men nu är den nära! Så pass nära att inte ens teleobjektivet behövdes.

Under resan till svenska västkusten tidigare i sommar bodde vi två två nätter på Hotell Carlia i Uddevalla. Vi hade turen att få rum nr 121.

Just i det rummet finns det förutsättningar att sova riktigt gott. Åtminstone vi gjorde det. Dock utan att försova oss på något sätt.

En som däremot försov sig i samma rum var Evert Taube. Han sov ett helt dygn! Hur man lyckas med det förstår jag inte riktigt. Att han sen fick rådet av sin fru att sova ett halvt dygn till förstår jag ännu mindre. Men hon visste antagligen vilket råd hon skulle ge.

År 1984 gjorde jag tillsammans med min kusin en video om det kyrkliga livet i Terjärv såsom det var för ca 100 år sedan. Vi intervjuvade några äldre personer som var med när den evangeliska väckelsen fick sin början. En av personerna som intervjuvades var Junnas Mari, 96 år.

Idag firade SLEF:s lokalavdelning i Terjärv 100 års jubileum och jag visade en redigerad och förkortad version av videon. Programpunkten kom som en överraskning för de flesta och uppskattades tydligen.

Just nu harmas jag över att inte mera blev dokumenterat. De riktiga profilerna finns ju inte mer.

Jag följde landsvägsstafetten West Coast Race en bit med cykel i går.

Det känns lite vemodigt att varken få ihop till ett lag eller kunna delta *). Annat var det förr i världen när vi till och med kunde ställa upp med två lag. Men tydligen är det många andra lag som också går kräftgång.

Arrangemanget drar inte som tidigare. Vad som är orsaken är svårt att veta, löpningen är ju trots allt lite halvpop igen. Riksåttan är nog inte världens bästa rutt. Och så tror jag att det fokuseras för mycket på själva tävlingsmomentet. Det borde satsas mer på motionärerna så att stafetten blir kul även när det går långsamt. Lite mer jippo efterlyser åtminstone jag.

I nuvarande form blir tillställningen lätt avslagen och tråkig. Det är på tok för lite lag med och därmed för lite löpare. Det blir snabbt alldeles för långa avstånd mellan löparna. De flesta får löpa helt ensamma. Tråkigt.

Avslutar elitfokuserat med en bild av Johan Ehrs. Han knockade konkurrenterna direkt från start med ett imponerande lopp.

*) Att sitta på cykeln en kort stund går an, men att springa vill sig
inte. En konstig åkomma i höftpartiet har begränsat mitt motionerande
nästan totalt denna sommar.

får illustrera det faktum att årets sommarsemester tog slut för min del. Men precis som vi kan hoppas på en ny soluppgång så kommer väl också nya semestrar.

Beträffande kommande semestrar så har jag det riktigt bra förspänt. Drygt två veckor kvar att spendera ännu detta år.

På vägen till Sveriges västkust pausade vi i Vadstena. När vi vandrade runt Vadstena slott lade vi märke till en utter som sprang på en avsats mellan muren och vallgraven. Den var tydligen ute på fiskefärd för plötsligt dök den ner i vallgraven. Efter bara några sekunder kom den upp med bytet i munnen. Den gjorde upprepade dykningar och alltid med samma goda fiskelycka.

Jag tog lite semester från bloggandet när vi var på resa. Försöker reparera skadan nu i efterhand med några bilder från Bohuslän.

Kustremsan består till stora delar av kala klippor. Just den här naturen fascinerar mig något alldeles extra.

Det är många andra som njuter också. Båttrafiken är ställvis onödigt livlig.

Ett av många fina ställen på den svenska västkusten är Lysekil, där vi bl.a såg detta mysiga hus.

En annan pärla är Smögen.

Här samlas framför allt båtfolket sommartid. Upp till tio båtar låg i bredd vid bryggorna när vi var där.

Och här får man bara inte missa räksmörgåsarna.

Ett hundratal båtar deltog. Mycket att titta på även för den oinvigde.

Vackra detaljer fanns det gott om.

Evenemanget drog mycket folk. Det spekulerades om en halv miljon människor. Som vanligt samlades också försäljare av alla slag.

Han som sålde benjihopp verkade ha framgång. Allt som oftast sågs någon dingla mellan mast och segel.

Underhållningen sköttes av meriterade artister. Tomas Ledin var en av dem. Han avslutade kvällen med låten Sensuella Isabella. Efter den var det lagom att söka upp nattkvarteret.

att hålla reda på för segelfolket. Som landkrabba förstår jag inte hur de lyckas. Skulle vara kul att lära sig lite mer.

Mycket imponerande att se de många och stora segelbåtarna som deltog i The Tall Ships’ Races i Åbo detta veckoslut. Vackra båtar, mycket folk och ett mångsidigt program.

Har under en längre tid funderat på att skaffa en bättre kamera. För någon vecka sen föll jag för frestelsen.

Jag inser nog att det är lite som att kasta pärlor åt svinen. Trots den insikten har jag ändå inte ångrat mig.

En sån här blev det.

Bara för en liten stund sen.

Segeltåget anlöpte Smögen igår. Sen fanns det ju en del båtar där från tidigare också. Det var rätt bra stämning redan på dan. Och bättre  blev det framåt natten. Såpass bra att extra polisstyrka måste tillkallas både från Lysekil och Strömstad. Men då hade vi lyckligtvis hunnit därifrån.

att komma igång med semestern denna sommar. Den borde för min del ha börjat redan den 29 juni, men planen reviderades i ett tidigt skede. Nytt startdatum blev 6 juli. Första semesterveckan gick ändå mer eller mindre i arbetets tecken.

Jag beklagar mig inte. Tvärtom. Inlägget bör läsas med positivt förtecken. Hellre i jobb på semestern än permitterad från jobbet. Det finns nu tecken som tyder på att det eventuellt börjar röra på sig i depressionens Finland.

I måndags drog jag ändå ur stöpseln, dvs jag stängde av telefonen och slutade synka e-posten. Startade semestern med en kort prolog längs Göta kanal.

Till de mer betydande motionsevenemangen i landet hör Sulkavan Suursoudut, som roddes detta veckoslut. Över 7000 roddare hade sökt sig till Sulkava som ligger en bit utanför Nyslott. Det är värdens största roddtävling.

Jag har aldrig varit med tidigare, men fick möjligheten i år tack vare att vårt företag hade hyrt en båt. Jag åkte ner med några av våra kunder och tillsammans lyckades vi fylla en kyrkbåt med 14 roddare. Vi deltog inte i själva tävlingen utan i något som kallas Yritysten Haastesoudut, vilket mest är ett skojigt jippo. Sträckan var endast 5 km men räckte gott och väl till för en otränad besättning. Kanske man skulle våga sig på fulla distansen 60 km någongång senare.

Det var en intressant resa. Kunde bara åter konstatera att Insjöfinland är vackert. Och att savolaxarna nog är lite ”kiero”.

En av artisterna som uppträdde på Strampen igår var Viktor Hurmio. Han sjöng ”bäst motion får jag med en tjej!”.

Jag borde nog ha frågat efter ett mer detaljerat träningsprogram.

Igår kväll var det fest på Strampen. Det var Hippi som firade sin 50-års dag.

Det blev en kväll med massor av bra musik. Hippi hade lovat att spela 50 låtar tillsammans med 50 olika personer som han musicerat med genom åren.

Det hela flöt på otroligt bra. Musiker bytte ständigt plats på scen, endast Hippi stod kvar. Något som krävde både koncentration och kondition. Efter dryg fyra timmar nonstop var låtarna avverkade. Det var en strong insats. Men så är den gode Hippi också i hyfsad maratonform.

Vi tackar och bockar för en minnesvärd kväll.

för styrelsemötet som vi valde att hålla vid Kala Jannes i går kväll. Eller stället heter väl Jannes Saloon.

Ett mer perfekt väder går helt enkelt inte att få. Efter avslutat möte blev det middag på terassen. En utsökt sikfilé stod på menyn, trots att fisksoppa utlovats. Förmodligen en av sommarens höjdpunkter.

Midsommarbrasa är ingen tradition hos oss. Men den kanske håller på att bli. Fast vi eldar vår inomhus.

Hade nöjet att sitta på vipläktaren i kväll när VPS vann över KuPS med 1-0 i Sandviken.  En solig och vacker kväll, om än inte så varm. Trakteringen var det dock inget fel på. Vi tackar Elisa som stod för fiolerna.

Det var inte bara VPS som vann. Själv är jag tydligen inne i någotslags flow för tillfället. Jag vann nämligen två vipbiljetter till Rockperry. Få se hur det blir med den saken. Det är ingen tillställning jag brukar besöka. Men å andra sidan, både Dingo och Tarja Turunen intresserar lite.

Trots att den franska medelhavskusten är ganska lång så är det en sträcka på endast ca 100 km som kallas för Franska Rivieran. Det är kustremsan mellan staden Menton vid italienska gränsen och St. Tropez. På franska kallas området Cote d’Azur, vilket torde betyda den azurblåa kusten. Och visst har havet en speciell färg här, se bara bilden intill.

Rivieran bjuder vanligtvis på ett vackert väder med över 300 soldagar i året. Och det är behagligt varmt större delen av året. Nice, Monaco, Cannes, St Tropez, Antibes, Villefranche, Cap Ferrat, Eze och Ste Maxim är namn på välbekanta orter i detta område. Alla speciella på sitt sätt ock säkert väl värda ett besök. Det är lätt att flytta sig i området, åtminstone tågtrafiken fungerar bra.

Är allting då bara positivt? -Nej. Området är tättbebyggt och trafiken är därmed ganska livlig. Att parkera bilen här är ett kapitel för sig. Och att hitta orörd natur just här kan vara svårt. En utmaning för oss utlänningar är språket. Långt ifrån alla förstår engelska.

Men trakten har en speciell charm, det kan inte hjälpas.

Och härmed är följetongen Franska Rivieran avslutad för denna gång.

Kvällens bildpresentation får bli från Monaco. Det pyttelilla furstendömet med ca. 30 000 invånare är utan tvekan en av höjdpukterna på Franska Rivieran. Monaco har blivit en populär boningsort bland de rika, här betalas nämligen ingen inkomsskatt. Det var Casinot i tiden som gjorde att inkomstskatten kunde slopas. Numera är situationen helt annan, det är främst turismen och mervärdesskatten som utgör inkomstkällan. Personligen hyllar jag inte lyxidealen, men jag gillar det estetiska och vackra. Det är stil över Monaco!

Från Nice tar man sig enkelt med tåg till Monaco. Ca. 7 euro kostar biljetten och resan tar drygt 20 minuter.

Det fascinerande Musée Océanographique finns ute på Monaco-Ville klippan och stupar rakt ner i Medelhavet.

I Monaco finns intressanta saker, tydligen också för yngre generationer.

Monaco är byggt med stil. Här möter man inget klotter eller skräp någonstans.

Lite grönt och lite blomster ryms med i världens folktätaste land.

Parkområdena är välvårdade och vackra

I stadsdelen Monte Carlo ligger det världsberömda Casinot. Vackert även på kvällen.