Vår strövväg här i den lantliga näromgivningen har plötsligt genomgått en märklig förvandling. Någon tyckte tydligen att den behöver trafikljus. För egen del tror jag bestämt att vi skulle ha klarat oss utan.
Image by iPhone
Fästing i repris
Efter att Matte i går kväll skruvat ut senhöstens fästing kan vi konstatera att samma procedur gjordes även i fjol. Därmed underlättas ju bloggskrivandet betydlig eftersom det går att länka:
I årets version byter vi bara månaden till oktober och högra ögat till vänstra.
Höst ute på holmen
Vid närmare eftertanke bör nog några av gårdagens bilder tilldelas lite utrymme också här på bloggen. Så pass vacker var dagen.
Vinterstängt
Idag var det dags att stänga för vintern på sommarstugan. Ett visst vemod brukar infinna sig just då. Inget undantag nu heller, det kändes extra avigt att packa ihop en så här fantastiskt vacker dag.
En havsörn anade kanske vad som var på gång. Den gjorde en extra sväng och vinkade ett hastigt farväl.
Livat i palmerna
Det är livat värre i palmerna på Solkusten numera. Det är visst parakiterna som står för tjattret.
I soluppgången
Soluppgång. Så börjar en ny dag på Solkusten.
Benalmádena i gryningen den 30 september 2014
Stötdämpare till skidstavar
När jag gick runt i en sportaffär i Mora förra månaden stötte jag på Staffanstaven (utvecklad av skidåkaren och vasaloppsvinnaren Staffan Larsson). Det är en stötdämpare avsedd för rullskidåkning som kan monteras på vilken standardstav som helst. Jag slog till direkt, konstruktionen kan vara värd att prova. Rullskidåkning är inget jag håller på eller trivs med, mycket beroende på att stötarna sliter på armar och axlar. Förhoppningen var att rullskidåkningen skulle bli roligare, i bästa fall.
Ännu har jag ingen recension att komma med. Det har gått över en månad sen jag monterade stötdämparna på ett par OneWay stavar och de är ännu oprovade. Orsaken är en inflammation i axeln som gör all stakning omöjlig. Så jag vet inte om Staffanstaven fungerar eller inte.
Och inte nog med att axeln krånglar. Hjärtläkaren tycker dessutom att jag skall ligga lågt, åtminstone tills vidare. Och ligga lågt, det gör man väl bäst på soffan?
Utseendemässigt lämnar Staffansstaven en del övrigt att önska, åtminstone i kombination med en OneWay stav.
Jubileumsmaraton i dag
Vasa Maraton löptes i dag. Det var närmast perfekta förhållanden när den 30:e upplagan gick av stapeln.
Jag ville uppleva stämningen och ställde mig på startlinjen. Naturligtvis inte på maraton, men på kvartsdistans. Och det blev en fin dag.
Vasa Maraton fyller 30
I morgon är det igen dags för Vasa Maraton. Ett evenemang som dragit över 500 löpare de senaste åren. Fint löparväder utlovas till i morgon, precis som det har varit de flesta gångerna genom åren. Inte helt omöjligt att jubileumsloppet lockar till nytt deltagarrekord.
När Vasa Maraton drog i gång i tiderna var tanken att starten skulle ske på torget med en bana som delvis går genom stan men också längs Vasas fina stränder. Det blev bara en tanke. Den auktoritära polischefen på den tiden sade var skåpet skulle stå. Polisen skulle absolut inte ställa upp på några trafikarrangemang, något som självfallet hade varit nödvändigt. Tävlingsplatsen fick därmed bli Karlsplan och maratonbanan gick helt och hållet utanför stan. Det torde annars ha varit maratonprofilen Mauri JV. Öljymäki som kom med idén till loppet. Han har löpt varje år och ställer upp i morgon igen.
Det kom drygt 200 deltagare första året. Det var mer än vad arrangören förväntat sig, eftersom nummerlapparna tog slut. Själv var jag en av dem som kom till start. Det skulle vara kul om man ännu 30 år senare kunde ställa sig på startlinjen. Men något sådant är inte att tänka på för min del. För 30 år sen sprang jag på tiden 3:11:21 och det räckte till en fin 12:e plats i allmänna klassen. Men också på den tiden fanns det många i de äldre åldersklasserna som sprang fortare.
Av ren nostalgi tror jag att jag skall hämta ut en nummerlapp till kvartsmaraton. Det borde jag klara av, om inte annat så gående.
Tidningsklipp ur Pohjalainen för 30 år sen.
Straffades tvärt
När jag köpte korrugerad takplast för ett tag sen gjorde jag ett undantag från mina grundprinciper. Jag gick till ett lågprisvaruhus.
Jag hann inte ens få upp skivorna på taket innan de skrynklade och tappade formen i solskenet. Att det sen visade sig bero på en felhantering från min sida spelar mindre roll. Huvudbudskapet står ändå klart: Att köpa billigt blir dyrt!
Att skivorna skrynklade i solskenet är sist och slutligen inte så konstigt. Det blev verkligen hett under skivorna. När jag för ett ögonblick lade dem på marken för kapning så brändes gräsmattan. Det finns mycket energi i solen! Så detta får nog ses som en solskenshistoria.
Den korrugerade plasten tappade formen i solskenet
Gräset brändes under plastskivorna
Grym fotoinsats
På cykelsajten HappyMTB finns bilder från CykelVasan. Det har nog varit ett jättejobb för fotografen att knäppa alla bilderna, antagligen mer än 10 000 foton, och sedan ladda upp dem på servern. Undrar om inte fotografen, han heter visst Harri Manni, hade känningar i exponeringsfingret efteråt.
Tack vare att bilderna är tidsstämplade är det enkelt att hitta det man söker i bilddjungeln. Jag hittade snabbt en bild som hade något bekant över sig.
Enligt HappyMTB så får bilderna laddas ner och användas helt gratis. Sånt tackar man för!
Triathlonfest i Vasa
Den relativt nya triathlonföreningen Wasa Triathlon ställde till med tävlingar i dag med över 200 deltagare. Det tävlades på två distanser, Snabbdistans och Olympisk distans. I snabbdistans ingick simning 400 m, cykling 20 km och löpning 5 km. På Olympisk distans gäller simning 1 500 m, cykling 40 km och löpning 10 km.
Vädret var aningen dystert på morgonen när det var grått och regnigt. Men när Olympiska distansen startade var det redan soligt och varmt. Dessutom nästan vindstilla. Det var mycket lätt att trivas som åskådare.
Det är möjligt att delta för nästan vem som helst. Bara man klarar av att simma, cykla och springa eller gå. Det såg man flera exempel på i dag, åtminstone på snabbdistansen. Själv har jag dock inga förutsättningar att någonsin delta. Simning är något jag aldrig lärt mig.
Det var imponerande, och kanske lite överraskande att se hur bra de bästa faktiskt är. Och hur stora avstånd som uppstår redan efter simningen. Nästan ofattbart. Panu Lieto som vann den Olympiska distansen var snabbast i samtliga grenar och vann till slut med nästan 13 minuter. Och Jussi Lotvonen förtjänar också ett omnämnande. Han blev tredje på snabbdistansen och sprang 5 km på tiden 21:17. Med benprotes!
Jussi Lotvonen. Tävlar med benprotes.
Panu Lieto, överlägsen segrare.
Aino Luoma, vann damklassen
Ännu lite
om Cykelvasan som trampades i helgen som gick.
Loppet startar, precis som Vasaloppet på skidor, i Sälen med målgång i Mora. Sträckan är 95 km och körs med terrängcyklar. Det var nu femte gången som loppet arrangerades och har vuxit rekordsnabbt i popularitet. Loppet var fulltecknat med 12 000 deltagare.
Starten sker gruppvis med 5 minuters mellanrum. Första elitledet ger sig i väg kl 08:00 på morgonen och det sista motionsledet 4,5 timmar senare. Jag startade kl 10:00 i det 26:e ledet och var positivt överraskad över hur smidigt alla kom i väg. Det var ingen hets alls.
Underlaget är skogsbilväg/Vasaloppsspår 46 km, grus 37 km och asfalt 12 km. Några långa stigningar finns på banan men loppet kan knappast anses vara fysiskt tungt. Förutom att det är ganska långt. För min del fanns största utmaningen i utförsbackarna där det ibland gick ganska fort. Jag hade en maxhastighet utför i skogen på över 50 km/h. Feg som jag är bromsade jag alldeles för mycket och blev hela tiden omåkt på de lätta partierna. Nattens och morgonens regn gjorde att banan var ställvis lite smetig och hal. Men för det mesta var det bra underlag. Incidenter verkar vara svåra att undvika. Själv klarade jag mig utan vurpor men hann tyvärr se några som gått omkull.
Dricka-/matstationer finns naturligtvis i Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris. Själv använde jag mig inte alls av arrangörens service utan åkte jag från start till mål utan att stanna. Jag hade två liter vatten i ryggsäcken och det var precis lagom i det svala vädret.
Sammanfattningsvis, en kul tillställning som får ett bra betyg.
Cykelvasan
Booyah! Jag lyckades ta mig igenom Cykelvasan! Utan vurpor. Det var målsättningen, så nu är jag lite smånöjd när jag sitter på hotellrummet i Moraparken. Eftersom inga andra missöden inträffade heller.
Det gick inte så fort för mig. Jag hade inga ben att trampa med, det har jag aldrig haft. Men behöver man stressa upp sig? -Nej, det tycker inte jag. Man når kanske målet ändå!
Cykelvasan är ett relativt lätt MTB-lopp. Banan följer Vasaloppets bansträckning i huvudsak men är något längre, ca 95 km. Idag var det bra cykelväder, mulet men inget regn.
Någon cyklist är jag inte, och lär aldrig bli. Men det behöver inte hindra ett deltagande. För mig var deltagandet en ny erfarenhet och en positiv upplevelse. Allt gick mycket smidigt. Ingen hets eller stress. Svenskarna kan arrangera!
Supermånen
Supermånen visade sig en stund här i byn i kväll innan en molnslöja kom och svepte in den.
Enligt uppgift ser månen 14 % större ut och lyser 30 % klarare i kväll när den befinner sig närmare jorden än vanligt. Därav namnet Supermånen.
Och visst lyste den klart!
Supermåne i Smedsby 10 augusti 2014
Hela MTB-banan
Det blev en tur till Vörå i dag i sällskap med Håkan. Vi ville båda ha en långlänk på terrängcykeln och planen var därför att köra hela MTB 69-banan. Den blev ju lite på hälft förra gången vi försökte.
I dag lyckades vi, nästan. Men precis som förra gången tappade vi bort oss lite. Denna gång en bit före Komossa där några röda pilar på vägen, som inte hade med MTB-banan att göra, förde oss vilse. Det resulterade i 5 km extra. Detta hade knappast hänt om vi hade haft bankartan med, men båda ”glömde” vi.
Med några kilometer kvar kom ett häftigt åskregn. Det hade vi klarat oss undan om vi inte ”slösat” 23 minuter på felcyklingen i Komossa. Men hur som helst, en bra tur fick vi till. Min längsta någonsin på MTB-cykeln. I siffror: 75 km och 4,5 timmar.
All images by iPhone
Ännu en terrass
Uteterrasserna är på mode som aldrig förr. Jag föll för trenden och byggde en till. Öppen men med tak.
Eftersom takhöjden blev ganska blygsam får Ivar ha den som sin egen.
Provade MTB 69-banan
Efter Botniacyklingen har det harmat lite att jag inte ställde upp i MTB-loppet. Jag är ingen MTB-cyklist och kommer aldrig att bli, men det hade ändå varit intressant att vara med, bara för att få se hur det går till.
I kväll var vi fyra gubbar som åkte till Vörå för att testa MTB-banan. Vi hann (orkade?) inte med hela den 69 km långa banan, men med större delen. GPS:en visade på 55 km efter att vi varit ute i ca. tre timmar. En del av tiden gick till att studera kartan. Det var inte helt lätt att hitta rutten och vi cyklade fel åtminstone en gång.
Banan var tyngre än jag förväntat mig, dels beroende på mycket regn i Vörå det senaste dygnet. Men det var ändå en fin tur i trevligt sällskap.
Images by iPhone
Mycket folk
Vi är inga trägna Jakobs Dagar-besökare direkt, men i går tog vi oss en tur till Jeppis. På eftermiddagen följde vi en stund med maratonlöparna som kämpade i hettan. Och så hade vi förväntningar på musikunderhållningen i Skolparken, med humorgruppen KAJ som kanske största dragplåstret.
Det blev en fantastisk varm och skön kväll. Otroligt vad mycket folk det kom!
På naturstigen i värmen
Sommarvärmen kom till slut. Vi upplever just nu en alldeles fantastisk sommar med sol och värme, på gränsen till vad vi tål. Det är bara att tacka och ta emot. Sommarens värmerekord hittills noterades bara en bit bort. I går uppmättes 31,3 °C på Valsörarna.
I dag på förmiddagen tog vi en kort båttur till Söderskatan på Västerö. Där gick vi den södra delen av Västerö naturstig, från Söderskatan till Jätterholmsbrunnen och tillbaka. Det blev en lagom promenad i värmen.
I övrigt inte så mycket program. Endast småsysslor mellan mat, kaffe, solande och simning. Till kvällen kom ändå stekhällen fram. Det borde den göra oftare. Middagen blev inte helt misslyckad.
Ökad trafik
Skarvtrafiken över fjärden ökar i en oroande takt. Det är trafik i båda riktningarna och det börjar nästan bli trångt i luftrummet. Det är bara att konstatera. Tyvärr!
Båtutfärd till Mickelsörarna
Dagens nöje bestod i en båttripp till Mickelsörarna. Det var faktiskt första gången vi var dit med egen båt. Jag har varit dit åtskilliga gånger tidigare men det är över 25 år sen senast. Så nog var det på tiden med ett återbesök.
Vädret visade upp sin bästa sida. Soligt, varmt och vindstilla hela förmiddagen.
En fröjd för ögat
att se när solpanelerna laddar ackun med 13,7 A.
Uppgraderat system
Batteriet på sommarstugan som havererade i vintras blev ersatt med ett nytt tidigare i sommar. Eller rättare sagt, det ersattes med två. Jag tyckte att det var dags att förstärka hela elsystemet lite. Den gamla ackun var på 105 Ah. Nu har vi 2 x 110 Ah, alltså 220 Ah totalt.
Solpanelsystemet på sommarstugan är över 10 år gammalt och den tekniska utvecklingen har inte stått stilla på det här området heller. Jag blev tvungen att läsa på lite och det visade sig ha hänt ganska mycket.
Jag kom snabbt fram till att det nya batteriet skulle vara av AGM-typ (Absorbent Glass Mat). Det är en ny typ av ackumulatorer som är helt sluten och som tål mycket mera stryk än gamla modeller. AGM-batteriet repar sig fastän det blir helt urladdat och är bättre på de flesta områden.
Det visade sig också att det kommit ut nya och effektivare laddningsregulatorer på marknaden. Jag bytte därför ut vår gamla regulator mot en MPPT-regulator (Maximum Power Point Tracking). Det fina med regulatorn är dess annorlunda funktionssätt. Eftersom den tål en högre inspänning kan solpanelerna seriekopplas. Inspänningen hackas sönder och görs om till lagom laddningsspänning. Verkningsgraden blir därmed mycket bra, över 95%.
Ytterligare visade det sig att priset på solpaneler sjunkit till en bråkdel av vad de kostade för bara 10 år sen. Jag kunde inte motstå frestelsen att köpa två nya. Med 270 W solpaneler på taket blev det en ökning på 200%.
Nu finns det ett överutbud av el plötsligt!
Det blommar
vackert vid terrassen. Hade så gärna bjudit på jasmindoften, men det får bli till en annan gång.
Bogart 