Världseliten bland långlöparna är nu på plats i Otepää inför årets Tartumaraton på skidor. Hilde G Pedersen, Jenny Hansson, Oskar Svärd, Jerry Ahrlin, Stanislav Rezac, Jörgen Aukland m.fl.

Tyvärr fick jag inte alla samlade på samma bild.

är just vad dagens BotniaVasan blev för min del. Föret var aningen besvärligt pga av snöfall under hela loppet och en temperatur som närmade sig noll. Jag misslyckades tyvärr lite med vallningen. Vallan frös redan från start och därmed var dagen mer eller mindre förstörd. Men jag har ju bara mig själv att skylla.

När jag hade ca 15 km kvar klev jag ur spåret och skrapade bort isen. Det skulle jag ha gjort tidigare, för under resten av loppet fungerade skidorna rätt bra. Men hur som helst, dagens lopp hör nog till de mer jobbiga.

Rekordmånga hade anmält sig till årets BotniaVasan. Det är anmärkningsvärt med tanke på den dåliga vinter vi haft. Men loppet har sina kvalitéer tack vare god stämning och utmärkta arrangemang. Fint!

Sitter som bäst och ser världscuptävlingarna i Nordisk kombination på TV. Tävlingsplatsen är Seefeld i Österrike.

Seefeld har tillsammans med Innsbruck stått värd för två olympiader, åren 1964 och 1976. Eero Mäntyranta som var min stora idol i barndomen vann både 15 och 30 km i OS 1964 och har ända sedan dess haft titeln ”Mr. Seefeld”.  År1985 arrangerades även längdåkningens världsmästerskap i Seefeld.

Skidorten är något av ett längdåkningens Mekka. Snötillgången är god och det finns över 200 km välpreparerade skidspår. En del av spåren är rätt krävande.

Seefeld är en liten stad. Men på något sätt mycket trivsam. Turisterna är i huvudsak längåkare och medelåldern är väl högre än på de flesta andra ställen. Den goda stämningen är svår att beskriva, den bör upplevas. Seefeld är en av mina favoriter, absolut.

Detta är dagen efter.  Men samtidigt är det dagen

• när blomstren så vackert pryder hemmet

• när man är glad över att så många kom 

• när man är besviken över att några få inte kom

• när man harmas över att det inte fanns tid att prata med alla

• när jag med hjälp av egen erfarenhet försöker övertyga Henne om att det finns ett liv också efter 50

• när man ännu hinner gratulera

Jag såg några glimtar från damernas alpina tävlingar som detta veckoslut gick i Cortina d’Ampezzo. Solen sken och vintervädret visade sin allra bästa sida, av TV bilderna att döma. Skidorten som ligger i Dolomiterna är en av de mest storslagna som jag har upplevt. Cortina var OS arrangör 1956 och ligger inte så långt från Anterselva som jag skrev om i föregående inlägg.

Cortina d’Ampezzo är framför allt en alpin skidort. Därför har jag aldrig stått på skidor där fast jag besökt orten flera gånger. En gång hade jag skidorna med med ambitionen att skida till Toblach. Men spåret var avstängt pga lavinfara, så det blev att ta bussen tillbaka. I stället för skidåkning åkte jag med linbanan upp till 2500 m höjd. Utsikten därifrån är magnifik.

Men Cortina d’Ampezzo är värt ett besök om man skidar eller inte.

Skidskyttarna tävlar detta veckoslut i italienska Anterselva. Skidskyttestadion ligger helt ensamt och lite avsides i skogen och något större samhälle existerar överhuvudtaget inte, vilket har förvånat mig lite. Men Anterselva, som ligger i Sydtyrolen, bjuder på en härlig omgivning.

Själva skidstadion ligger på 1 600 m höjd i den ena ändan av Anterselvasjön. Spåren på sjön är väl de mest populära bland turiståkarna. I andra ändan av sjön går en liten väg upp till gränsen mot Österrike. Vägen är skidspår på vintern. Det är nog rätt jobbigt att skida upp till gränsen och kaffestugan på dryga 2 000 m över havet. Men väl uppe är man mer än nöjd. Fotot är taget uppe vid gränsen och man ser sjön nere på bilden.

En och annan överaskning är också möjlig i Anterselva. Eller vad sägs om en svan i skidspåret? Och vad jag vet så var inte Gunde.

I går hölls en jubileumskonsert för Barack Obama vid Lincoln Memorial i Washington. I konserten, som visades direkt på YLE, deltog många kända artister. Jag såg inte konserten från början men jag hann se Bruce Springsteen, Shakira, Bono, Stevie Wonder och några till.

I en sten i trappan just där artisterna stod finns en ingraverad text med de berömda orden av Martin Luther King. Själv hade jag förmånen att fotografera och uppleva stället under vårt besök i Washington för ett par månader sen.

Jag kan bara gissa att ett stort leende skulle sprida sig över Martin Luther Kings ansikte om han hade fått uppleva morgondagen. Allså dagen när Barack Obama svär presidenteden och flyttar in i Vita Huset, endast ett stenkast från Lincoln Memorial.

Reglersystemet för husets uppvärmning har fungerat utan minsta lilla störning i 18 års tid. Men förra natten sade elektroniken upp kontraktet.

Jag sökte leverantörens kontaktuppgifter på nätet i går morse genast när jag såg vad som hänt. Hittade snabbt ett telefonnummer till supporten och ringde. Jag blev faktiskt överraskad när jag hörde att alla delar faktiskt ännu finns att få, 24 år efter att systemet lanserades. Personen jag pratade med gjorde en snabbanalys av läget och lovade att skicka ett nytt processorkort.

Idag efter jobbet hämtade jag postpaketet. Pluggade i nya kortet och konstaterade att systemet åter är i skick.

Det kallar jag bra service.

Min fru fick ett brev från Staterna. Namnet var helt rätt skrivet men adressen var bristfällig, minst sagt. Posten i Sverige hamnade med all sannolikhet att anstränga sig utöver det vanliga. Säkerligen också finska Posten. Tror knappast att någon sorteringsmaskin klarade detta ensam.

Men brevet kom fram. Imponerande!

Veckoslutets skiddramatik utspelar sig i italienska Val di Fiemme. Skidstadion i Fiemme-dalen ligger mellan städerna Cavalese och Predazzo. Jag har haft förmånen att få skida i Val di Fiemme-spåren några gånger. Det finns ju en hel del skidkultur att uppleva, men platsen som sådan har inte imponerat.

Bara en kort bit från Cavalese ligger Lavazé, på 1800 meters höjd . En trevlig liten platå med mycket snö, fina spår och fantastisk natur. Rekommenderas!

När jag plockade in ved i spisen för nyårsbrasan började det plötsligt surra i vedlådan. Det visade sig vara en geting. Den har förmodligen följt med veden in, men det skedde redan för 10 dagar sen.

Den verkade lite kraftlös i början och ville inte riktigt orka lyfta. Men sen blev det fart på gynnaren. Den visade prov på god flygteknik när den for runt i huset. Jag gissar att den svedde sina vingar lite på spotlighten innan den satte sig på köksskåpet för att vila.

Det finns otaliga ställen i Mellan- och Sydeuropa som tilltalar mig. Det är framförallt de sagolikt vackra alplandskapen som fascinerar.

En vacker plats är Garmisch-Partenkirchen. Nyårsdagen är väl den perfekta dagen för en vinterbild just därifrån. Vackert eller hur?

Ber inledningsvis om ursäkt för dessa vågade bilder. Och allra mest för att jag inte har något vackrare att visa, när det äntligen blir lite naket.

Jag tänkte bara berätta och illustrera en kort historia om otur. Eller hur jag klantade mig i klädbutiken, om ni så vill.

Det var nämligen så att jag strax före jul i all hast besökte en klädbutik för att prova ett par jeans. Tog jeansen, sökte mig till provrummet och provade. När jag drog på mig jeansen kände jag hur det brände till i vänstra benet. Jag halade, snabbt som ögat, ner byxorna och kollade. Jovisst, hela låret upprispat så blodet sipprade.

Vårdpersonal var snabbt på plats med en WC-pappersrulle och butikstejp. Provandet kunde därmed slutföras utan att jag kladdade ner varken egna eller andras kläder.

Orsaken till incidenten var att byxtillverkaren valt att fästa en liten plastpåse med en reservknapp innanför byxlinningen. I plastpåsen fanns också tre riktigt vassa stift. Inte speciellt fiffigt att ha så pass vassa stift oskyddade innanför byxorna, -om man frågar mig.

Fick städa medaljskåpet igen. Oturen håller i sig, år efter år. Jag förstår inte varför.

Borde förståss ha passat på och sålt när metallpriset var på topp. Men det är alltid lätt att vara efterklok.

är denna årets kortaste dag. Mulet och grått var det också Ramsau där det tävlades i nordisk kombination idag.

Nu om någonsin bör man passa på och glädja sig över gamla och fina reseminnen. Typ en solig dag i Ramsau i januari 2006.

Min specialdesignade hylla för C-kasetter som jag gjorde någongång på 70-talet har stått oanvänd i åratal. Nu kom jag plötsligt på vad den skall användas till. Det är lättare att hålla ordning på vallorna i hyllan än i vallabacken.

Fast nog inser jag att det är vallorna som egentligen borde recyklas och inte hyllan. Vad gör man med vallor när det inte finns snö?

I drygt 25 år körde jag odubbat. Det var ju lite onödigt, men jag förstod inte bättre.

I fjol köpte jag dubbade skor. De visade sig vara bättre än jag någonsin kunnat ana. I synnerhet i  det före som råder för tillfället. En prisvärd investering för alla som rör sig till fots.

Julkorten påskrivna och skickade. Efter tiotalet år av automatiserade rutiner och datorutskrivna adressetiketter blev det i kväll en återgång till det ursprungliga. Nämligen handskrivet.

Omväxling förnöjer. Och nog känns väl handskrivet mer rätt när det gäller julkort, eller hur?

De duggar tätt nu, tapetseringarna. Tredje på rätt kort tid. Tapetsering är inget jobb jag lärt mig uppskatta. Men det är ju alltid kul att få förnyat förtroende.

Idag var det TV hörnan som blev uppsnofsad. Är inte helt missnöjd med slutresultatet. I alla fall inte sämre än de tapeter som hängt där de senaste 16 åren.

Ett av de fräckaste jag hört om. När Mari Kiviniemi helt omaskerad rånar Vasa och för ett
betydande byte till Seinäjoki.

Vem har sett av den? -Konjunkturnedgången alltså.  Själv har jag måhända sett en liten, liten skymt. Men hur många har sett den på riktigt och konkret?

Men vi måste väl tro och inse att den är här och nu. Efter att medierna dagligen gör sitt bästa och är tydliga i sitt budskap. Den ekonomiska depressionen är här!

Många företag har varit rappa i vändningarna. De har tagit tillfället i akt och passat på. Tagit det säkra före det osäkra och varslat eller rent av permiterat. Kanske inte helt nödvändigt alla gånger.

Min gissning är att konjunktursvackan kommer att drabba väldigt olika. Som det nu ser kommer byggnadsbranchen att vara en av de första som råkar illa ut. Och som kan dyka djupt om det vill sig illa.

En sektor som har utsikter att klara sig bättre är det s.k. energiklustret i Vasa. Där ingår en knippe större och mindre företag som opererar på en global marknad med produkter och tjänster inom energiförsörjningen. Totalt sysselsätter dessa företag över tiotusen personer, alltså ingen obetydlig klick. Och vissa företag kan till och med få en skjuts framåt när frågor rörande energibesparing får en ökad betydelse.

För egen del är situationen intressant, eftersom jag har ena benet i byggnadsbranchen och andra i energibranchen. Om båda benen sviktar, ja då är saken klar. Men om bara ena benet viker undan, faller man då också?

Vi noterade under vår resa västerut nyligen att amerikanarnas fettskräck är i det närmaste total. Eller är det månne livsmedelsindustrin som lyckats dribbla bort konsumenterna helt? Vet inte vilket. I alla fall konstaterade vi att det var fullständigt omöjligt att hitta ordentliga mejeriprodukter. Det gemensamma för hela utbudet var: 99% fettfritt.

Kostdoktorn Andreas Eenfeldt, som för övrigt har en läsvärd blogg, har noterat precis samma sak. Han skriver om sina erfarenheter här.