Det är Alla helgons dag. På våra gravgårdar brinner ljus i massor denna kväll. Bilderna är från Vasa begravningsplats.
En fin höstdag. Igen!
Det blev en toppenfin höstdag igen, och den kom mig väl till pass. Gjorde en avslutande tur till sommarstugan där jag städade för vintern. Och tog upp båten. Synd att stänga i ett så fint väder, men nu gäller det att inse att snart stundar bistrare tider.
Längsta körsträckan
Jag tog mig hem från Tromsö med bil. Startade i gryningen med strategin att köra på och se hur länge jag orkar. En försiktig målsättning var nog att köra ända hem samma dag. Och det gjorde jag. Det blev en 14 timmars historia och ca 1070 km bakom ratten. Antagligen den längsta sträckan jag kört i ett sträck. Två pauser kostade jag på mig, lunch i Pello och kaffe i Kalajoki.
Vädret varierade. Det var regn i början. Efter Kilpisjärvi blev det soligt och fint. Lite halt var det faktiskt mellan Karesuando och Muonio. I Simo föll mörkret och sista 170 kilometrarna körde jag i dimma.
Regnet i början grämer lite. Jag fick inte det fotograferingsväder som jag hoppats på. De allra finaste omgivningarna med fjordar och branta fjäll passerade i grått och dystert väder.
Norrmännen har helt klart lyckats slå vakt om den vackraste naturen. Hur gick det till? Så fort man passerar gränsen ändrar landskapet helt. Allt det vilda, branta och riktigt storslagna är borta. En viss nyfikenhet kände jag inför Lapska armen eftersom det var första gången jag var där. Kunde konstatera att det var ett flackare landskap som mötte på finska sidan. Naturen blev till en enorm ödemark med fjällbjörkar, myrmarker och flacka fjällsluttningar. Och en väldigt rak väg!
På Tromsøbrua
Regn i luften när jag åker hemåt
E8 söder om Tromsö
Fjäll och hav i Skibotn
Ravin mellan Skibotn och Kilpisjärvi
Husvagnscamping i dalbottnen
Det gäller att se upp för renarna
I gränstrakterna mellan Norge och Finland
Raksträcka i Lapska armen
Vägrenen
Bodar vid Kukkolaforsen
Lauttamies
Tromsö-Smedsby, 1068 km
Tromsö
Jag fick plötsligt och oväntat ett ärende till Tromsö. Där har jag aldrig varit tidigare och nu blev det endast en kort visit. Jag hann inte ens uppleva staden i ordentligt dagsljus.
Tromsö är Nordnorges största stad. Där bor över 60 000 personer när man inkluderar näromgivningen. Stadskärnan ligger fint i en bergssluttning med mäktig inramning av såväl Ishavets vatten som omgivande berg. Det är en storslagen natur som möter. Det finns inget i landskapet som påminner om Österbotten.
Det var inte så mycket jag hann med under mitt korta besök. Men jag vandrade runt i stadskärnan och besökte bl.a. Tromsdalen kirke, mera känd som Ishavskatedralen. Det är en mycket vacker kyrka från 60-talet som blivit ett landmärke i Tromsö.
Ett fåtal bilder hann jag ta, mest mörkerbilder.
Så mycket hann jag se i alla fall att Tromsö skulle vara värt ett betydligt längre besök.
Tromsøbrua, mellan Tromsdalen och Tromsö, 1 km lång
Hurtigruten lägger till i Tromsö
Tromsøysundet 15.10.2018
Ishavskatedralen 15.10.2018
Ishavskatedralen, interiör
Ishavskatedralen, interiör
Ishavskatedralen, interiör
Tromsö centrum 15.10.2018
Kulturhuset i Tromsö 15.10.2018
Biblioteket i Tromsö 15.10.2018
Tromsö centrum 15.10.2018
Restaurang Egon
Höstens värmerekord
Efter en aldrig tidigare skådad sommar följer nu en sällan skådad höst. Värmen har hållit i sig och en stor del av löven sitter kvar. Också i går kunde vi njuta av färgprakten i ett vackert och soligt väder. Alla tiders värmerekord för oktober månad slogs i Kronoby, 20,9 °C. Och då skriver vi den 14 oktober! Här följer några höstbilder, fotade i hemknutarna i går.
Kunileden
I dag testade vi Kunileden. Vi gick den längre slingan som mäter drygt 12 kilometer.
Kunileden är verkligen värd att uppleva. Rutten går för det mesta i ganska höglänt terräng, ofta över bergsklackar. Naturen visar därmed upp lite ”oösterbottniska” drag. Hur som helst, ett landskap som jag gärna njuter av.
En bit efter Märkenkall, där stigen vänder hemåt, kommer ett låglänt och våtare avsnitt. Där mötte vi också dagens negativa överraskning. Ett nygrävt dike korsade stigen. En riktig vallgrav som vi inte ens försökte ta oss över. Jag gissar att detta är en tillfällig störning och att en spång uppenbarar sig snarast. Vi tog Sandhedsvägen tillbaka mot Kuni och missade därmed en del av stigen.
Kunileden blev ändå en positiv upplevelse. Det soliga och vackra vädret bidrog givetvis till detta.
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018. Stigen avgrävd
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018
Kunileden 10.10.2018
Iskmo-Jungsund vandringsled
I min näromgivning finns ett flertal naturstigar. En av dem är Iskmo-Jungsund vandringsled. Den testade vi i går.
Kommer man med bil är det enklast att parkera vid fotbollsplanen i Jungsund, där stigen också har sin naturliga början. Underlaget och terrängen är omväxlande. Naturen och omgivningen är vacker och speciell tack vare de många fladorna man passerar. Går man hela stigen blir det ca. 12 km.
Eftersom gårdagen bjöd på ett bra vandringsväder blev debuten en fin upplevelse.
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Iskmo-Jungsund vandringsled 6 oktober 2018
Vindsförrådet överlåtet
I går var det slutgranskning och överlåtelse av mitt senaste byggprojekt. Det blev inga anmärkningar i mottagningsprotokollet.
För drygt en vecka sen fick jag en förfrågan om jag kunde fixa till ett gammalt vindsförråd. Eftersom min kalender oftast är tom, i motsats till de flesta andra pensionärers, tackade jag förstås ja. Det handlade inte om något krävande arbete och jag fick någorlunda fria händer. Svettigaste momentet var att få upp skivorna till vindsvåningen i det nästan hundra år gamla huset. Men med bärhjälp av byggherren lyckades vi tråckla oss upp genom trapphuset. Själva arbetet utfördes helt enligt mina grundprinciper, – i ett makligt tempo helt utan stress. Slutvitsordet är minst nöjaktigt på den egna skalan.
Vindsförrådet innan renoveringen
Efter renoveringen
Friluftsverkstad
Någon egen verkstad har jag aldrig fått till. Jag har helt enkelt inte haft plats för någon, trångbodd som man är.
Men en arbetsbänk ute i det fria är betydligt bättre än ingen alls. Åtminstone är ventilationen bra.
En tradition på gång?
En fin familjefest ägde rum i Nyköping den gångna helgen. Dagen började med dop i Alla Helgona kyrka. Damen som döptes fick namnet Tindra Saga Alice. Efter kyrkan följde en trevligt ordnad dopfest som varade dagen ut.
För knappt två år sen var vi samlade till Tuvalees dop i samma kyrka.
Upplyst i höstmörkret
Det blev bl.a. bastubad och annat trevligt som avslutning på gårdagskvällen. En upplyst replotbro bidrog till en fin inramningen åt kvällssimmet i den annars så becksvarta höstnatten.
Vi tackar värdparet för en minnesvärd kväll!
Störning i elproduktionen
I söndags när vi kom till sommarstugan låg elsystemet nere. Det var laddningsregulatorn som lagt av. Självklart en besvikelse eftersom regulatorn var endast fyra år gammal. Vad som orsakat haveriet vet jag inte.
Det blev att söka sig till solpanelbutiken så fort den öppnade. Lyckligtvis fanns nya regulatorer på hyllan. Det blev en av MPPT-typ (Maximum Power Point Tracking) liksom tidigare. Rejält överdimensionerad dock, den nya tål 30 A. Den gick snällt i gång så nu är ordningen återställd på torpet.
När jag kompletterade solpanelsystemet på sommarstugan för fyra år sen gjorde jag följande anteckningar.
Solcellsregulator av MPPT-typ.
Visningsenhet för solenergisystemet på sommarstugan.
Lite till om Cykelvasan 2018
I mål visade min GPS 94,7 km. Officiellt är loppet 94 km långt. Rutten följer skidspårets sträckning så långt det är möjligt. Pulsklockan visade på nästan 800 m total stigning.
Det finns mat- och vätskestationer längs banan. Exakt de samma som vi känner igen från Vasaloppet, nämligen Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris. Jag stannade ingenstans (förutom när jag fotograferade) och tog inget vid kontrollerna. Jag hade med lite energidryck för säkerhets skull, men använde den inte. Jag cyklade igenom på enbart vatten. Det gick åt ca. 1,5 liter ur camelbaggen. Medelpulsen var 143.
Happyrides fotograf Björn Olsson fanns i Mångsbodarna. Hans kamera smattrade i rask takt och lyckades även fånga mig på bild.
Från Cykelvasan 2018. Foto: Björn Olsson / Happyride
Banprofil Cykelvasan 2018 så som min Suunto Ambit2 uppfattade banan
Cykelvasan 2018
Årets Cykelvasan är avbockad.
Klarade mig igenom utan incidenter. Det är alltid målsättning nummer ett. Sluttiden blev ett par minuter långsammare än jag hoppats, men det kan jag leva med.
Fina förhållanden i sällskap med 13 000 andra. En kvalitétsdag, helt klart.
MTB-tur i sällskap
Det går lättare i sällskap brukar jag inbilla mig. I alla fall var vi fem cykelmotionärer som i dag fick till en bra gemensam MTB-länk. Det blev en tretimmars historia på drygt 60 km när vi kryssade på i näromgivningen. Det mesta i bekant terräng men dagen bjöd även på några nya stigar för min del.
Dagens mest spektakulära händelse stod dock en exotisk fågel för. Mellan Molnträsket och Båskas stod en papegojliknande fågel på skogsvägen. Den verkade tam och var helt säkert på rymmen, men hur den kunnat hamna så långt från all civilisation är en gåta. Undrar vilket öde som väntade.
Ingen behövde frysa i dag heller. Efter avslutad länk visade termometern drygt 28 °C.
På Olivia Café
Under Botniacyklingen i går kombinerade vi vårt supportande med en cykeltur till nyöppnade Olivia café i Brudsund. Det var premiärbesök för vår del. Det lilla caféet ligger fint vid vattnet i en gammal bymiljö. Besök gärna!
Den styrkande kaffepausen satt bra ungefär halvvägs i vår 80 km långa cykeltur. Termometern visade +25 °C när vi for hemifrån men hann stiga till drygt 30 °C innan vi var tillbaka fyra timmar senare. Så det gick åt en del vätska även för oss.
Botniacyklingen
Det var Botniacykling i dag. Vi valde att delta som åskådare, det är lättast så.
Naturligtvis borde man ha deltagit. Lite fegt att stå på vägrenen när andra cyklar. Men årsdebuten med landsvägscykeln är fortfarande ogjord. Cykeln hänger kvar på kroken. Kanske tar jag ner den nästa år.
Snabbvisit i Visby
Vi är hemma igen efter en kort östersjökryssning till Visby. En kryssning till Visby är sällan fel men arrangemanget blev speciellt lyckat denna gång tack vare det varma och fina sommarvädret. Det blev en heldag i Visby där vi strövade runt utan större ambitioner. Vi höll oss innanför muren större delen av dagen där vi varvade sevärdheterna med lite shopping.
Kryssningen startade i Helsingfors och gick via Tallinn. Det låg lite nostalgi i luften under turen. I början av 2000-talet hade Silja ett fartyg som hette Silja Opera, ombyggt speciellt till kryssningsfartyg. Det var en mycket trevlig båt som vi kryssade med flera gånger, bl.a. till Visby. Denna gång blev det med en annan båtfavorit, Silja Europa.
Torrt, torrt, torrt!
Kineserna har
Bakväxeln på fruns MTB har krånglat till och från. Den är svår att reparera så det behövs en ny. Växeln som sitter där är en SRAM X9 som tyvärr inte tillverkas längre. En möjlig ersättare är SRAM X5 men jag beslöt att försöka få tag i originalväxeln.
Det visade sig vara svårare än jag trodde. Efter att ha synat flera tiotal cykelbutiker och reservdelslager i Europa och USA och kammat noll så hittade jag till slut en leverantör i Kina som hade två i lager. Den ena beställde jag. Kineserna bekräftade leveransen till tidigast 26 juni. Den kom den 25:e.
Midsommarafton 2018
Ordningen är återställd. Efter en osannolikt varm och torr försommar är vi nu tillbaka i normala förhållanden. Precis lagom till midsommarafton. Det regnar vågrätt och det är kyligt. Iklädd vadderad jacka gick det bra att hålla värmen under kvällens hundpromenad. Men det blev faktiskt kallt om fingrarna!
Det råder stugväder, ingen tvekan om det. Att se på fotboll hör inte till vanorna direkt men denna midsommarafton blev VM-fotbollen med tre TV-matcher på raken plötsligt ett alternativ. Trevlig midsommar!
Födelsedagsfest
I dag fick jag nöjet att närvara vid en födelsedagsfest. Och inte vilken fest som helst heller. Det var min pappa som fyllde 90 och bjöd till fest. Jag kan inte direkt påminna mig att jag varit på ett 90-års kalas tidigare. Hur ofta fyller någon 90 år?
Festen hölls på Juhlatalo Ukko Hjalmar. Ett nygammalt ställe på Djupsjöbacka. Där har jag gått fyra år i skola. Nu är lokaliteterna ombyggda och renoverade, nästan till oigenkännlighet. Men smakfullt och fint. Och servicen var alldeles strålande. En fin dag alltså!
Rakt in i blomsterprakten
Vi är hemma igen efter en vältajmad vecka i Nyköping. Det var flera saker som klaffade. Lillan kom till jorden bara fyra dagar innan vi åkte. Och det var när körsbärsträdet stod i blom.
Trots att vi endast hade nått mitten av maj när vi åkte var det full sommarvärme, både här hemma och i Nyköping. Hela veckan var som en södernresa med temperaturer på nästan 25°C. Det extremt varma majvädret har gjort att träd och buskar stod i full blom. Vi dök rakt in i en blomsterprakt som jag aldrig tidigare upplevt i Norden.
Körfestival på gång
Den årligt återkommande körfestivalen pågår som bäst. Vasa körfestival alltså, med körer från när och fjärran. En lokal kör, Upstairs Singers, med ett 80-tal energiska sångare och en minst lika energisk körledare uppträdde i går i Rewell Center. Här en låt från uppträdandet som jag lade på burk. Och ja, körledaren heter Jenny Malmberg.
Nya avsnitt
Det har spelats in nya avsnitt av den populära serien Morden i Sandhamn. Det torde handla om fyra nya filmer. Den första filmen ”I maktens skugga” visades under två kvällar denna vecka i Sveriges TV4. Fortsättning följer under kommande veckor.
Den första filmen var extra intressant ur vårt perspektiv eftersom vi fick nöjet att bevittna bitar av inspelningen när vi besökte Sandhamn i augusti 2016. En scen i filmen sammanfaller rätt bra med ett foto som jag tog.
Scen ur filmen ”I maktens skugga”, kapad från TV4.
Sandra Andreis och Jakob Cedergren under inspelningen 2016. Foto ur eget album.
Vilken teknisk utveckling!
Min första videokamera köpte jag 1983. Då bestod systemet av en skild kamera och en bärbar VHS-videobandspelare.
Jag blev konkret påmind om den gamla tekniken i dag när jag körde ett lass skräp till Stormossen. Kameran och lite annat elektronikskrot fick åka med.
På bilden kan vi se videokameran tillsammans med nätdelen till videospelaren. Själva videospelaren finns tyvärr inte med. Som jämförelse ser vi också mobiltelefonen. Med den filmar vi video i dag. Dessutom med betydligt bättre kvalitet! Vilken teknisk utveckling man ändå hunnit uppleva!
Videosystem från 1980-talet + en modernare mobiltelefon
