Vädret, föret och vallningen är det överlägset vanligaste samtalsämnet inför ett långlopp. Ovisst intill det sista är det också inför morgondagens långlopp Bieg Piastów, som skidas i södra Polen.
Här är flera plusgrader för tillfället, men det utlovas kallare tills i morgon, Hur kallt, det är frågan.
Sent på eftermiddagen bestämde vi oss. Och plötsligt var det full rulle i vallaboden. Grundkonceptet är likartat för samtliga i vår niomannagrupp, men några varianter förekommer. Själv satte jag på ett universalklister och blandade lite Rossa i. Nu får det inte börja snöa! I morgon vet vi svaret.
Bogart 
Lycka till i morgon!!!
Tackar så hjärtligt!
Ja hoppas att din vallning lyckas…Lycka till!
Tack! Den lyckades tillfredställande.
Vallning är inte lätt, så i slutet av min Vasaloppskariär fick jag hjälp med vallningen av Lima IF mot en slant för besväret. Vallningen lyckades perfekt. Skidorna gled 20 m längre i varje utförslöpa än övriga medåkares och fästet var perfekt. Trots att förberedelserna inför loppet var 0 mil i benen (tog skidorna direkt från hyllan med föregående års Vasaloppsvallning som grundvalla), drogs det berömda snöret endast 3 km från Vasaloppsmålet. Samma fenomen inträffade i Vätternrundan 300 km på cykel. En medcyklist hade tränat 2600 km inför loppet men han hängde inte med de sista 20 km, trotots att min träningsdos detta år var 0 km. Min erfarenhet är att en otränad måste först cykla 120 km i lugnare tempo för att rensa igenslammade lungalveoler och därefter öka tempot de sista 180 km. Är det grundkonditionen, som sitter kvar i kroppen efter att deltagit i 17 st Vätternrundor?
Mycket är vunnit med en lyckad vallning! 🙂 Du var en riktig hårding. Jag brukar nog betrakta konditionen som en typisk färskvara och skulle inte ställa upp i något sammanhang helt utan träning. Men så finns det ju naturbegåvningar som klarar allt! Men rutinen hjälper i dessa sammanhang.