vindskydd.

Merkkinen01130913

Nya vanor

Till traditionen hör numera ett lapplandsbesök i september. Det brukar vanligtvis bli vid den här tidpunkten och så blev det också i år. Eftersom jag numera äger en terrängcykel tog jag den med. Man måste ju prova nymodigheterna.

Dagens experiment blev en länk blev runt Kätkä och Pyhätunturi på varierat underlag och vidare runt Levitunturi på asfalt. Ca 47 km blev länken totalt. Underlaget varierade som sagt, jag åkte på spånbana (gick mycket tungt), skogsvägar, spångar (nja, jag ledde visst cykeln mest), jämna stigar, steniga stigar och asfalt. Hur många gånger jag var omkull avslöjar jag inte!

Annars så fick jag bra skjuts ner från Utsuvaara. Jag bestämde mig för att inte bromsa eftersom det var bra asfalt. GPS:en visade maxhastigheten 60,2 km/h.

Att cykla i Lappland är inte bättre än att gå. Visserligen hinner man längre på en dag, men man hinner knappast se mera av omgivningen eftersom cyklandet kräver sitt.

Det är inte bara hemma som det råder varmt och vackert sommarväder, det finns här också.

Rutt01120913

Latukahvila Tonttula

Vid Taivaanvalkeat finns det trevliga och stämningsfulla caféet Tonttula. Latukahvila låter egentligen rätt anspråkslöst i sammanhanget. Det är nog mer än så. Jag rekommenderar ett besök!

Själv gjorde jag en tur till Tonttula idag. Måendet är inte på topp men lite frisk luft kändes ändå rätt. Jag rörde mig så hissun kissun som det bara är möjligt på ett par skateskidor. Lite yrsel och illamående var jag tvungen att dras med under hela turen.

Visst harmar det att den korta vistelsen mer eller mindre gick i stöpet på grund av sjukdom, men värre saker kan förvisso hända. På plussidan noterar jag dock att en ny TV och Blu Ray spelare nu är anskaffade och installerade i stugan. Riktigt bra bild i TV:n dessutom!

Nu skall jag fixa lite mat. Hungern gör sig äntligen påmind, efter två dagar utan att ha fått ner något.

Tonttula vid Taivaanvalkeat 12 april 2013

Tonttula vid Taivaanvalkeat den 12 april 2013

Kylslaget

idag när jag rundade Isoporo. Det fick räcka med två varv i knarrföret. Nollglid. Kallast var det nere vid Draivi, enligt uppgift -25°C. Ingen trängsel i spåren idag, det var inte många pinnar jag såg.

Men det var en mycket vacker vinterdag. Det är lite sparsamt med ljuset här denna årstid. Ändå var det ett sagolikt vackert ljus som Fjärde advent bjöd på i skymningen.

Levi01231212

Takki tyhjä

Veckan i Levi närmar sig slutet, i morgon bär det iväg hemåt.

Och det känns helt rätt. Efter sex dagar på skidor behöver den här kroppen vila. Helt klart.

Veckan har varit lyckad till alla delar. Det har gått att skida varje dag, trots några kalla dagar. Idag blev det en lite kortare länk än planerat, knappa två timmar. Jag fick kallt om fingrarna och orken tröt. Men det grämer inte på något sätt. Med ca. 13 timmar på skidor denna vecka har jag all orsak att vara nöjd.

Speciellt nöjd är jag över att mitt sjuka knä nu tycks acceptera också skejtåkning. Knäet har varit ett litet orosmoment, eftersom vinterns förta start går i fristil. Den gångna veckan skejtade jag drygt tre timmar. Så det ser bra ut.

Ett alldeles extra stort tack till Antti som fixat skidorna hela veckan. Man blir alldeles på tok för bortskämd. Jag menar att dagligen träna med ”lähes kisatälli”.

Näillä mentiin

Näillä mentiin. Möjligtvis lite ensidigt vad skidmärket beträffar.

Veckans kallaste

dag. Hittills. Kvicksilvret var nere runt -20° på förmiddagen. Jag tog det möjligast lugnt i kölden och skidade endast två timmar. Förvånade mig över att så många, framförallt de ryska juniorerna, körde fristil i kölden.

Levi01051212

Ut ur radioskuggan

Nu är jag uppkopplad igen, efter ett par dar i ”radioskugga”.

Firade första advent genom att förflytta mig norrut. Snön lockar i någon mån så här års. Lite tveksamt drag just då eftersom väderprognoserna lovade riktigt kallt väder i Lappland. Men verkligheten blev betydligt bättre än vad prognoserna lovade, åtminstone så här långt.

Idag fick jag också upp mitt nya telefonabonnemang till iPhonen. Därmed är jag åter online. Inget problem alls med konfigurering och inställningar. Nu surfas här snabbt från både mobil och dator (Sonera lovar upp till 21 Mbit/s för anslutningen).

Veckan har startat fint ur ett motionsperspektiv. Det blev endast en kort länk på söndan. Men jag fick till en tretimmars länk i både i går och idag. I ett osannolikt lugnt tempo dessutom. Det är ”hemmabanan” Isoporo förlängd med konstsöspåret som gäller. Temperaturen har legat mellan -8° och -13° så här långt. Så visst är jag nöjd.

Lägerbilder

Jag hade ingen ambition att fotografera på FSS-lägret. Inte ens ”riktiga” kameran hade jag med. Några ”roiskaisu” hann jag ändå med, så kvaliteten är därefter. Objekten på bilderna håller däremot klass.

Professionellt upplägg

Som utomstående betraktare tycker jag att FSS-lägret har ett proffsigt upplägg. Ungdomarna erbjuds bästa tänkbara möjligheter till träning under lapplandsveckan.

Boendet är centralt och bra, rent av lyxigt, och deltagarna får gå till färdig mat. En lärare finns med som håller skola varje dag. Till och med prov kan skrivas under veckan. Träningspassen, två per dag, övervakas av tränarna som instruerar och rättar till eventuella fel. Tekniken videofilmas och analyseras under kvällstimmarna. Vallateamet ser till att alla skidor är vallade och klara när träningen börjar. Vad mer kan man begära?

Tyvärr tog lägret slut för min del idag. Nu är det andra nöjen som väntar!

Jag åkte hem med tåg och hade tänkt ta bussen till Rovaniemi. Men som på beställning kom Matu med bil från Muonio, också på väg till Rovaniemi. Så jag fick lifta med honom. Det blev visst diskuterat lite skidåkning under den resan.

Väderprognoserna kollas

Föret har varit bra under hela lägret så här långt. Men temperaturen har varierat kraftigt, och snabbt. För att lyckas med vallningen på bästa möjliga sätt blir det att kolla väderprognoserna mest hela tiden.

I går på eftermiddagen steg temperaturen kraftigt. Det visste vi att den skulle göra. Men omställningen blev större än vi räknat med. Så lite svettigt blev det innan vi rättat till alla paren när ungdomarna redan var på väg till spåret. Optimalt blev det inte men träningen kunde genomföras någorlunda planenligt.

FSS-lägret

fortsätter planenligt. Inga malörer så här långt, vad jag vet. Föret har varit toppen. Och det är ju bra. Det finns goda förutsättningar för att de flesta orkar veckan ut.

Temperaturen varierar rätt mycket. Söndagens plusgrader byttes till någon minus i går och spåren torkade upp. Idag nöp kölden till ordentligt. Det var -18° C under kvällen träningspass.

Det är stundtals trångt i spåret. Det är främst ryssar, estländare, lettländare och litauer som trängs med oss finländare i spåren. Systematiken i träningarna kan möjligtvis störas en aning, men alla ryms gott och väl.

För min del har det varit lugna dagar ”på jobbet” så här långt. Lite videofilmning och vallningsjobb har det blivit. Variationerna i temperaturen sysselsätter framför allt på vallningssidan. I går sattes klister under samtliga par. Idag rensade vi skidorna från allt klister. Men vår vallare Antti gör det mesta, och med en imponerande precision!

Jag har hunnit med några länkar själv också, både skejt och klassiskt. Det är tacksamt med lätt före i säsongsupptakten.

Anttis klistertumme i arbete.

På snö

Jag förirrade mig till Levi. Kanske inte så märkvärdigt, sådant har ju hänt förr. Denna gång reste jag med FSS:arna på deras snöläger. Tanken är att jag skall bistå med diverse sysslor. De flesta i den 50 personer stora truppen är juniorer. Så jobb finns, inte minst med vallningen.

Höstens första skidlänk är också avklarad. Det blev tid över till en kort länk i kväll. Endast 12 km, men ändå. Jag tog skejtskidorna i det våta föret. Inte det bästa valet med tanke på ett sjukt knä, men det gick.

Snö finns så det räcker. Köldgrader har också utlovats de närmast dagarna. Efter morgondagens frukost blir det troligtvis att tillbringa förmiddagen i vallaboden.

Pohjoisen reissu yhdellä valloituksella

Lite mera levihumor. Längs stigen som löper över toppen på Kätkätunturi hittar man numera ett antal infotavlor. Tavlorna berättar kortfattat och lättsamt om naturen i omgivningen. Infotexterna och illustrationerna är gjorda med en rejäl portion humor. Stigen har efter tavlornas tillkomst fått namnet Rykimäpolku. Jag vet inte om jag plötsligt har fått livlig fantasi men visst utstrålar tavlorna lite erotik också.

Om näbbmusen kan man läsa att hjärtat håller en puls på 1300 slag i minuten! Helt otroligt. Ungarna som föds väger endast 0,4 gram. Och i parningstider håller honan öppet hus. Kavaljererna kommer och går och ungarna i en kull kan ha upp till sex olika fäder.

Som sagt, texterna är roligt formulerade. Om Grönbena honan heter det. ”Kuukauden pohjoisen reissu yhdellä valloituksella on naaraalle tarpeeksi. Liroemo nostaa kytkintä ja jättää untuvikkojen hoidon koiraalle. Levottomuus tarttuu lironaaraisiin: nokka kohti etelää ja menoksi!”