Sevärdheter i Prag

Det finns mycket att se och uppleva i Prag. Förutom alla konstverk och vacker arkitektur verkar staden ha ett rikt kultur- och musikliv. Under våra tre dagar i Prag skrapade vi bara lite på ytan. Vi promenerade helt enkelt runt och tittade. Och det gjorde nog många andra också, för det var faktiskt lite trängsel på visa ställen.

Karlsbron eller Karluv Most
Ett verkligt turiststråk är den vackra Karlsbron över Moldaufloden. Den byggdes redan på 1300-talet! Bron kantas av ett antal statyer och är ett tillhåll för försäljare, gatumusikanter och porträttmålare. Ett måste när man besöker Prag. Vi gick över den drygt 500 m långa bron ett flertal gånger.

Turiststråket Karlsbron

Pragborgen
Ett annat måste är Pragborgen. Här har områdets härskare haft sin hemvist sedan 800-talet. Slottsområdet är över 500 m långt och är fullproppat med borgar, museer och trädgårdar. Och så finns den mycket vackra St. Vitus Katedralen där. Borgen har byggts på under århundraden och går i mängder av olika stilar. Man har fin utsikt över staden från slottsområdet.

St. Vitus Katedralen tronar på Slottsområdet

St.Vitus Katedralen
Katedralen började byggas redan på 1300-talet. Kyrkan är mycket speciell till sin arkitektur. Den har rikligt med detaljerade glasmålningar, vilka ger en speciell atmosfär åt kyrkorummet i solljuset. En imponerande skapelse.

Vackra fönstermålningar pryder St. Vitus Katedralen

Lady´s Church before Tyn Church

Kyrkan med det speciella namnet ligger på östra sidan av  torget i gamla stan. Den har två mäktiga gotiska tornspiror och utgör ett synligt landmärke i Prag. Spirorna är inte alls så symmetetriska som man kunde tro. Olikheten skall symbolisera skillnaden mellan man och kvinna. Interiören är mycket påkostad och speciell. Det finns ett flertal altare i kyrkan med sirligt utformade detaljer. Tyvärr fick man inte fotografera inne i kyrkan.

Lady´s Church before Tyn Church i kvällsbelyning vid torget i gamla stan

Vid torget finns också det Astronomiska Uret. Det skrev jag om i ett tidigare inlägg den 8 april.

Förväntansfulla åskådare framför Astronomiska Uret. Klockslaget är dock inte så värst speciellt.

Påskannandag i Prag

Nu börjar det reda upp sig med vädret. Det var ingen sommarvärme ännu, men solsken och vackert med en temperatur omkring +10°. Det lockade ut ännu mera folk än igår.

Vi strövade runt i makligt tempo. Först Lady´s Church before Tyn Chruch, sedan Judiska kvarteren, Slottsområdet med den mäktiga Sankt Vitus Katedralen och tillbaka över Karlsbron. Väl tillbaka på hotellet satt husets ”Pure Spa” extra fint.

Nu skall vi bara leta upp ett matställe. Det lär inte bli svårt. Om vi bara kan välja.

Påskdag i Prag

Vi har mest hållit till i gamla stan, runt torget. Där händer det mycket. Och idag var det mycket folk ute. En attraktion bland många är det astronomiska uret som sitter en bit upp på det gamla rådhusets yttervägg. Den vackra klockan får turisterna att trängas och stå förundrande vid varje jämt klockslag, för då visas de 12 apostlarna i tur och ordning i en lucka som öppnas.

Klockan lär vara mycket speciell. Den visar både timme och minut, men också vilken dag det är och solens rörelser, månens bana, årstiden samt vilket stjärntecken det är. Urverket byggdes redan år 1410 enligt avancerade matematiska och astronomiska principer, varav många inte var vedertagna på den tiden. Åttio år senare byggdes uret om av en mäster Hanus. Av rädsla för att han skulle bygga ett lika vackert ur åt någon annan befallde stadens fullmäktiga att man skulle göra Hanus blind. Som hämnd ska han innan han dog ha förstört delar av uret, så att det aldrig visar rätt klockslag. Klocktornet byggdes ut på 1800-talet med de 12 apostlarna.

Det gröskar så smått i Prag nu. Men någon värme har vi inte haft idag. Nej, det var riktigt ruggigt. Det till och med snöade lite när vi vandrade över Karlsbron.

Klocktornet till vänster med mycket folk framför. I bakgrunden den vackra Lady's Church.

De 12 apostlarna visar upp sig i luckorna när klockan slår jämnt.

Ingen påskbrasa

Vi såg inte till någon påskbrasa i går fast vi nog tittade oss runt. I stället såg vi skymningen sänka sig över Prag, från vårt fönster i vindsvåningen på Le Palais.

Senare blev det mycket mat och glad musik i en fin gammal källare i gamla stan.

Kvällen avslutades kort med en midnattsmässa.

Utsikten från vårt fönster på Le Palais.

Lättsam underhållning till maten. Observera instrumentet, en hornfiol eller något åt det hållet!

Midnattsmässa i St Nicolas Church (Chrám Svatého Mikuláse).

Mot Cavalese

Vistelsen på Seiser Alm läggs till handlingarna för denna gång. Har just checkat ut från hotellet. Allt roligt tar ju som bekant slut. Men det har varit fantastiskt fina dagar. Vi drar nu vidare mot Cavalese. Långloppet Marcialonga närmar sig.

Här några bilder från Seiser Alm.

Det hettade till

I söndags gick vi helt oplanerat på en gratisföreställning. En slags liveteater där jag och mitt sällskap fick en framträdande biroll.

Det var i pausen mellan tävlingarna i Anterselva som vi beslöt att ta en promed. Vi gick mot sjön, och väl där beslöt vi oss för en matbit. Menyn i strandrestaurangen var inte så imponerande. Men å andra sidan var det väldigt lätt att välja när endast korv och pomfritt fanns på menyn. Det beställde vi.

Vi hade inte bråttom. Det var ju en tretimmars paus. Maten dröjde men vi hetsade inte upp oss över det. På sätt och vis var det bra, vi skulle ju fördriva tiden också.

Vid grannbordet satt en man som tydligen var mer observant än vi. Det var Fritz från Schweiz. Han hade noterat att folk som kommit senare fick mat före oss. Så skulle inte nordiska gäster behandlas, tyckte han. Fritz kravlade sig upp och höll en kort predikan för servitören. Jag vet inte riktigt vad han sa, men han fick svar på tal av pojkspolingen till servitör. Det svaret tålde inte Fritz. Ljudnivån höjdes plötsligt med åtskilliga decibel. Fritz högg plötsligt tag i en stor tallrik, måttade mot servitören och för en stund trodde jag faktiskt att porslinet skulle flyga. Så skedde aldrig och när sedan Fritz flinade åt oss i smyg förstod vi att det aldrig var riktigt på allvar.

Efter det kom maten snabbt. Vi lät oss väl smaka. Tacksamma över Fritz’s hjälpsamhet. Och kanske aningen generade över att ha varit delaktiga utan en enda replik.

Pål, Bogart och Eva-Lena på lunchteater i Anterselva.

När jag slog upp mina blå

Vad såg jag då? -Jo detta!

I går kväll kom vi till Seiser Alm. När man kommer till ett nytt ställe och det är mörkt är det alltid lite spännande att följande morgon få se hur omgivningen ser ut. Nu visste jag ju hur Seiser Alm ser ut, eftersom jag varit här tidigare. Men jag kan ändå inte låta bli att imponeras av vyerna, efter att ha dragit undan gardinerna.

Seiser Alm i gryningen 23 januari 2012

Årets Icium

För drygt ett år sen skrev jag om den snö- och ispark som kineserna då byggde i Levi. Inlägget hittar du här.

Icium-parken fick en fortsättning också i år. Den en hektar stora snö- och isparken sägs vara en kombination av lappländsk och kinesisk mystik, och ser ut att vara en pigg och färggrann skapelse. Tyvärr kom jag mig inte för att besöka årets park. Bilden tog jag från skidspårets viadukt.

Veckan i ett nötskal

Sammanfattning av nyss avslutad semestervecka på Lara-stranden utanför Antalya

På plussidan:

  • Barfotapromenaderna på stranden. Skönt för fötterna i den grova sanden.
  • Morgonlänkarna. Varje morgon faktiskt! Max 7 km för min del, längre för frun!
  • Perfekt väder. Full sol varje dag. Lagom temperatur i trakten av 25 °C. Tankade D-vitamin
  • Utmärkt hotell med bra service. Vacker och välskött park runt poolen.
  • God mat. Många olika rätter. Vi satsade på vitaminer och antioxidanter.
  • Stressfri vecka utan fast program.

På minussidan:

  • Tidpunkten. Blomstren utblommade och den vackraste grönskan borta så här på höstsidan.

Missar inte desserten

Det skulle ha funnits goda möjligheter till ändrade matvanor för vår del under den gångna veckan. Men vi har inte trillat dit. Utom på en punkt. Desserten har vi inte missat! Det turkiska efterrättsbordet kan man inte tacka nej till. Det skulle vara rena dumheten.

Blandar friskt

Turkarna blandar friskt i sin arkitektur. Åtminstone när det gäller hotellbyggande. Bl.a. följande stilar kan bongas alldeles här i grannskapet på Lara stranden.

Den gigantiska flaggan förekom vid så gott som varje hotell senaste helg när det var Turkiets nationaldag.

Lättanpassad

Helt plötsligt är det hur lätt som helst att anpassa sig. Till en annorlunda, bekymmerslös tillvaro. Inga måsten alls. Visserligen måste man ju söka sig till måltiderna x antal gånger per dygn. Men det är inte alltför betungande när restaurangerna håller öppet mest hela tiden.

Jag tror jag förlänger, med någon månad eller så.

Foto: Cati

Dekorationstips

Tillåt mig att komma med ett dekorationstips när vi en gång är inne på mat. Alltså om ni skalar en pumpa någon gång, låt det inte bara bli en rutinartad mekanisk hantering. Använd er fantasi, och låt skalkniven skapa! Låt kniven bli ett dekorationsverktyg! Då kan ni ha mycket glädje av pumpan, t.ex. vid en dukning. Det är så vi gör här nere i södra Turkiet.

Serveringstips

Hej alla glada matbloggare!

Nu skall jag äntligen komma med ett matinlägg. Det blir inget recept denna gång heller, däremot ett tips hur man kan servera morötter på ett trevligt sätt. Och hur man med hjälp av en rå rödbeta piffar till upplägget. Så brukar vi göra här i södra Turkiet.

Uthärdar

Efter att ha suttit i Hamam, den turkiska bastun, en stund, och därefter avnjutit hotellets utsökta middag, såväl visuellt som smakmässigt, står det plötsligt klart. Jag kommer nog att uthärda veckan. Ni behöver inte tycka synd om mig längre.

Rätt plats vid fel tid

Medelhavets strand är sällan fel. Men att befinna sig där just nu när man nödvändigtvis borde söka upp första snön känns ju lite avigt. Men det är ju ingalunda första gången som jag tajmat fel.

Men jag biter i hop. Skall försöka att inte klaga.

Foto: Cati

Seniorguidningen fortsätter

Veckoslutets ansvarsfulla uppgift består i att lotsa föräldrarna kors och tvärs i Stockholm. Att besöka släktingarna i Stockholm har föräldrarna inte haft som någon större vana. Det är 40 år sen senast! Gissa om det bullats upp här.

Att uppgiften var utmanande visste jag ju. Största bekymret dök ändå upp från oväntat håll. Det håller nämligen på att bli för mycket mat!

Balansgången mellan artighet och självdisciplin är inte alldeles lätt.

 

Fisksoppa i ny miljö

Jag tog en promenad via Levi Golf i dag. Där gjorde jag ett helt oplanerat besök på Ravintola Draivi. Och väl där kunde jag inte hålla mig, utan föll för lockelsen att samtidigt äta dagens lunch. Fisksoppan frestade så.

Klädd i tights och vandringsskor kände jag mig aningen udda i sällskapet. Men det störde ju inte mig.

Närmare golfen än så här har jag inte varit på länge. Eller jo, i vintras skidade jag ju på golfplan.

Ta-det-lugnt-resan

till Stockholm är över. Målsättningen var att ta det lugnt och det lyckades till alla delar.

Åker man båt till Sverige, och vill ta det lugnt, så måste det ju bli från Helsingfors. Lång kväll, lång natt och lång morgon passar utmärkt i detta sammanhang.

I Stockholm valde vi att satsa på nya saker denna gång. Men visst besökte vi fastrarna och farbror också.

Vi satsade en dag på Skansen. Det är antagligen det mesigaste och mest osexiga man kan hitta på i Stockholm. Till saken hör dock att jag besökt Stockholm säkert hundra gånger men ändå aldrig varit på Skansen. Jo, till Cirkus och Sollidens scen har jag varit ett antal gånger, men aldrig strövat runt. Nu är denna brist äntligen korrigerad. Och det var en småtrevlig dag. Bästa showen bjöd björnarna på.

Och så tog vi båten till Fjäderholmarna. Där har vi heller inte varit tidigare. Holmen var mindre än jag trott men nog så mysig med sina restauranger och hantverk. En liten oas nära stan.

Utställningen Lust & Last på Nationalmuseum blev en liten besvikelse. Onödigt mycket av svårtolkade och groteska teckningar. Hade hoppast på lite mera skönhet. Men jag förstår mig antagligen inte på ämnet.

Utöver detta lite strövande i Gamla Stan.