Ur statistiken i föregående inlägg går det knappast att utläsa så mycket. Åtminstone inte för en utomstående. För att dra några slutsatser måste innehållet sättas in i ett relevant sammanhang. Om man ritar upp en kurva av fjolårsresultatet (antal timmar motion) tillsammans med tre tidigare år, kan man tydligt se en tendens. Och det ser verkligen inte bra ut. En extrapolering av kurvan berättar sannolikt något om hur framtiden ser ut. Om inget radikalt inträffar kommer rörelsen att avstanna helt inom bara några få år! Hups! Det var nog fortare än jag tänkt mig.
Men jag bloggar väl på fram tills dess.
Bogart 
Något säger mig att du lider av ett dåligt samvete för att motionen håller på att få en lite mera undanskymd plats i din tillvaro.
Men motion skall vara lustfylld och inte bestå av så många krav som vi ställer på oss själva.(mig själv inberäknad).
Tycker det passar bra med dessa rader som är hämtade ur Lugna Puckarnas Mosebok av Bob Hansson;
Speciellt de sista välvalda orden.
Det är en härlig skidvinter vi har framför oss.
Så åk ut i spåren och njut.
Här kommer ”Moseboken”!
Låna mig ditt styre, din sadel
dina trampdynor
låna mig din hud dina
fingertoppar, näsborrar, tarmar, stortår, tårkanaler
ditt navelludd, ditt borttappade läppstift, dina
massagestavar
visa mig allt det du
och endast du förmått se
pusta ut den värld du samlat på dig,
låt mig ligga på den, cykla över den,
ramla in i, falla upp mot
låta den brinna mot min kind,
låt mig vira den om mig
mot jävelkyla och glitterleda
mot skitsår och mot alla maskingevär i magen
mot alla hakkors i mitt hjärta mot
alla tömda bankvalv, borttappade
industrier med produkter ingen
längre minns var bra för
låna mig din magsäck
dina morgontofflor, din skrattrynka
låt mig lära mig din planet
låt mig växa ut ur
den diktatur som kallas
mig själv
låna mig din smärtsamling
ditt gladkonto, din sommarstuga
i nordnorge, bohuslän, västerhaninge
rör till det
låna mig din kamp
ditt kärleksrop, ditt kön
låt mig ta som du har tagit
låt mig ta som du har tagits
låt mig förlåta dem du förlåtit
låna mig din brödrost, dina
barndomsvindar, dina
toaletthemligheter
berätta för mig om bajsmolekylerna på
toaletten, låt mig bära ut våra tandborstar
i köket och borsta oss gladare än världen
låna mig din tro & misstro
låna mig dina ansiktslyftningar och
ditt geggveck, ditt förkylningsslem
dina blanka dagbokssidor din
startklara lyftkran
låt mig låna dig min brygga
så att jag med morgontofflor som luktar du
ska kunna komma
med händerna fulla av
spettekaka och pommac,
med lugn och bubbel
och låt oss så sitta på någon av våra
rander mot världen, vagga med benen
och med munnen full av smulor
äntligen få komma av oss
vara fullständigt värdelösa
och för en gångs skull
få räcka till …
Jag har alltid sökt det som är lagom för mig, så jag är absolut inte missnöjd med något runt motionerandet. Att jag fick en svacka på grund av skador är historia. Det gav läge för lite filosoferande. Den verkliga situationen är troligen en helt annan än vad ”diagrammet” visar. 🙂
Du är en osedvanlig begåvning och uppnår nog framgångar också i år i skidspåret trots mindre
träning!
Du skall inte driva med en gammal!
Snart är du där själv, fortare än du anar.