I min motionsdagbok har jag alltid följt kalenderåret och gör det fortsättningsvis. Men när det gäller skidåkningen är det knappast ändamålsenligt att hugga av mitt i en pågående säsong. Därför brukar jag granska skidåkningen över en hel säsong som sträcker sig från maj till april.
Den gångna vintern går till historien som en av de mest utmanande någonsin. Detta förståss med tanke på den skrala snötillgången. Att jag fick hopskrapat till nästan 1000 skidkilometrar är jag ändå nöjd med. Riktigt nöjd. Mesta kilometrarna skidade jag i Levi. Näst mest blev det vid Öjberget där jag nötte konstsnöspåret i 250 varv. På min ”hemmabana” i Korsnäståget som jag vanligtvis favoriserar skidade jag inte en enda gång.
Bogart 
Du var en rackare på att hålla koll på hur, var, när, du motionerar. Är allt motionerandet datoriserat hos er. Tryck på knappen och mannen är igång. 😉
Nej tyvärr är vi inte riktigt där än. Vi tvingas motionera helt själva än så länge. 🙂
Det var en gång en liten kille som fick skidor i julklapp och frågande vände sig till sina föräldrar och utbrast : ” vann starta man dihäär tå ? ” 🙂
Hoppas bara att föräldrarna hjälpte till att få igång dem, på rätt sätt. 🙂
52 skidkilometer blev det för min del i vinter. Det måste nog vara det minsta jag haft sen 5 års åldern. Du tycks ha sinne för ordning, statistik o.dyl. Hur många skidkilometer har du haft som mest nåt år?
Fjolåret var bäst med drygt 1 600 km. Jag är ändå ingen ”himohiihtäjä”.