Kopierade måndagen

Måndagens skidtur lämnade en lång och god eftersmak. Så pass att jag beslöt att köra en kopia.

Det blev således ett varv till runt BotniaVasan-spåret. Förhållandena var dock sämre än på måndagen. Markägarna hade förstört mera av spåret och en del var igendrevat. Men största delen av spåret var ändå i prima skick. Så det blev en fin fyratimmars länk i ett lagom tempo. En höjdardag igen alltså!

BotniaVasan Open Track

I dag, alltså dagen efter själva loppet, passade jag på och rundade BotniaVasan-banan. Eftersom jag är osäker på var jag står hälso- och konditionsmässigt valde jag att stå över loppet i går. Dagens tur gav dock positiva besked. Jag orkade runt utan problem. Visserligen tröt krafterna i armarna på senare halvan, men det är jag van vid.

Som bonus för att jag åkte dagen efter fick jag åka i lugn och ro och i ett perfekt vinterväder. Det var världens solsken i dag. Och bra före!

På minussidan noterar jag någon nervös markägare som plogat bort drygt en kilometer spår i Komossa. Där blev det att gå med skidorna i händerna sedan jag repat ena skidan ganska illa. Det harmar lite för skidparet har en Lorentz-slipning.

Jag tog dagen på mig men nettotiden blev 3:39:00. Det är jag mycket nöjd med.

En kvalitétsdag igen

Dagens program bestod av en utfärd till Vörå i sällskap med Dan. Där besiktigade vi spåren som BotniaVasan skidas i nu på söndag. Vi kunde konstatera att snön nätt och jämnt räcker. Kanske. Mera skulle förstås behövas.

Hela spåret var ännu inte uppkört. Vår tur gick från Norrvalla till Kuckos där vi vände. På hemvägen tog vi en avstickare till Kalapää. Totalt ca 35 km.

Solen sken och vintervädret visade sin allra bästa sida. En kvalitetsdag, helt klart!

Skidakning01250216

Drickapaus i Kuckos

Drickapaus i Kuckos

Härligt vinterväder och fina spår

Härligt vinterväder och fina spår

Images by iPhone

Packar ihop

Efter fem dagars skidåkning packar jag ihop och söker mig hemåt i morgon. Helt planenligt. Visst är frestelsen stor att stanna lite längre i dessa fina förhållanden men ibland kan man få för mycket av det goda. Det är lätt hänt i mitt fall när konditionen inte är vad den borde vara.

Ett fint februariväder möjliggjorde utevistelse och skidåkning varje dag, vilket jag noterar med stor tacksamhet. Det känns äntligen bättre i kroppen och axelproblemet kan jag förhoppningsvis nu lägga bakom mig. Ja, jag är faktisk mycket nöjd med veckan. Det är inte ofta jag erkänner en sådan sak.

Skidåkning i Levi februari 2016

Skidåkning i Levi februari 2016

Februariväder av bästa sort

Dagen bjöd på fortsatt molnigt väder men det var vindstilla och mycket milt (-2…-3° C). Så mycket mer kan man inte begära av februarivädret i Lappland.

Tog en lite lättare rutt idag när jag skidade runt Levitunturi via Lapinkylä och avslutade med två varv runt Isoporo. Det snöade inte, därmed gick det också lättare. Trots att en del av spåret går över flacka myrar blev totala stigningen ca. 430 m.

Snö finns det gott om.

Snöläget i Levi den 15 februari 2016.

Snöläget i Levi den 15 februari 2016.

Repris på gårdagen

Fantasilöst kanske, men dagens skidtur blev en exakt kopia av gårdagen. Rundade alltså Kätkä och Pyhätunturi och förlängde med ett varv runt Isoporo. Föret var också likartat gårdagens, det snöade större delen.

Länken runt Pyhä är inte den lättaste. Det blir att ta ca 500 höjdmetrar. Men jag gillar naturen och lugnet.

I morgon är jag nog tvungen att välja en lättare rutt om jag över huvud taget kommer mig ut.

Banprofil för Pyhänkierros och Isoporo. Med start och mål i Metsärakka.

Banprofil för Pyhänkierros och Isoporo. Med start och mål i Metsärakka.

Ungdoms FM i Vörå

I helgen som gick ordnades ungdoms FM i Vörå. Arrangören hade verkligen otur med vädret. Under sprinten på lördag var det snöyra. På lördagkväll blev det en plötslig omställning i väderleken så söndagens distanslopp skidades i plusgrader och regn.

Arrangören hade fått till en krävande och utslagsgivande bana. Många duktiga juniorer kämpade om mästerskapstitlarna. Det blir intressant att se vilka som utvecklas och får fortsätta med landslagsuppdrag. Hoppas någon också lyckas nå världstoppen.

Den mest imponerande insatsen stod grannpojken Robin Sundsten för. Han knep mästerskapstiteln i 17-årsklassen i överlägsen stil och stod för en alldeles enastående prestation. Det var endast Lauri Lapistö i 20-årsklassen och Ville Ahonen i 23-årsklassen som skidade några sekunder snabbare. Visserligen blev spåret och kanske också föret sämre senare på dan.

Här några bilder från söndagen.

Fjärde advent, bra dag i TV-soffan

Hemmavid är regnigt och grått. Enda färgklicken denna fjärde advent är den gröna gräsmattan.

Ute i världen har det åkts skidor. Ingen natursnö på de klassiska skidorterna heller, men konstsnön gör det möjligt att tävla. I Pokljuka var det skidskytte och i Toblach längdåkning.

Dagens namn ur ett finländskt perspektiv är Kaisa och Krista. Kaisa Mäkäräinen vann masstarten i skidskytte och Krista Pärmakoski knep andra platsen på 10 km klassiskt.

Mest överraskande och glädjande är Kristas andra plats, hennes första pallplats i Världscupen. Att formen ser ut att infinna sig lagom till Tour de Ski är inte alls illa. Och så behövs det åkare från flera nationer på prispallen för att skidintresset skall leva vidare.

Det stora samtalsämnet för tillfället är dock tekniken inom den klassiska åkningen. Senaste säsong vann Poltoranin 10 km klassiskt i Toblach på blanka skidor. Då var det endast ett fåtal åkare som vågade köra utan fäste. I år var situationen en helt annan. Ungefär varannan åkare stakade sig runt. Bland dessa dagens segrare Martin Johnrud Sundby, årets suverän så här långt.

Många är kritiska till stakåkningen och vill till och med förbjuda den. Men varför försöka bromsa utvecklingen? Den har alltid sin gång! Den snabbaste tekniken brukar ju vinna. Fast egentligen förekommer tre olika tekniker för tillfället, fristil, klassisk stil och stakåkning. Om man nu skall hårddra det hela. Så helt okomplicerat är det kanske inte. Jag gissar att mångas sympatier finns hos den klassiska åkstilen av rent estetiska skäl.

Toblach är en skidort som jag personligen gillar. Det är snart tio år sedan jag var där senast (nåja, körde igenom för 3 år sen). Bilden är tagen i gryningen från frukostbordet på Santer, med det strategiskt fina läget alldeles intill skidstadion. Året är 2006 när skidstadion såg annorlunda ut.

Toblach skidstadion år 2006

Toblach skidstadion år 2006

Vuokatti, -en magnet just nu

Vuokatti drar till sig skidåkare som en magnet. Både tävlings- och motionsåkare söker sig hit när snön lyser med sin frånvaro i nästan hela landet. Och det är inte bara finländare, här finns ryssar, ester, koreaner, ukrainare och säker många fler.

Vuokatti har inte så mycket snö heller, även om det snöar just nu. Men här finns skidspår och det är huvudsaken.

Vuokatti01041215

Tykkikisat som livestream

Mediekanalen Kestävyysurheilu satsar nu också på TV sändningar. Det var premiär i går med sprinten i Olos. Sändningarna fortsätter idag och i morgon.

Mina farhågor kom helt på skam. Produktionen görs med fem kameror och är hur bra som helst. Hoppas denna satsning får en fortsättning. I bakgrunden kan man höra speakerlegendaren Anssi Kukkonen. Riktigt festligt.

Sändningarna kan ses på: http://www.kestavyysurheilu.fi/tv

Inledde och avslutar i Levi

I november inledde jag skidsäsongen i Levi, nu avslutar jag den på samma ställe. Mellan inledning och avslutning blev det sen inget. Absolut ingenting. Så illa har det inte varit på 15 år.

Våren har hunnit till Levi också, så alla spår är inte preparerade längre. Att skida på sjöarna går inte och Ounasjoki är helt isfri. Men spåren runt Levitunturi är preparerade. Bäst håller konstnöspåret, det var helt perfekt i dag trots flera värmegrader.

Det blev annars ett härligt vårväder idag. Fem plusgrader och full sol. Så mycket bättre kan det knappast bli.

Rena och fina spår ute på myrarna ännu i maj.

Rena och fina spår ute på myrarna ännu i maj.

Lapponia i mål

Lapponia skidvecka är över för i år. I går gick deltagarna i mål.

Lapponia är en tredagars tillställning som bjuder på mycket skidupplevelse. Första dagen, Keimiön Kiekerö är 60 km och går i  terrängen runt Olos. Andra dagen, Himmelriikin hiihto är 50 km och går från Vuontisjärvi via Pallas till Olos. Tredje dagen, Karra Huikonen är 80 km mellan Hetta och Olos, via Pallas. Alltså totalt 190 km med nummerlapp på. Loppen går i vacker omgivning men är fysiskt krävande, trots en vilodag mellen starterna. Personligen rankar jag evenemanget mycket högt.

Landets bästa långdistansare brukar söka sig till Lapponia som en säsongavslutning. Så också i år. En extra krydda var att Iivo Niskanen också dök upp.

Mikko Koutaniemi kom i bra vårform och knep totalsegern. Han avgjorde redan första dagen när han lyckades komma loss från de övriga. Ristomatti Hakola vann två etappsegrar men det räckte inte. Iivo Niskanen gjorde två bra tävlingar men distanserades redan första dagen när han drabbades av energibrist med 15 km kvar.

På damsidan var Heli Heiskanen helt överlägsen i det tunna startfältet.

Resultat herrar:

1 Mikko Koutaniemi KOLSTRÖM/ONE WAY 8:30:49.2
2 Sami Lähdemäki KOLSTRÖM SKI-DOO 8:33:04.1 +2:14.9
3 Vesa Kallio High5 8:35:41.8 +4:52.6
4 Ristomatti Hakola KOLSTRÖM/ONE WAY 8:36:07.6 +5:18.4
5 Risto Uusivirta J Sport Team 8:36:38.1 +5:48.9
6 Iivo Niskanen Vuokatti Ski Team Kainuu ry 8:40:43.8 +9:54.6
7 Anssi Pentsinen Jämsänkosken Ilves 2 8:41:21.2 +10:32.0
8 Kari Varis KOLSTRÖM SKI-DOO 8:43:25.5 +12:36.3
9 Tuomas Grönman High5 -1 8:46:01.6 +15:12.4
10 Markus Sinijärvi J Sport Team 8:47:22.0 +16:32.8

Damer:

1 Heli Heiskanen KOLSTRÖM SKI-DOO 9:20:12.8
2 Johanna Talihärm Going Squeezy 9:45:20.1 +25:07.3
3 Susanna Saapunki KOLSTRÖM/ONE WAY 9:50:53.9 +30:41.1

Det visade sig att det är hela sex år sedan jag deltog i Lapponia senast. Otroligt vad tiden går snabbt nu. Och något mer deltagande för min del blir det knappast. Hur fint arrangemanget än är.

Nostalgibilderna är från april 2009.

Vilken prestation, Peter Eliassen!

Petter Eliassen kom i en otroligt grym form i slutet av denna säsong. Han vann sin fjärde seger i rad när han segrade i Årefjällsloppet. Petter vann König Ludwig Lauf, Vasaloppet, Birkebeinerrennet och nu Årefjällsloppet. Inför säsongen hade han inga sådana förväntningar.

Petter Eliassen och Tord Asle Gjerdalen gjorde större delen av loppet tillsammans men med drygt 2 km kvar tackade Eliassen för sällskapet. Imponerande!

Seraina Boner vann övertygande på damsidan före Sofia Bleckur.
https://instagram.com/p/0gzuEeolyn/?taken-by=teamleaseplango

Bilden ovan är från Team LeasePlan Go:s Instagram efter Birken och bilden nedan från Team Coops Facebooksida.

Dags för säsongavslutning

Årefjällsloppet i morgon avslutar långloppssäsongen och Swix Ski Classics. I det rekordhårda startfältet finns bl.a. Petter Eliasson, Anders Aukland, Jørgen Aukland, John Kristian Dahl, Seraina Boner, Katerina Smutna, Laila Kveli, Masako Ishida, Stina Nilsson, Johan Olsson, Lukas Bauer, Alexander Legkov, Maxim Vylegzhanin, Marcus Hellner, Anders Södergren och Daniel Richardsson. Petter Northug var på väg men kastade in handduken i sista stund.

Loppet är förkortat från 75 km till 47 km på grund av snöbrist. Men loppet ser ur att kunna genomföras i perfekta förhållanden. Start och mål är nu i Vålådalen. Omgivningen är lika vacker som förr och föret ser ut att bli bra.

Se loppet direkt på http://www.swixskiclassics.com/ lördag 28.3 med start kl 10:45 damer och 11:00 herrar (finsk tid). I Sveriges TV4 visas loppet kl. 12:30.

Bilden lånad av arrangören

Bilden lånad av arrangören

Strålande i Birken

Detta var dagen när man borde ha skidat Birken. Bättre förhållanden blir det aldrig!

Therese Johaug och Petter Eliassen vann. Petter Eliassen blev den första åkaren som vann Birken utan fästvalla. Starkt gjort! Mycket intressant att se att Martin Johnsrud Sundbys skidor ändå gled bättre än Eliassens på slutet. Vid Sjusjøen var Sundby redan avhängd men rände fast Eliassen på slutet där det går rejält utför. Det behöver således inte alltid betyda att de som kör ovallat skulle ha bättre glid. Eliassen vann för att han kunde gå mer ekonomiskt och var starkare.

Dagen bjöd också på lite finländskt glädje som omväxling. Iivo Niskanen gjorde en lysande debut. Att bli 4:e i sin första birkenstart var både överraskande och strongt. Han har antagligen en hel del att se fram emot när det gäller längre distanser i krävande terräng och klassisk teknik. Och ungefär detsamma kan nog sägas om Kerttu också. Hon blev femma i dag. Riktigt bra.
Birken01210315

Svårtippad Birken

I morgon skidas ett av de mer prestigefyllda långloppen, Birkebeinerrennet. Loppet mäter 54 km och går mellan Rena och Lillehammer. Av de långlopp jag skidat rankar jag nog Birken allra högst. I mina planer ingick ett deltagande även i år, men jag blev tvungen att avskriva planerna i ett tidigt skede.

Årets startfält är extra intressant och topplaceringarna i högsta grad svårtippade. Förutom världseliten bland långloppsspecialisterna så är många distansåkare också anmälda. Martin Johnsrud Sundby, Therese Johaug, Kerttu Niskanen och Iivo Niskanen för att nämna några.

Eftersom loppet ingår i Swix Ski Classics så går det att se på nätet. Adressen är http://www.swixskiclassics.com/ Så kom ihåg att titta i morgon med start kl 09:00 finländsk tid! Damerna ger sig i väg en kvart innan herrarna. Det ser dessutom ut att bli toppenväder.

Som en kuriositet kan tilläggas att i loppets 77 åriga historia har det blivit inställt två gånger. År 2007 och 2014. Och båda gångerna har jag varit där!

Och till alla bekanta som åker, lycka till!

https://instagram.com/p/0dBzf8G95c/?taken-by=iivoniskanen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Finns det anledning till skryt?

Gårdagens sprint i Drammen var igen en dyster historia för precis alla andra än norrmännen. Det blev fyrdubbelt norskt i både dam och herrklassen. Gratulerar Norge!

Längdåkningen inom Finlands Skidförbund har en egen facebooksida. https://www.facebook.com/skiteamfinland . I ett inägg efter drammensprinten slår man sig för bröstet och skriver:

”Suomalaismiehiltä hyvä kokonaispanos Drammenin sprintissä. Mikkonen sijoittui 18:nneksi.”

Någon slags ordning på anspråkslösheten kunde det väl ändå vara!

Slut på VM

Så var då skid-VM i Falun över för denna gång. Ingen succé för finländarna om man säger så. Däremot kan norrmännen och svenskarna glädja sig. Norrmännens framfart blev till slut precis så grym som man kunde befara. Och grymmast var Nortti. Han är bara att gratulera! Med tanke på allt strul som han gått igenom.

Publikmässigt blev Falun-VM en stor framgång. Mer än 200 000 inträdesbiljetter såldes. Stämningen, liksom ljudnivån runt spåret, verkade att vara på topp. Rent i nivå med Holmenkollen. Men arrangemangen var inte hundraprocentiga. Spåren kom att bli föremål för den största debatten, de höll definitivt inte måttet. Otur självfallet att det var onormalt varmt även nattetid.

Finländarna då. Inga stora framgångar att notera denna gång, men kanske några enstaka glädjeämnen. De aktiva gjorde säkert sitt bästa, det tvivlar jag inte på. Men en bronspeng (damstafetten) räcker knappast för folket. Förväntningarna var större, mycket större. Troligtvis lite för högt ställda. Finländarna har inte presterat speciellt mycket i tävlingarna strax innan VM. Längdåkningens cheftränare Reijo Jylhä har heller inga stora meriter när det gäller just skidlandslaget. Han har varit ledare i tre VM och två OS. Finland har tagit endast fyra medljer totalt under Jylhäs ledning, och inte ett enda guld om jag räknat rätt. Med tanke på vilken stor skidnation Finland varit i ett historiskt perspektiv så är 0,8 medaljer per mästerskap naturligtvis inte godkänt. Och vad berättar Jylhäs agerande om ledarskapet när han låter stafettlaget ta ut sig självt?

Rent pinsamt var det att höra Jylhäs svammel i direktsänd TV. Bl.a ville han inte uttala sig om något om hur finländarna skidor har fungerat med motiveringen att han inte är så insatt. Ändå visste han berätta att finländarna har problem med fästvallningen på grund av att snön har dött i Falun. Hans förhoppning var att arrangören skulle byta snön på hela banan under natten till lördag. Det är knappt så man tror sina öron. Nästan så man börjar fundera över vart man skall emigrera.

Nu stundar Lahtis-VM om två år. Räcker två år till för att få ordning i de finländska leden? Det återstår att se. NÅGOT måste göras!

En etappseger

Dagens VM-skiathlon i Falun blev rafflande och spännande. Det gällde både herrarnas 30 km och damernas 15 km. En tävling med samstart behöver inte alls vara dålig.

Hittills i år har längdåkningen dominerats totalt av de nordiska länderna, och främst av norrmännen. I dagens herrtävling såg vi flera överraskningar. Det får nog ses som en etappseger för själva skidsporten att inte en enda nordbo fick kliva upp på podiet.

Damer:
1. Therese Johaug
2. Astrid U Jacobsen  + 5.7
3. Charlotte Kalla + 6.0
4. Kerttu Niskanen + 1.05.7

Herrar:
1. Maxim Vylegshanin
2. Dario Cologna + 0.4
3. Alex Harvey + 1.6

Åskådare

BotniaVasan skidades idag, för 9:e gången om jag räknat rätt. De flesta gångerna har jag deltagit men just nu är jag inne i en dålig trend. Alltså jag var åskådare idag. Inget fel med det, det kan vara kul det också. Men att delta är roligare!

Dagen innebar lite extra spänning för min del eftersom jag hjälpte en av mina systrar med vallningen. Föret var inte alldeles okomplicerat. Det var isiga och hårda spår efter senaste dagars töväder. Men nattens storm var det stora problemet. Spåren var fyllda med kvistar, bark och barr. Det var svart överallt i skogen. Dessutom yrde snön på de öppna fälten. Min klistervallning var inte optimal, men den fungerade någorlunda eftersom den var täckt med burkvalla.

De bästa i herrklassen körde utan fäste, vilket förstås var ett vinnande koncept i de skräpiga spåren. Men att staka sig runt kräver mycket träning. Inget att tänka på för en vanlig dödlig.

Herrklassen vanns av Christoffer Lindvall före Victor Lövdal. I damklassen segrade Jennifer Antell, Piia Nieminen var tvåa. De stora segrarna var ändå alla motionärer som tog sig runt i blåsten. Och mitt speciella Grattis går till mina tre systrar som alla skidade.

Säsongsöppnade

Skidsäsongen är öppnad för min del efter att ha skejtat en timme på golfbanan. Det tunna snötäcket räckte till. Snön som kom tidigare i veckan frös till skare så underlaget var närapå perfekt för skejting.

Axeln har inte blivit i skick så det blev att skida med en arm. Men det gick bra det också. Debuten får nog positiva förtecken till alla delar eftersom också hjärtat uppförde sig klanderfritt.

I morgon är det slut på föret.