Kom mig äntligen i väg till Kuntsi i kväll och Caj Bremers fotoutställning. Det var definitivt rätt tajmat för fotografen själv var på plats.
Varje bild har sin historia. En fotoutställning får en helt ny dimension när fotografen själv berättar denna historia. Caj Bremer hade mycket intressant att berätta om fotografierna och karriären som omspänner ett halvt sekel.
Dagens Berlin Marathon blev en fuktig historia. Något annat var heller inte att vänta enligt väderrapporterna. Lite synd är det ju om arrangörerna när regnet öser ner en sån här dag. Storpubliken uteblev självfallet. Trots regnet var ändå överraskande mycket folk ute och stämningen var verkligen bra.
För min personliga del blev loppet en stor positiv överraskning. Och jag får väl tacka regnet för en del. Den syrerika luften hjälpte en otränad i dagens lopp. Det såg jag genast på pulsen under de första kilometrarna. Jag orkade sen löpa hela distansen utan några som helst problem. Det gick inte så fort men ändå. Hela loppet gick i samma fart utan den minsta lilla svacka. Jag har alltid sagt att man måste träna för att orka ett maraton. Nu vet jag inte vad jag skall tro. Och hur skall jag kunna sluta nu?
Men loppet var långt! Det var nog det längsta maratonlopp jag någonsin löpt. Eller så har jag hunnit glömma.
Min fru dök upp här på hotellet för en stund sen efter väl förrättat värv. Loppet gick hyggligt även för hennes del men hon fastnade lite i stockningen efteråt. Det är inte alldeles enkelt att ta sig genom folkmassorna och alla avspärrningarna. Och att hitta rätt tunnelbanestation och rätt tunnelbana kräver också sitt.
Nu blir det lite bubbel på rummet, sedan väntar festmiddagen om ett par timmar. Jess!
I morse hade vi nöjet att löpa på Olympiastadion i Berlin. Det hela handlade om en lättsam frukostjogg för alla löptokiga som samlats i Berlin denna helg. Joggen var ca 6 km och gick mellan Charlottenburg och Olympiastadion. Efter målgång serverades frukost utanför stadion.
Jag har aldrig tidigare besökt Berlins Olympiastadion. Dagens besök får nog klassas som en positiv upplevelse. Stadionområdet var överraskande stort och själva byggnaden var imponerande och stilig. De kunde förr!
På den stora resultattavlan såg man en massa glada människor komma och gå. Jag tyckte att jag skymtade ett bekant ansikte till och med!
När jag sökte musik till ett bildspel för snart två år sen föll valet på en av Leonard Cohens låtar. I låten sjunger han ”First we take Manhattan, then we take Berlin”.
Jag såg det som självklart. Nästa maratonlopp, efter New York, skulle bli Berlin marathon.
Någon skada räknade jag förståss inte med. Nu verkar maratonloppen vara löpta för min del. Men jag ger mig inte. I morgon promenerar jag i Berlin.
I alla väder.
Två naturfotografer tillhörande det absoluta elitskiktet, till och med globalt sett, besökte Korsholms kulturhus i dag. Det handlar om svenskarna Anders Geidemark och Terje Hellesø. Drygt hundra fotointresserade bänkade sig i auditoriet och fick ta del av proffsens funderingar. Jag platsar knappast i en sådan publik men av någon anledning var jag ändå där.
Anders Geidemark berättade entusiastiskt och inspirerande om bildspel. Hur man resonerar och hur man jobbar. Han inledde med att bjuda på en imponerande historisk resa i form av det bildspel han gjort om Strömsholm.
Terje Hellesø hade en intressant föreläsning om definitionen på en naturfotograf. Vidare berörde han på ett intressant sätt själva bilden, vad den innehåller och vad den inte innehåller.
På nätet går det bra att bekanta sig med deras alster. Terje visade två av sina bildspel idag, båda finnas på tuben. Här en länk till Anthem. Han har även hemsida och blogg.
På sin blogg beskriver Terje sin kompis Anders så här.
Sammanfattningsvis, en inspirerande och intressant dag!
Det finns ljus i staken men två av dem saknar på något sätt ändå stake. De har vissnat helt enkelt. Materialtrötthet kanske.
Det blir en utmaning att tända.
Tog bilen i dag till Vuontispirtti. Därifrån promenerade jag upp till Montellin maja i sluttningen på Vuontiskero. Jag har skidat igenom där flera gånger eftersom en av deltävlingarna i Lapponiahiihto startar från Vuontisjärvi. Men jag har aldrig varit där sommartid förrän idag.
Det var verkligen värt besväret. Fantastiskt vacker natur att beskåda. Det blev en värdig avslutning på en fin höstresa.
Kort och snabb persontransport mellan Levi centrum och de nya storhotellen uppe på Koutalaki.
Traditionen att vandra över Kätkä dagen efter Ruskamaraton fullföljdes även idag. Exakt samma rutt i samma riktning som tidigare år.
Hittade inte så mycket nytt att fotografera i dag så jag länkar till inlägg från tidigare år.
Kätkä 2007
Kätkä 2008
Kätkä 2009
Och som vanligt när man rör sig här vid tidpunkten för Ruskamaraton så stöter man på bekanta. Så också i dag. Det blev en lång diskussion i soffan vid ravinen mellan Kätkä och Pyhätunturi. Som ni ju vet, det finns mycket att diskutera efter ett maratonlopp. Till och med efter ett halvmaraton.
Är tacksam för åter en fin dag i Guds vackra natur.
Jag klarade målsättningen idag, nämligen att ta mig igenom loppet. Det gick rätt bra sist och slutligen. Jag orkade jogga hela distansen. Nåjaa, lite vila fick jag ju när jag tog mina fotograferingspauser. Men kroppen fick nog arbeta betydligt mera än planerat. Medelpulsen var 166 trots den blygsamma farten. Så var det inte riktigt tänkt.
I det här loppet har man gott om sällskap hela vägen. Över 2 000 löpare var ute i dag om uppgiften stämmer som jag hörde.
Jag konstaterade, något överraskande att det var blott andra gången som jag löpte distansen halvmaraton. Så någon halvmartonlöpare är jag ju inte. Heller.
För en stund sedan startade Ruskamaraton i Levi. Jag fick inte klart för mig hur många löpare som gav sig i väg men klart är att Ruskamaraton lockar massor av folk fortsättningsvis. Själv har jag löpt här ett tiotal gånger men idag övar jag på min nya roll som åskådare.
Det är en fantastiskt fin höstdag här i Levi. Klart solsken och ca 12 grader för tillfället.
Snart sker starten på halvmaraton. Det är ett arrangemang som jag sett bara här i Levi. Det betyder att de som löper helmaraton får sällskap av halvmaratonarna sista 10 km. Något som hjälper lite mot tröttheten kanske.
Själv skall jag försöka ta mig igenom dagens halvmaraton. Det blir nog en jogga-gå taktik skulle jag gissa. Vi får se om en stund!
Under min barndom hade jag förmånen att tillsammans med övriga i familjen någon gång få fara på ”utfärd”. En gång när vi var på resa besökte vi Aulanko. Det var för 45 år sedan. Jag tyckte nog att Aulanko var ett vackert ställe. För fösta gången i livet såg jag en golfbana och i dammen simmade livs levande svanar. Det var storartat och är väl det som jag mest kommer ihåg.
Den gångna veckan deltog jag i ett energiseminarium som vårt företag ordnade på Aulanko. Trots späckad tidtabell kunde jag inte låta bli att ta en promenad upp till den rofyllda skogsparken på Karlberg. Ett drygt 100 årigt arv efter överste Hugo Standertskjöld. Som vuxen ser man saker och ting med lite andra ögon. Men mycket var sig likt. Till och med svanarna fanns kvar.
Bogart 