blir bättre bara jag kommer ihåg att ta pauser. Det konstaterade jag senast i dag.
Jag skall bättra mig på den punkten.
Image by iPhone
blir bättre bara jag kommer ihåg att ta pauser. Det konstaterade jag senast i dag.
Jag skall bättra mig på den punkten.
Image by iPhone
riktar jag till familjens kvinnfolk som sprang ett halvmaraton i soliga Stockholm.
Glädjande är att husets löpartraditioner ännu hålls vid liv. Och det enbart tack vare kvinnfolket! De är tydligen gjorda av bättre virke än familjens karafolk.
Deltagare i Women’s Health Halvmarathon 2014 i Stockholm
Foto: Oskar.
KAJ är verkligen en humorgrupp.
Jag hade turen att vinna en biljett till humorgruppen KAJ:s föreställning på Wasa Teater. Det var en bra vinst. Det kunde jag konstatera efter kvällens föreställning.
Vilka begåvade typer! De kan inte beskrivas, de måste ses!
Image by iPhone
Idag deltog jag i ett så kallat Framtidsseminarium som hölls i Vasa. Tillfället arrangerades av den svenska sektionen inom Företagarna i Finland tillsammmans med Kust-Österbottens Företagare. På agendan stod det företagsklimat som råder i landet, men framför allt frågan om vad som borde göras för att förutsättningarna för företagande skall bli bättre. Konkurrenskraften är en av de mest brännande frågorna.
Två politiker, Peter Östman och Calle Haglund, fanns med som talare. Båda har företagarerfarenhet och båda två höll synnerligen intressanta talturer med mycket substans. De är kloka politiker som nog vet vad som borde göras.
Att något måste göras är fullständigt klart. För tillfället närmar sig utgiften för den offentliga sektorn 60 % av BNP! Ja, ni läste antagligen helt rätt.
Även om många politiker är medvetna om vad som borde göras återstår en lång och krånglig väg. ”Saavutettu etu” är något som inte får röras i detta land. Ett land som inte styrs av politiker utan av fackföreningar när det gäller företagsverksamhet. Eller någonting ditåt.
Kvällens Spotlight på Yle Fem handlade om socker. Ett sakligt, balanserat och välgjort program tycker jag.
Programmet kan ses på Arenan. Här är länken.
Dagen tillbringades på jobbet som omväxling. Jag blev nämligen tvungen att ta emot en ny jobbdator. Länge har jag spjärnat emot, men fick vika ner mig till slut. Gamla människor hanteras precis lika hårdhänt som yngre nu för tiden. Leasingkontraktet för gamla datorn lyckades jag förlänga några gånger, men när Microsoft inte längre stöder Windows XP ansåg arbetsgivaren att nu är det dags.
Nåjaa, nu skall jag ju inte klaga så väldigt högt. Tack vare duktiga och hjälpsamma arbetskamrater lyckades datorbytet över all förväntan. Jag inbillar mig att jag fick alla filer flyttade, programmen installerade och de viktigaste inställningarna gjorda. Nu blir det att tuta och köra Windows 7.
Image by iPhone
Efter draghundsäventyret på Immeljärvi återgick vi till mera normala aktiviteter. Skidåkning alltså.
På spinnsidan blev det en länk från Immeljärvi via Koutamaa, Valorakka till Luvattumaa och tillbaka.
Själv gjorde jag en länk runt Levitunturi via Lapinkylä i sällskap med P-O. Han råkar passligt befinna sig i byn. Det blev en länk i lagom gubbfart. Mellan Sammuntupa och Lapinkylä hade vi Emma Sjölund som draghjälp. Där livade vi nog upp en aning skulle jag tro.
Hur som helst, åter en dag i ett härligt vinterväder!
Vi inledde dagen med lite nymodigheter. Det finns skidspår här i Levi som är avdelade för hundar. Det ville vi prova.
Vi debuterade och hade inga höga förväntningar. Såväl hund som förare saknar all erfarenhet. Av Ivar, med bara ett år på nacken, kan man ännu inte förvänta sig så mycket. Men vi sökte oss till spåret vid Immeljärvi med all nödvändig utrustning.
Inledningsvis var det lite trassel. Sele, rem, tassar, skidor och stavar i ett enda virrvarr. Men plötsligt hittade vi rätt. Åtminstone lite.
Det blev två varv över Immeljärvis is. Totalt ca 6 km. Ivar drog hela vägen. Mycket bekväm skidåkning. Bäst gick när inga andra hundar fanns i närheten och när Matte fanns framför.
Fjolårets vårvinter var extrem. Det var sol och vackert väder länge, länge, med ett härligt promenad- och skidföre på isarna.
Idag roade jag mig med att ta en bild av stadsfjärden. Skillnaden är märkbar när man jämför med bilden från exakt ett år tillbaka.
Vår korta vägstump ut till Söderbyvägen badar numera i ett vackert ljus.
Inga pengar fanns för projektet, men det löste sig ändå. Till glädje för många. TACK!