Så heter staden där vi semestrar. En liten stad på Gran Canarias sydkust, med större delen av bebyggelsen i stil med den på bilden.
Sandpromenad
I dag bytte vi den klassiska strandpromenaden mot en sandpromenad. På stranden i Maspalomas.
Söndagsutflykt
Till Puerto de Mogán. Det var läge för en svalkande båtresa.
Utsikten från en hiss
Vid Anfi del Mar.
Drog söderut
Till värmen i Arguineguín. För här finns den.
Kanske lite konfliktfullt när man läser rubriken i föregående blogginlägg. Men så blev det.
Med fokus på vintern
En seg inre process är till ända. Hoppas jag.
Ryggproblemen som satte käppar i hjulet för löpningen gav stundtals upphov till en hel del missmod. Det kanske behöver erkännas. Men nu kan jag äntligen och med glädje konstatera att detta är historia. Ja inte ryggproblemen men missmodet. Med gott mod tar jag nu sikte på den kommande vintern.
Upptakten till vintersäsongen blev lysande med tre Spinnpump-pass den gångna veckan. Drygt 20 pass är ytterligare inplanerade innan långloppssäsongen kör i gång i februari. Men innan dess blir det förmodligen också lite stavgång, och skidåkning förståss i den mån snötillgången tillåter. Inga sura miner här alltså.
Tungt paket
Ett tungt paket som sjövägen skickades från Ingå för ett tag sen nådde Vasa i dag. Det behövdes en tusenfot…hjuling för att transportera paketet genom stan. Transformatorn som väger ca. 300 ton skall på service till ABB.
En dag på jobbet
Nu skall jag undantagsvis skriva lite om jobbet. Närmare bestämt om ett småintressant projekt som jag varit lite inblandad i. Det handlar om ett EU-finansierat projekt som heter HosPilot. Det hela går i korthet ut på att reda ut vilken teknik som kan användas för framtida energibesparingar i sjukhusmiljöer. Sjukhusen gör av med rätt mycket energi. Största delen går åt till värme, ventilation och belysning.
I HosPilot projektet deltar tre sjuhus, varav ett är Seinäjoki Centralsjukhus. De övriga sjuhusen finns i Holland och Spanien. Förutom sjukhusen är också andra instanser inblandade, bl.a. VTT. Vår roll har varit att leverera och installera all styr- och reglerteknik vid Seinäjoki sjukhus. Dessutom skall vi sköta datainsamling under den kommande studieperioden.
På sjukhuset i Seinäjoki renoverades två lika stora och identiska avdelningar nästan samtidigt. På den ena installerades konventionell teknik, medan vi provar nya lösningar på den andra. Tanken är att framdels jämföra dessa med varandra. Med hjälp av ett stort antal givare vill vi få reda på varifrån energin kommer och vart den försvinner. En egen väderstation ingår också i leveransen. Nytt på belysningssidan är att närvarogivare används i större utsträckning än tidigare och att belysningen dimmas ner automatiskt till förmån för dagsljuset. En salig blandning av LON, DALI och Modbus. Från allt detta producerar vi data till en databas. VTT går in och läser och förädlar dessa data enligt eget behov. Totalt rör det sig om över 400 mätpunkter som kontinuerligt uppdateras och studeras under ett år.
Kontaktpersonen från VTT har varit mån om att ge projektet synlighet. Det är inte vi så vana vid kanske. Så här kommer det osannolika. Min Dag På Jobbet kan faktiskt numera länkas till You Tube!
Maskinparken
När jag i dag krattade och städade undan för vintern passade jag samtidigt på och gjorde en inventering av husets maskinpark. Trots att jag gör mitt bästa för att hålla investeringarna nere visade det sig ändå att maskinparken växt sig rätt ansenlig genom åren. Men det kan knappast hjälpas. Ett modernt och rationellt gårdsbruk kräver sina maskiner.
Det är väl läge nu att visa upp maskinparken i sin helhet medan den ännu ryms på en och samma bild.
Satte punkt
för årets skärisäsong den gångna helgen. Egentligen sattes punkt långt tidigare, eller den kom väl aldrig i gång på allvar. Vet inte riktigt varför det blev så. Säsongen går till historien som den absolut sämsta om man mäter antal besök. Jag fick inte ens slut på en bensintank. Och bastuölet fick jag bära hem tillbaka.
Vedentreprenören hade en lätt match på lördagen att fylla på förrådet. Det går ju inte mycket ved när ingen eldar. Men jag har på känn att den kanske kommer att behövas under nästa säsong.
Stiligt på Ritz
Det blev mera Ritz denhär veckan. I går befann jag mig där i ett sammanhang som förefaller helt osannolikt. På modevisning faktiskt! Men det var fint!
Det var mer än en vanlig modevisning. Föreställningen var ett imponerande showpaket med musik, mode, dansuppvisning och akrobatik. I en fullsatt sal. Det hela flöt på nonstop i ett lagom tempo utan minsta lilla prat. En eloge till Tuula och alla övriga som skapat showen.
Klädmodet som visades kan jag tyvärr inte redogöra för. Jag glömde nog att kolla det.
Här ser ni min favoritmannekäng, Jenna.
Häftig bluesmusik
I kväll var det underhållning av klass när Duke Robillard uppträdde med Wentus Blues Band på Skafferiet Ritz. Jag är är ingen musikkännare, och absolut ingen när det gäller bluesmusik. Men jag lyssnar gärna, och jag påstår, utan att darra på manschetten, att vi hade en världsstjärna på besök. Och repertoaren i kväll innehöll mycket mer än bara blues.
Duke Robillard står för ett brett musikspektrum. Säger sig gilla det mesta. Har spelat med Bob Dylan och Fabulous Thunderbirds för att nämna något. Han har av Blues Assocation utkorats till bästa bluesgitarrist hela fyra gånger. Så det handlar verkligen inte om någon första resans gosse.
Och Wentus Blues Band lyssnar man mer än gärna till, med eller utan världsstjärnor.
Häftigt helt enkelt!
Mysfaktorn
Gjorde ett litet test med vår nya inglasade terass redan i kväll. Ville bara snabbt kolla vilken stämningsskapande miljö den eventuellt kommer att erbjuda. Och jag tyckte faktiskt att det såg lite lovande ut.
Ni tycker säkert att årstiden är helt fel för terassbygge. Och jag håller med, men bara delvis. Låt oss se det på det sättet att jag för en gångs skull gör något med god framförhållning. När vårsolen tittar fram om ca. 5 månader, ja då har terassen redan länge varit klar.
Lite aktivitet
runt terassprojektet blev det äntligen i dag när glasmontörerna uppenbarade sig. Leveransen är något försenad men inte så farligt. Jag hade mina farhågor eftersom vi fick vänta i två år på offerten.
Själv har jag nöjet att fungera som övervakare och kontrollant i dag. Sånt har man ju tid med nuförtiden. Förkortad arbetsvecka sedan en tid tillbaka passar en gammal som hand i handske.
20 år
sen Berlinmuren föll.
Själva muren imponerar inte direkt, sådär konstruktionsmässigt. Fotot togs för en vecka sen.
Pryade i köket
I går var det en så kallad TYKY-dag på jobbet. Ett lite annorlunda koncept denna gång. Dagen inleddes med en vandring från Fort Sommarö till Bullerås, med en biolog som guide. Så det blev lite naturlära och lokalhistoria på vägen. Intressant också att få besöka Villa Bullerås efter renoveringen.
Efter vandringen och bastun blev det att hjälpa kocken i köket. I gengäld fick vi träna oss lite i matlagningens ädla konst. Inte alls dumt.
Efter TYKY dagen följer givetvis tyky-natten. Som vanligt i mer urbana miljöer.
Bremer på Kuntsi
Kom mig äntligen i väg till Kuntsi i kväll och Caj Bremers fotoutställning. Det var definitivt rätt tajmat för fotografen själv var på plats.
Varje bild har sin historia. En fotoutställning får en helt ny dimension när fotografen själv berättar denna historia. Caj Bremer hade mycket intressant att berätta om fotografierna och karriären som omspänner ett halvt sekel.
En våt resa
Dagens Berlin Marathon blev en fuktig historia. Något annat var heller inte att vänta enligt väderrapporterna. Lite synd är det ju om arrangörerna när regnet öser ner en sån här dag. Storpubliken uteblev självfallet. Trots regnet var ändå överraskande mycket folk ute och stämningen var verkligen bra.
För min personliga del blev loppet en stor positiv överraskning. Och jag får väl tacka regnet för en del. Den syrerika luften hjälpte en otränad i dagens lopp. Det såg jag genast på pulsen under de första kilometrarna. Jag orkade sen löpa hela distansen utan några som helst problem. Det gick inte så fort men ändå. Hela loppet gick i samma fart utan den minsta lilla svacka. Jag har alltid sagt att man måste träna för att orka ett maraton. Nu vet jag inte vad jag skall tro. Och hur skall jag kunna sluta nu?
Men loppet var långt! Det var nog det längsta maratonlopp jag någonsin löpt. Eller så har jag hunnit glömma.
Min fru dök upp här på hotellet för en stund sen efter väl förrättat värv. Loppet gick hyggligt även för hennes del men hon fastnade lite i stockningen efteråt. Det är inte alldeles enkelt att ta sig genom folkmassorna och alla avspärrningarna. Och att hitta rätt tunnelbanestation och rätt tunnelbana kräver också sitt.
Nu blir det lite bubbel på rummet, sedan väntar festmiddagen om ett par timmar. Jess!
Löpte på Olympiastadion
I morse hade vi nöjet att löpa på Olympiastadion i Berlin. Det hela handlade om en lättsam frukostjogg för alla löptokiga som samlats i Berlin denna helg. Joggen var ca 6 km och gick mellan Charlottenburg och Olympiastadion. Efter målgång serverades frukost utanför stadion.
Jag har aldrig tidigare besökt Berlins Olympiastadion. Dagens besök får nog klassas som en positiv upplevelse. Stadionområdet var överraskande stort och själva byggnaden var imponerande och stilig. De kunde förr!
På den stora resultattavlan såg man en massa glada människor komma och gå. Jag tyckte att jag skymtade ett bekant ansikte till och med!
Lydde Cohen
När jag sökte musik till ett bildspel för snart två år sen föll valet på en av Leonard Cohens låtar. I låten sjunger han ”First we take Manhattan, then we take Berlin”.
Jag såg det som självklart. Nästa maratonlopp, efter New York, skulle bli Berlin marathon.
Någon skada räknade jag förståss inte med. Nu verkar maratonloppen vara löpta för min del. Men jag ger mig inte. I morgon promenerar jag i Berlin.
Trogen vän
I alla väder.
Ledljus
Miniseminarium
Två naturfotografer tillhörande det absoluta elitskiktet, till och med globalt sett, besökte Korsholms kulturhus i dag. Det handlar om svenskarna Anders Geidemark och Terje Hellesø. Drygt hundra fotointresserade bänkade sig i auditoriet och fick ta del av proffsens funderingar. Jag platsar knappast i en sådan publik men av någon anledning var jag ändå där.
Anders Geidemark berättade entusiastiskt och inspirerande om bildspel. Hur man resonerar och hur man jobbar. Han inledde med att bjuda på en imponerande historisk resa i form av det bildspel han gjort om Strömsholm.
Terje Hellesø hade en intressant föreläsning om definitionen på en naturfotograf. Vidare berörde han på ett intressant sätt själva bilden, vad den innehåller och vad den inte innehåller.
På nätet går det bra att bekanta sig med deras alster. Terje visade två av sina bildspel idag, båda finnas på tuben. Här en länk till Anthem. Han har även hemsida och blogg.
På sin blogg beskriver Terje sin kompis Anders så här.
Sammanfattningsvis, en inspirerande och intressant dag!
Ingen stake i ljusen
Det finns ljus i staken men två av dem saknar på något sätt ändå stake. De har vissnat helt enkelt. Materialtrötthet kanske.
Det blir en utmaning att tända.
Vuontiskero
Tog bilen i dag till Vuontispirtti. Därifrån promenerade jag upp till Montellin maja i sluttningen på Vuontiskero. Jag har skidat igenom där flera gånger eftersom en av deltävlingarna i Lapponiahiihto startar från Vuontisjärvi. Men jag har aldrig varit där sommartid förrän idag.
Det var verkligen värt besväret. Fantastiskt vacker natur att beskåda. Det blev en värdig avslutning på en fin höstresa.
Bogart 