Det har varit fin skare på morgnarna den senaste veckan. Så pass att jag till och med kom mig för att åka lite skidor. Att kunna ta på skidorna vid husknuten och staka ut på en skare som håller är verkligen inte illa.
I går när jag skejtade runt på fälten i grannskapet där de ännu finns gott om snö kom plötsligt en sur gubbe emot. Jag känner honom som typen som tror sig äga hela byn. Det han hävde ur sig lämpar sig inte för tryck ens på denna blogg, men han menade att åkrarna i Smedsby inte är till för skidåkning. Jag räknade långsamt till tio och under tiden hann jag utom hörhåll.
Förbjudet för skidåkare!
Bogart 
Ja a du, hade det varit jag, kanske jag inte hade räknat till tio! Men det lönar sig ju inte att fäktas med väderkvarnar, så det var ju ändå för väl att han stötte på en någorlunda snäll man. Jag mår inte bra av hetsa upp mig heller, men i detta fall hade nog stressbarometern gått i topp. Blev riktigt förbannad en gång för länge sedan på en herreman som var kund på Görans konditori på Revell Center! En snäll liten flicka bakom disken hade fullt upp med att betjäna oss som stod i kön. Mannen framför mig försökte hela tiden få flickans uppmärksamhet, varvid flickan helt snällt sa åt honom att DU måste vänta på din tur. Mannen blev helförbannad och skrek åt flickstackarn! Och när har vi blivit DU med varandra? Och munnen gick varm på gubben en lång stund. När det var min tur så sa jag till flickan att mig behöver du inte ”nia” det går riktigt bra att säga du till mig. Det var som att tända eld på en enrisbuske vad gubben beträffar. Och jag kunde inte hålla tyst utan försvarade flickan, men se det skulle jag inte ha gjort, enligt honom. Han hävde ur sig allt möjligt om detta plattland och våra bondfasoner, etc etc. Och då tände jag till ordentligt, gubben fick sig en sådan utskällning han nog sent skulle glömma. När jag blir riktigt arg börjar hela jag skaka, och det blir darr på rösten! Hjärtinfarkten var nog snubblande nära den gången. Som sagt, det var nog tur att det inte var jag, din sura gubbe mötte! Jag hade inte kunnat vara tyst! Som om snön skulle vara något han rådde över!
Eftersom du tar upp hälsoaspekten måste jag haka på. Min puls fick nog ett rejält lyft vid konfrontationen med gubben, efter drygt 12 minuters åkning. Här hjälpte inte ens betablockerare! 😀