Demino Ski Marathon 2018

Efter flera år med strul och krångel blev resan äntligen av, den till ryska Rybinsk och Demino Ski Marathon. De senaste dagarna har fokus mest legat på väderrapporterna. Det är ofta kallt i Rybinsk. Så har det också varit de senaste dagarna, men precis lagom till racet i dag blev det varmare. På morgonen var det ca -10 °C, på eftermiddagen någon grad varmare. Det snöade lite på morgonen, men lagom till målgång var det solsken. Helt perfekt!

Loppet, 50 km i fristil, gick till stora delar på flacka partier, men två gånger skulle vi klara av backarna på världscupbanan. Det som överraskade något var att underlaget inte riktigt höll, det var som att trampa runt i en bakpulverburk.

Hur som helst, ett fint race, och jag kom mig runt. Nöjd så klart. Nu är full fokus på kvällens bankett.

Vid Volgas strand

Idag testade jag föret och spåren vid Demino skidstadion i Rybinsk. Det gick trögt i den kalla snön. Riktigt trögt. I morgon skulle det gälla att orka igenom hela banan av Demino Ski Maraton. Loppet går i fristil. Ur mitt perspektiv hade klassiskt varit att föredra i ett så kärvt före.

Demino skidstadion ligger fint intill den mäktiga floden Volga.

Första backen efter start på Demino Ski Marathon. Floden Volga i bakgrunden.

Demino skidstadion i Rybinsk

Vallor i parti och minut. Till överkomliga priser.

Botniavasan 2018

Efter många korta skidlänkar tidigare i vinter  var det i dag läge för en längre. Jag fick till vinterns första långlänk när jag skidade Botniavasan. Det är ett långlopp på 52 km i klassisk stil som går i Vörå. Loppet har ordnats 12 gånger och för min del var det åttonde gången. Avsikten med mitt deltagande var enbart att få till en längre länk.

Ambitionen att skida en långlänk i lugnt tempo misslyckades till en del. Det är ju så att när nummerlappen kommer på så försvinner förståndet i samma ögonblick. Det gick alltså lite fortare än planerat men i efterhand grämer det ändå inte på något sätt. Jag är positivt överraskad att sluttiden blev lite under 3:30.

Dagen bjöd på ett fint vinterföre med en temperatur på ca -6 °C. Spåren var hårda och fina. Det blev nog en fin skidsöndag för alla inblandade. Ca 500 skidlöpare deltog. Hoppas många motionsåkare i nejden inspireras av dagens fina förhållanden och ställer upp kommande år.

Inför ett lopp brukar mycket av tankeverksamheten surra runt vallningen. Så inte denna gång. Vallatillverkarna lägger alltid ut sina rekommendationer men dessa var mer eller mindre oanvändbara för min del eftersom jag inte förnyat mitt vallalager på flera år. I ett tidigt skede bestämde jag mig att använda gamla beprövade burkar. Som fäste satte jag två varv Vauhtis K15 underst på grundvallan, sedan tre varv K18. Det var ett koncept som fungerat tidigare och det fungerade också i dag. Glidet var också bra trots att jag helt skippade pulvret.

Österbottens Regemente gör sig klara för startskottet

Nöjd åkare efter Botniavasan 2018

En bra månad

Januari överraskade och kom att bli en riktigt bra månad. Åtminstone här på våra breddgrader ur ett skidåkningsperspektiv. Inte överdrivet mycket snö men tillräckligt för att hålla i gång spåren. Hela månaden har bjudit på lagom minusgrader, utan vare sig värmeböljor, regn- eller köldperioder. Efter alla slarvvintrar kan man inte vara annat än nöjd och glad.

En sökning i motionsdagboken visar att årets januari månad är en av mina bättre någonsin under de drygt 20 år som jag motionsskidat. Eftersom jag inledde vintern med en olovligt dålig kondition satte jag som målsättning att inledningsvis skida många men korta länkar. Det upplägget lyckades tack vare ett utmärkt skidväder. Så tillsvidare är jag nöjd. Något kvitto på bättre kondition har inte ännu. Men jag hoppas ju.

Antal kilometer i januari månad under de år jag åkt skidor:
1997  259 km
1998  338 km
1999  147 km
2000  385 km
2001  445 km
2002  374 km
2003  290 km
2004  420 km
2005  356 km
2006  332 km
2007  340 km
2008  253 km
2009  261 km
2010  309 km
2011  284 km
2012  450 km
2013  435 km
2014  221 km
2015  110 km
2016  66 km
2017  26 km
2018  415 km

 

Nytt för i år, -släggkastning

Jag vet, jag har gnällt tidigare över folk som inte kan uppföra sig i ett skidspår. Jag har mött ryttare, hundförare, mopedister, cyklister och en massa folk som annars bara trampar sönder spåret. Så jag trodde att jag sett allt. Ända tills i går när jag stötte på två typer som kastade slägga i skidspåret vid Botniahallen. Det är så man knappt tror sina ögon.

I övrigt sköter kommunen botniahallsspåret riktigt bra. Det är ett nöje att skejta där. Åtminstone då när det inte är släggkastning på gång.

Återupptäckte skidspåret i byn

Det finns nu så pass mycket snö att det går att skida i hemknutarna. Vädret är dessutom skidvänligt för tillfället. Här om dagen hörde jag att spåret vid Botniahallen har öppnat, så jag sökte mig dit efter en obegripligt lång paus.

Spåren visade sig vara lite omgjorda sen jag skidade där senast. Jag vet inte när, men i något skede har en riktig spårmaskin blivit skaffad. Spåren var pistade och höll en mycket bra standard. Suveränt bra om man vill skejta. Inte ofta man överraskas positivt när det gäller kvalitén på skidspår i dessa trakter. Men desto roligare!

Jag kollade i min motionsdagbok och den visar att det är 12 år sen jag senast skidade vid Botniahallen. Obegripligt!

Packar ihop

Efter sex dagar i följd på skidor i Levi är det nu läge att packa ihop och resa hem. Så känns det i kroppen. Synd bara att lämna detta vinterfagra landskap. Vädret i Lappland är väldigt mycket ett lotteri den här årstiden, och jag lyckades dra en vinstlott den här gången. Det har snöat en del men nästan bara nattetid. Och temperaturen har hela tiden legat på några minusgrader. Endast i dag var det tillfälligt lite kallare. Något blixtföre har det förstås inte varit i nysnön.

Och från och med nu håller sig solen borta i nästan tre veckor.

Sammanfattningsvis:

Suunto Ambit3

Jag gjorde nyligen en uppdatering på pulsmätarfronten. Jag skaffade en Suunto Ambit3 Run. Jag har kört med Suunto Ambit2 de senaste fem åren.

Ambit3 är något mindre och smidigare. Den är modernare tack vare sin mobilanpassning men är i övrigt en ganska basic modell. Den saknar t.ex. barometrisk höjdmätning, vilket Ambit2 har. Höjdmätningen i Ambit3 är GPS baserad och därmed inte så noggrann.

När jag jämför höjdkurvorna mellan de båda klockorna så ser man tydligt skillnaden. Ambit2 ritar upp en betydligt noggrannare kurva. Men om man mest rör sig på den österbottniska slätten så spelar detta knappast någon större roll. Det som ändå är intressant många gånger, åtminstone för mig, är beräkningen av den totala stigningen. På den punkten är Ambit3 rent av dåligt. Man kan nästan med blotta ögat se att den räknar fel. Varför det är så kan jag inte begripa. Antagligen kommer någon ny programuppdatering att korrigera detta. Men GPS-onoggrannheten vad höjdmätningen beträffar får vi leva med.

Hur som helst, Ambit3 har det mesta som behövs och är mycket smidig att använda tack vare sin mobilanpassning. Data kan trådlöst överföras via telefonen till Suuntos Movescount. Och Movescount vill man inte vara utan.

Suunto Ambit3 och Suunto Ambit2 till vänster

Nytt Rynkeby team

Ett nytt Rynkeby team håller på att bildas i Vasa. Sommaren 2018 cyklar ett 30-tal välgörenhetscyklister från Vasa till Paris. Det gör även sex andra team från Finland. Cykelsträckan Vasa-Paris är drygt 1 600 km.

Team Rynkeby är ett stort nordiskt välgörenhetsprojekt med uppgift att samla in pengar för barn och unga med cancer. Projektet startade i Danmark redan år 2002. Från hela norden deltar över 2 000 personer. År 2016 insamlades över 8 miljoner euro som oavkortat kunde skänkas till olika cancerfonder. Det är alltså cyklisterna uppgift att gemensamt samla in pengarna. Kostnaderna för själva cyklingen, såsom mat, övernattningar, utrustning, resebiljetter mm., står deltagarna själva för.

I går höll Team Rynkeby ett infomöte i Smedsby. På Vasabladets nätupplaga finns ett referat: http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/153502

(kräver tyvärr inloggning verkar det som 😕)

Nästa år träder en ny sponsor till och namnet blir Team Rynkeby – God Morgon.

Jari Lemberg blir kapten för nya vasateamet.

Intresserade deltagare i Rynkebys infomöte

Gamla gubbar skall köra heldämpat

Det är i allmänhet billigare att köpa rätt pryl genast från början. Då klarar man sig undan med ett köp.

När jag köpte min första MTB-cykel för ett par år sen hade jag ambitionen att träffa rätt på första försöket. Jag köpte en riktigt bra hardtail-cykel i tron att det var en sådan jag skulle ha. Snart visade det sig att en heldämpad hade varit bättre.

I år reparerade jag skadan och köpte en heldämpad. Det blir förstås dyrare att köpa två gånger men å andra sidan kan slutresultatet bli bättre. I mitt fall blev det riktigt bra.

Gamla gubbar skall köra heldämpat, helt klart!

Heldämpad Wilier 101FX. Bakom Wilier 501XN.

Hyrde cyklar

Vi har varit ganska flitiga att röra på oss här på jandiastranden. I dag sökte vi omväxling och hyrde cyklar. Det var ingen kostsam historia. För 8 euro per knopp fick vi MTB-cyklar och hjälmar för en hel eftermiddag.

Vi tänkte ta en tur till öns sydspets, där fyren La Punta de Jandía ligger. Grusvägen dit är riktig trevlig cykelväg. Krokig, kuperad men inte alldeles lätt. I dag blåste det ställvis så hårt att vi vände om redan halvvägs. Det var faktiskt jobbigt i motvinden. Resten av turen cruisade vi på cykelvägen längs jandiastranden. Lättåkt och ingen störande vind. Vi kan bokföra 40 km.

 

Inget nytt manus ännu

Herrstafetten i Lahtis innehöll inga stora överraskningar. Norge tog sin nionde VM-titel i rad! Nästan osannolikt. I dag bjöd ändå Ryssland på bra motstånd men på sista sträckan fick Sergej Ustiugov vika ner sig mot starke Finn Hågen Krogh. Fyra lag kämpade om bronset. På upploppet spurtade Calle Halfvarsson bäst och Sverige knep bronset. Finland var med ännu i sista kurvan men när Matti Heikkinen föll i början på upploppet var loppet kört. Även Schweiz hann förbi. Finland borde nu få fram några bra fristilsåkare som dessutom har en bra spurt. Precis som i damstafetten åkte Finlands klassiska åkare bäst. Jauhojärvi och Niskanen alltså.

Efter några verkligt fina dagar i Lahtis återvänder jag nu till TV-soffan.

Damernas stafett i Lahtis

På dagens VM-program stod bl.a. damernas stafett 4×5 km. Norge pallade som vanligt för favorittrycket och segrade i överlägsen stil. Om silvret blev det en kamp ända till slutet. Sverige tog silver och Finland brons när Stina Nilsson spurtslog Krista Pärmäkoski inne på skidstadion. USA var även intresserad av en medalj men fick nöja sig med en fjärde plats.

I det finländska laget skidade Aino-Kaisa Saarinen, Kerttu Niskanen, Laura Mononen och Krista Pärmäkoski. Aino-Kaisa och Kerttu stod för fina insatser på de inledande klassiska sträckorna.

Det var mycket folk i dag i Lahtis.

 

Passiv kvalité

En kvalitetssöndag i TV-soffan börjar vara till ända. Det var ju nationsmästerskap på flera håll denna weekend. Skidor alltså.

Dagen började ändå med parsprinterna i Pyeongchang, Sydkorea, där det handlade om för-OS. Sedan blev det att följa med med SM från Söderhamn där skiathlon stod på programmet. Efteråt och delvis samtidigt pågick FM i Keuru(u) och parstafetterna. Det blev att se på två kanaler samtidigt. Sedan följde stafetterna från NM i norska Lygna. Otroligt fina vinterlandskap där med riktig natursnö(!) och en otrolig mängd deltagande lag (över 150 i herrklassen!)! Det var så fint att jag ännu var tvungen att se sammandraget som kom senare i kväll.

Visserligen är det något sorgligt att söndagsnöjet har en så här passiv karaktär. En liten tröst i sammanhanget är ändå att jag lyckades klämma in två promenader med Ivar på totalt 10 km mellan varven.

Ps. Grattis Minken till stafettguldet! Strongt gjort av Matu och Juuso. En taktisk fullträff på sista sträckan av Matu. Jess! Ds.

Vintrarna krymper

Världscupen i längdåkning fortsatte senaste helg i Davos. Av TV-bilderna kunde vi konstatera att natursnön lyste helt med sin frånvaro. Davos ligger på drygt 1500 meters höjd och brukar vara snösäker så här års. Det går inte att bortse ifrån att vi har en klimatförändring på gång.

Det är tråkigt när åkarna skall hålla till på en sträng av konstsnö. Och helt ofarligt är det inte heller. På träningen tappade Yulia Tchekaleva kontrollen och åkte ut i terrängen. Det är aldrig kul att åka omkull, men det underlättar om man får landa i snö.

tchekaleva01141216

Foto: Modica/NordicFocus

Inget blixtföre

Det var inget blixtföre direkt när jag äntligen kom mig ut på skidor. Varför det dröjt så här länge har jag inget bra svar på. Men det är med skidåkningen som med det mesta andra för min del. Inget är som förr! Under sommaren och hösten har jag inte varit ute med rullskidorna en enda gång! Inte ens i Botniahallen! Det har aldrig hänt under de senaste 15 åren.

Nu är ändå säsongen öppnad, ifall några få skidkilometrar kan räknas. Det blev ett varv runt konstsnöspåret och Isoporo, 12 km. Den tillfälliga köldknäppen håller Lappland i sitt grepp ännu i dag. Termometern visade -22° vid stugan och -27,5 vid flygfältet när jag for ut. Inte så konstigt om föret var lite kärvt.

Hur skidåkningen gick skall jag inte skriva desto mera om. Så negativ vill jag inte vara. Inte på Självständighetsdagen!

skidor01061216

Stavregeln världens onödigaste

Tidigare i höst kom Internationella skidförbundet FIS ut med en ny regel som begränsar stavlängden i klassisk skidåkning. Motiveringen är att man med hjälp av nya regeln skall bevara den klassiska åkningen. Man behöver inte vara speciellt insatt för att begripa att den regeln är ett slag i luften.

Skidstavens maxlängd får numera vara 83 procent av åkarens längd. Alltså ungefär den stavlängd som de flesta haft redan innan. Några enstaka åkare har kört med längre stavar, främst i långlopp. Slutsats: De som stakat tidigare kommer självfallet att fortsätta.

I dag var det säsongspremiär för norrmännen i Beitostölen. Didrik Tønseth visade direkt långnäsa åt FIS och nya stavregeln när han segrade på blanka skidor.

toenseth01181116

Bilden är lånad från Langrenn.com

 

Nöjd, men ändå inte

levi02090916

Tog en tur runt fjället i dag. På cykel, något annat är inte att tänka på den här årstiden. Det blev två avstickare, en till Utsuvaara och en till Levitoppen.

På plussidan: Varmt och fint väder, cykling i fin miljö.

På minussidan: Orkade inte hålla ihop cyklingen ända upp till toppen, fick stanna två gånger. Det suger!

levi01090916

Cykelvasan 2016

Deltog i dag i Cykelvasan. Det gäller alltså att ta sig från Sälen till Mora på cykel. Distansen är drygt 94 km. Eftersom rutten i det närmaste är samma som den man skidar behövs en terrängcykel. Det var andra gången jag deltog.

Jag är nöjd med dagen. Riktigt nöjd. Ingen vurpa, även om det var nära två gånger. Vädret blev alldeles utmärkt och det gick lite snabbare än jag vågat hoppas.

Jag vet inte exakta antalet deltagare men jag skulle gissa att det ligger vid ca 13 000. Ändå är det ingen större trängsel någonstans under loppet, -inte som jag upplevt i alla fall. Arrangemanget är av toppklass, precis som de svenska tillställningarna brukar vara. Man startar i grupper med 5 minuters intervall. Jag tror att det var 52 startled i år. Jag startade i det 26:e ledet kl 10:15.

Starten i Berga by ligger ca. 200 meter högre än målet i Mora. Nedförsbacke alltså! Men det är långt i från hela sanningen. Det finns många tunga backar i loppet. Min Suunto visade att vi tog drygt 770 höjdmeter under loppet. Medelpulsen blev 146. Jag fick placeringen 4386 totalt och 135 i den egna åldersklassen.

Det finns några saker jag kunde förbättra när det gäller cykling. Jag har alldeles för dålig teknik och är för feg i utförskörningen. Jag plockade mycket placeringar i de långa stigningarna. Men ännu fler svischade förbi när det gick utför.

Att sova i Transtrand natten innan är suveränt. Det är hur bekvämt som helst att kunna cykla till starten när starttiderna är så olika.