Det blir inte många inlägg i året numera, såpass snabbt går tiden. Försöker dock hinna med en julbild.

Det har saknats två belysningsarmaturer på vår sommarstuga, i bastun och i stugan. Orsaken har inte varit någon direkt brist på lampalternativ, utan mera då att det ibland tar 20 år att bestämma sig.
För att inte definitivt behöva bestämma sig valde jag nu att tillverka belysningarna själv. Under idé- och tillverkningsstadiet låg möjligheten öppen till korrigering och ändring. Någon större ändring blev det inte, idén jag hade från början visade sig hålla. Åtminstone så långt att jag själv är nöjd med slutresultatet.


För ett tag sen öppnade jag en flaska whisky, en Chivas Regal med ett innehåll som hunnit bli över 40 år gammalt.
Historien är den att jag fick flaskan i present när jag fyllde 40. Att öppna en 12 årig Chivas Regal hörde inte till vanligheterna i min värld på den tiden så jag ställde undan flaskan i väntan på det rätta tillfället. Det rätta tillfället dök aldrig upp, eller så missade jag det bara. I något skede tog jag beslutet att spara den helt och hållet tills jag fyller 50.
När jag fyllde 50 var det kalas och fest dagen lång. Men inte hemma utan i stan, så det blev inget öppnande den dagen. Som en naturlig följd av denna miss beslöt jag att spara den tills dagen jag fyller 60.
När jag fyllde 60 var vi i Budapest, så naturligtvis missade jag det tillfället också. Nytt tillfälle om 10 år då, det blev att ta sikte på 70-årsdagen.
När jag fyllde 70 var jag också bortrest, men då var jag förutseende nog att ta flaskan med. Att skjuta på öppnandet med ytterligare 10 år var inte att tänka på. En sådan risk var jag inte beredd att ta.
Alltså, på min 70-årsdag öppnade jag äntligen flaskan med den ädla drycken. Whiskyn hade legat på fat i 12 år när jag fick den och jag har sparat flaskan i 30 år. Lite småfestligt att öppna en så gammal flaska. Smaken var ingen höjdare även om doften var bra. Men whiskyn smakade whisky.
Att spara whisky på flaska i många år är inte att rekommendera, inte ifall den skall drickas. Det sker en oxideringsprocess i flaskan som ger en bismak.
Förra sommaren byggde jag ett växthus. Ett växthus är inget vi direkt saknat under gångna år men plötsligt dök idén upp att vi kanske kunde ha ett. Mest kanske för nöjet att ha något att bygga.
Det blev klart precis till midsommar, så den första odlingssäsongen blev lite kort. Nu när en ny säsong stundar skulle det gälla att vara med från start.
Av hushållets två bilar har den ena varit en elbil. Det var frun i huset som redan för fyra år sen uppvisade modet att satsa på en elbil. Med facit i hand har det varit en lyckad satsning. Den har fungerat helt perfekt utan minsta lilla bekymmer, åtminstone så här långt. Elbilen är trevlig att köra och erbjuder en bekvämlighet som på många sätt överträffar traditionella bilar. Jag har varit snabb att låna den alltid då den varit ledig. Kostnaden för själva körningen är låg och med egen solenergi blir körkilometrarna ännu förmånligare.
Som ett resultat av alla goda erfarenheter beställde vi en elbil till. Efter nio månaders väntan står bilen nu på gården. En starkt bidragande orsak till beslutet är förstås glädjen över att kunna köra fossilfritt. Samtidigt bör man vara beredd att tåla den mobbning som elbilsägare ofta utsätts för. Det finns mycket okunskap här.
Elbilar är fortsättningsvis onödigt dyra att köpa. Att skaffa elbil kan vara svårt att motivera med ekonomiska argument. Enda sättet är kanske att göra som jag gjorde, nämligen låta anskaffningen i sin helhet gå på nöjeskontot.


Jularna kommer tätt nuförtiden. Men vad kan man? -Annat än att säga God Jul och Gott Nytt År!

Sedan några år tillbaka har vi producerat en del av den egna elen med hjälp av solpaneler på hustaket. När vi år 2018 gjorde satsningen var det till största delen av ideologiska skäl. Någon snabb återbetalning av investeringen räknade jag inte med. Visserligen såg jag möjligheten till en framtida förbättring, för i ett blogginlägg i december 2018 skrev jag följande: ”Men det finns två saker som kan inträffa och som kan inverka gynnsamt på lönsamheten. Det får vi återkomma till i så fall.”
De två sakerna jag hade i tankarna har realiserats, så det är kanske dags att återkomma. Den ena var att vi skulle skaffa en elbil. Det har vi gjort. Nyttjandegraden av egenproducerad el ökade därmed eftersom vi laddar den hemma. Det har inverkat positivt på lönsamheten. Den andra saken var att elpriset skulle stiga. Det har det minsann gjort! Att prisökningen skulle komma att bli så här stor hade jag ändå inte kunnat föreställa mig.
Så i år i juni inträffade det osannolika! Vi sålde överlopps el ut på nätet till ett så bra pris att vi gör ett plusresultat. Alltså på juni månads elfaktura byter pengarna riktning och elverket betalar oss. Inga stora saker, drygt en 50-lapp i pengar, men som fenomen ändå mycket intressant.
Nuläget är väldigt speciellt och ingenting som kan fortsätta i längden. Elverket hamnar nog i snabb takt att se över sina tariffer. Gamla avtal kommer att ersättas med modernare produkter. Men betydelsen av småskalig elproduktion med hjälp av solen kommer nog att bestå. Åtminstone jag ser positivt på solel.
Tidigare inlägg i ämnet:


Förra veckan blev det lite byggarbete igen. Jag hjälpte till med panelbyte på en husfasad i Nyköping. Den gamla panelen revs bort, den var över 100 år gammal och pinad av väder och vind. Åldern har gjort sitt åtminstone på det estetiska planet. Det fanns gott om småsprickor på ytan. Men i övrigt var brädorna helt friska. Tunga som bara den tidens tätvuxna virke kunde bli. Dagens snabbväxande skogar ger knappast samma goda kvalitet. Min bedömning är att gamla panelen nog hållit i minst 100 år till. En intressant fråga är då, hur länge håller nya panelen?
Hur som helt, det var trevligt med lite byggande igen mellan varven.


Äntligen fick vi fiber! Bättre sent än aldrig heter det visst. Fibern har hägrat i många år redan, men det har inte funnits möjligheter. Av någon anledning har Elisa inte varit intresserad, trots att de har övrig infra färdigt på området. Däremot har JNT visat intresse och grävt fiber nu i höst. Fibern har varit indragen i huset några veckor redan men först idag kom en gosse och svetsade anslutningarna. Kul att nu vara i takt med tiden!
Vi har minimerat den trådlösa kommunikationen i huset genom att dra några nya nätverkskablar. Ett Mesh-nätverk sköter routerfunktionen och Wi-Fi trafiken. Två Linksys noder sköter detta.
Jag lyckades rensa en del i komponenter och sladdar i samband med ombyggnaden. För tillfället är det struktur och ordning. Åtminstone så pass att jag just nu är nöjd.


Mer än ett år har redan runnit i väg sedan vi installerade solpanelerna på hustaket. Det är kanske läge för en årsredovisning.
Det var med en viss spänning vi gick in i solpanelsatsningen. Skulle förhoppningarna infrias eller blir det en flopp? Det fanns osäkerhetsmoment med i bilden, såsom att huset inte står optimalt vänt vad väderstrecken beträffar, taket har inte rätt lutning och det finns ett grönområde med skymmande träd för nära inpå. Hur mycket inverkar detta?
Satsningen floppade lyckligtvis inte. Första årets produktion kom att ligga helt i linje med förhandskalkylerna. Totalt har anläggning producerat ca 7 MW fossilfri energi. Det är en tredjedel av vårt årsbehov. Under några gynnsamma dagar kom vi upp i effekter på 8 kW, och som bäst kunde vi bokföra över 60 kWh producerad energi/dygn. Det är snäppet mer än vad jag på förhand vågade hoppas.
Som man kan gissa, och som diagrammet visar, så producerar solen mest under sommarmånaderna. Större delen av solenergin, nästan 4 800 kWh, har vi sålt ut på nätet eftersom det egna energibehovet inte är så stort just då.
Solpanelanläggningen har tydligt visat vilken enorm potential som finns i solenergin. Tyvärr verkar utbyggnaden i samhället ske ganska långsamt. Kommunerna kunde på ett enkelt sätt ta ett krafttag runt detta. I varje beviljat bygglov borde en liten solpanelinstallation ingå som obligatorisk.
Vi har nyligen installerat en luftvärmepump i huset. Tanken är att den skall få bidra till ökad boendekomfort i form av kyla sommartid. Luftvärmepumpen borde passa som hand i handske. När solen skiner och det behövs kylning, då finns samtidigt förmånlig solenergi att tillgå.
Ända sedan vi monterade solpanelerna på huset har de varit täckta av snö. Inte minsta tillstymmelse till någon elproduktion i något skede alltså.
I förrgår rasade snön av panelerna i varmvädret. Och genast kvicknade invertern till, trots mulet väder. Igår och idag tittade dessutom solen fram mellan trädtopparna och stapeldiagrammet på telefonen tog sina första staplande steg.
Vi går mot ljusare tider!
Ett eget kraftverk har alltid varit en dröm. Ingen konkret dröm utan bara någon sån där abstrakt önskan. Intresset går antagligen att härleda till mina första år i yrkeslivet när jag kom i kontakt med vattenkraften. Mycket fascinerande.
Nu blev det egna kraftverket ändå verklighet, helt plötsligt och bara sådär när vi efter en kort beslutsprocess installerade ett solenergisystem på huset. Priset på solpaneler har ständigt sjunkit och börjar nu bli på en överkomlig nivå. Inte så att ett solenergisystem plötsligt skulle vara en bra investering ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi räknar inte med att få pengarna tillbaka speciellt snabbt. Det är mera en talkoinsats med tanke på miljön, och en intressesatsning. Men det finns två saker som kan inträffa och som kan inverka gynnsamt på lönsamheten. Det får vi återkomma till i så fall. Panelerna är på 8,5 kW och invertern 8,2 kW.
Vi lever nu i den värsta depressionen som drabbar ägare till en solkraftanläggning på dessa breddgrader. Snön täcker panelerna och solen stiger inte över trädtopparna. Men vi går förvisso mot ljusare tider. Snart är läget ett annat. Jag väntar redan på vårsolen.
I dag fick jag nöjet att närvara vid en födelsedagsfest. Och inte vilken fest som helst heller. Det var min pappa som fyllde 90 och bjöd till fest. Jag kan inte direkt påminna mig att jag varit på ett 90-års kalas tidigare. Hur ofta fyller någon 90 år?
Festen hölls på Juhlatalo Ukko Hjalmar. Ett nygammalt ställe på Djupsjöbacka. Där har jag gått fyra år i skola. Nu är lokaliteterna ombyggda och renoverade, nästan till oigenkännlighet. Men smakfullt och fint. Och servicen var alldeles strålande. En fin dag alltså!

Under badrumsrenoveringen var hobbyrummet fullproppat med bråte. Knappt så man kom sig in. Efter att renoveringen blev klar åtog jag mig att röja upp. Det lyckades över förväntan. Jag blev smått överraskad själv.
Ett tydligt tecken på förändring är att man nu kan se flera kvadratmeter golvyta. Utrymme finns plötsligt för både cykeltrainern och selkäkippi och det är rejält med benutrymme i TV-soffan. Undrens tid är ännu inte förbi!
Så grydde då dagen när det självständiga Finland fyller 100 år. En fantastisk fin morgon med klart väder och några köldgrader. Självständigheten har uppmärksammats hela detta år men idag når firandet sin kulmen. All orsak att då tänka på alla män och kvinnor som offrat så mycket för vår självständighet. Själv har jag inte behövt offra något men ändå fått uppleva större delen av den här perioden.
Jag har också ett minne av när Finland fyllde 50. Om jag kommer rätt ihåg fick hela skolklassen varsin granplanta. Med plantan följde en skylt av koppar där det stod något i stil med ”Denna gårdsgran blev planterad 1967 när Finland varit självständigt i 50 år”. Jag hade tydligen inget handalag med planteringen och skötseln för min gran överlevde inte.
I år är firandet avsevärt mera glamoröst än vad det var för 50 år sen. Såpass att jag dagen till ära köpte två flaskor Freixenet. Vet inte alls hur just den här skumpan smakar men jag valde den på grund av etiketten. Jag tyckte att den såg passande ut för en 100-års fest. Den är nu i kylen och väntar på kvällen. Chokladen som frun köpte är redan öppnad.
Vår badrumsrenovering som pågått hela hösten är nu klar. Det har den varit sen ett par veckor tillbaka och vi börjar så småningom vänja oss vid ett förnyat badrum. Några större missar har vi lyckligtvis inte upptäckt ännu.
Min insats blev inte överdrivet stor denna gång. Förutom planeringen så gjorde jag det minimala elarbetet. Belysningen förnyades helt och just den biten är jag lite smånöjd med (läs helnöjd). Jag lyckades med konststycket att fälla in LED-armaturer i det befintliga taket utan att behöva riva. Operationen lämnade inga synliga spår och takbelysningen fungerar nu med både dimmer och närvarogivare. Nice!

När det en gång i tiden blev aktuellt att skaffa vitvaror till hushållet var det i huvudsak ett märke som gällde. Asea Skandia! Förtroendet var orubbligt, när en maskin kom till vägs ände ersattes den med en ny av samma märke. I något skede bytte märket namn till Cylinda.
Märket säljs inte längre i Finland och servicen har de senaste tio åren varit problematisk av någon konstig anledning. Det har lett till att många Asea Skandia/Cylinda-prylar nu fått lämna hushållet.
Varmvattenberedaren lyfte vi ut i sommar. Den var efter 26 års tjänstgöring fullt funktionsduglig och har aldrig blivit servad. Kanske vi ändå var inne på rätt spår en gång i tiden vad märket beträffar?
Badrumsrenoveringen som startade för fyra veckor sedan framskrider långsamt. Det är torkningen som tar tid. Inte mycket att göra åt, bara att vänta. Hösten är inte världens bästa tid för torkning heller. Fuktigheten i betongen ligger fortfarande över 90% efter drygt 3 veckors torkning. Den borde fås ner till 85%.
Senaste helg var det bröllopsyra i familjen när vår dotter gifte sig. Det var vigsel i Oscarskyrkan och bröllopsfest på Värdshuset Kräftan. I Stockholm alltså.
Det blev en vacker och fin tillställning, åtminstone om man frågar mig. Inget överdrivet utan precis lagom.
Jag tog ledigt från fotograferandet denna gång, så någon bildkavalkad kan jag inte bjuda på just nu.
Precis det som inte fick hända, det hände. Från husets vattenmätare har det läckt ut vatten. Det var inget rör eller någon anslutning som läckte, det var själva mätaren. Det kom ut vatten runt mätartavlan.
Det har antagligen pågått en längre tid. Det droppade lagom lite för att inte vattnet skulle rinna ut på golvet och bli upptäckt. I stället sökte det sig bakom golvlisten in i väggen och under mattan. Vattenskadan är nu ett faktum. Vi tvingas till en renovering av både förråd och badrum.
Det är lite komiskt att den enda komponenten i hela huset som inte är vår egen ställer till det. Det är kommunen som äger mätaren och bestämmer vilken modell som skall installeras. Ändå är det husägaren som har fullt ansvar för att den fungerar och håller tätt. Det är en hårdkokt juridik.