En snubbe klippte till min fru

När vi strövade runt i Jandia här om dan blev vi stoppade av en typ. Han frågade om vi har tid två minuter så han får visa en grej. Okay, två minuter, det hade vi nog.

Han hade ett papper i handen och en sax. Så började han klippa i pappret samtidigt som han sneglade på frun. Hon var tydligen modell.

Jag hann nätt och jämt plocka fram kameran och ta ett foto. Så var klippandet klart. Gubben satte sen alstret i en liten plastficka och visade. Vilken överraskning! Ett alldeles enormt fint konstverk, tillverkat nästan på nolltid. Otroligt hur vissa kan!

Annonser

Hyrde cyklar

Vi har varit ganska flitiga att röra på oss här på jandiastranden. I dag sökte vi omväxling och hyrde cyklar. Det var ingen kostsam historia. För 8 euro per knopp fick vi MTB-cyklar och hjälmar för en hel eftermiddag.

Vi tänkte ta en tur till öns sydspets, där fyren La Punta de Jandía ligger. Grusvägen dit är riktig trevlig cykelväg. Krokig, kuperad men inte alldeles lätt. I dag blåste det ställvis så hårt att vi vände om redan halvvägs. Det var faktiskt jobbigt i motvinden. Resten av turen cruisade vi på cykelvägen längs jandiastranden. Lättåkt och ingen störande vind. Vi kan bokföra 40 km.

 

Ett lyckat undantag

Till en av mina principer hör att inte åka till södern när det är skidsäsong. I år blev det ingen skidsäsong för min del. Så varför inte passa på och göra ett undantag då?

Under en resa till Lanzarotemarathon för 15 år sen bodde vi som omväxling på Fuerteventura, – en blåsig och sandig holme. Då gjorde vi en dagstripp till södra delen av holmen och ett ställe som heter Jandia. Enligt guiderna skulle vädret där vara stabilare och soligare än på resten av ön. Och där fanns också en mycket fin sandstrand. Jandia imponerade den gången och vi konstaterade att hit borde vi återvända någon gång.

I år blev Jandia helt plötsligt verklighet igen. Efter fyra dagar här kan vi nu konstatera att det var värt att återvända. Vädret har varit helt perfekt så här långt. Och sandstanden är toppenbra. Kilometervis av fin ljus sand. Ett perfekt underlag för långa barfotapromenader.

Jandia känns sådär lagom litet, något som passar oss. Ingen trängsel någonstans och ingen störande biltrafik. Inte ens ett trafikljus! Tummen upp.

Dagens citat

Dagens citat hittar vi på insändarsidorna i Vasabladet, skrivet av Karl Augustson i Tenala:

”Det vore nu dags för Centern att byta ut sin logo och ersätta den med en vindflöjel.”

 

Livar upp på onsdagar

Bogartsblogg för ju numera en stillsam och tynande tillvaro. Men varje onsdagskväll kvicknar den till en smula. Inte för att jag skulle skriva nya inlägg på onsdagskvällar utan för att flera random läsare råkar trilla in just då. Och det finns en orsak.

I fjol skrev jag ett inlägg om inspelningsplatsen för TV-programmet Renées brygga. Inlägget hittas här. Årets programserie som nu är slut har sänts på onsdagskvällar. Folk är tydligen lite nyfikna på inspelningsplatsen och sitter och googlar. Några halkar in på min blogg, vilket wordpress-statistiken förtjänstfullt berättar.

Inget nytt manus ännu

Herrstafetten i Lahtis innehöll inga stora överraskningar. Norge tog sin nionde VM-titel i rad! Nästan osannolikt. I dag bjöd ändå Ryssland på bra motstånd men på sista sträckan fick Sergej Ustiugov vika ner sig mot starke Finn Hågen Krogh. Fyra lag kämpade om bronset. På upploppet spurtade Calle Halfvarsson bäst och Sverige knep bronset. Finland var med ännu i sista kurvan men när Matti Heikkinen föll i början på upploppet var loppet kört. Även Schweiz hann förbi. Finland borde nu få fram några bra fristilsåkare som dessutom har en bra spurt. Precis som i damstafetten åkte Finlands klassiska åkare bäst. Jauhojärvi och Niskanen alltså.

Efter några verkligt fina dagar i Lahtis återvänder jag nu till TV-soffan.

Damernas stafett i Lahtis

På dagens VM-program stod bl.a. damernas stafett 4×5 km. Norge pallade som vanligt för favorittrycket och segrade i överlägsen stil. Om silvret blev det en kamp ända till slutet. Sverige tog silver och Finland brons när Stina Nilsson spurtslog Krista Pärmäkoski inne på skidstadion. USA var även intresserad av en medalj men fick nöja sig med en fjärde plats.

I det finländska laget skidade Aino-Kaisa Saarinen, Kerttu Niskanen, Laura Mononen och Krista Pärmäkoski. Aino-Kaisa och Kerttu stod för fina insatser på de inledande klassiska sträckorna.

Det var mycket folk i dag i Lahtis.

 

Passiv kvalité

En kvalitetssöndag i TV-soffan börjar vara till ända. Det var ju nationsmästerskap på flera håll denna weekend. Skidor alltså.

Dagen började ändå med parsprinterna i Pyeongchang, Sydkorea, där det handlade om för-OS. Sedan blev det att följa med med SM från Söderhamn där skiathlon stod på programmet. Efteråt och delvis samtidigt pågick FM i Keuru(u) och parstafetterna. Det blev att se på två kanaler samtidigt. Sedan följde stafetterna från NM i norska Lygna. Otroligt fina vinterlandskap där med riktig natursnö(!) och en otrolig mängd deltagande lag (över 150 i herrklassen!)! Det var så fint att jag ännu var tvungen att se sammandraget som kom senare i kväll.

Visserligen är det något sorgligt att söndagsnöjet har en så här passiv karaktär. En liten tröst i sammanhanget är ändå att jag lyckades klämma in två promenader med Ivar på totalt 10 km mellan varven.

Ps. Grattis Minken till stafettguldet! Strongt gjort av Matu och Juuso. En taktisk fullträff på sista sträckan av Matu. Jess! Ds.

Bra ös på Ritz

Bluesdrottningen Louise Hoffsten har gjort flera besök i Österbotten under åren. Denna helg är det åter dags. Och som vanligt tillsammans med eminenta Wentus Blues Band.

Igår kväll var det konsert på Ritz. Repertoaren var i mitt tycke riktigt bra. Det svängde ordentligt och det var bra ös konserten igenom. Ingen svårighet alls att trivas i ritzfotöljen.

I kväll spelar de i Jakobstad och i morgon i Närpes.

Fick både sitt- och ståplats

Pensionärstillvaron förgylldes ytterligare ett snäpp denna vecka när jag begåvades med en egen pulpet i firmans nya citykontor. Och att flytta till city är en upplevelse bara i sig.

Jag ger planerarna och inredarna fullt godkänt. Kontoret känns funktionellt och är inrett med stil, dock utan överdriven lyx. Alla har bord som är höj- och sänkbara. Man kan alltså sitta eller stå. Inte alls illa, tycker jag.

Möjligtvis hittar vi lyxen på tekniksidan. Automatiken och de tekniska lösningarna är både påkostade och innovativa. Kontor, referens- och demoanläggning, allt i ett!

Tioårsjubilerar

Det är på dagen 10 år sen jag skrev mitt första inlägg på bloggen. Otroligt, men ändå sant. Ytterligare en påminnelse om hur tiden bara rusar.

Vad skrev jag då om i det första inlägget? Jo, väder och vind! Inget långt inlägg dock. År 2007 befann vi oss i en likartad situation som nu vad vädret beträffar. Jag var frustrerad över barmarken och vädret som velade. Jag hade gärna skidat den tiden på året men det fanns ingen snö. Inte då heller.

Inlägget kan ses här.

IMG_1635.JPG – Versio 2

Vågar vi hoppas på 2017?

År 2016 är till ända. Ett turbulent och kaotiskt år i stora världen men även i det finländska samhället. Den finska SOS-regeringen, antagligen den sämsta någonsin, körde över allt och alla. Detta var året när valfriheten inom hälsovården lyftes fram och blev viktigare än själva vården.

Finland skall nu fira 100 år av självständighet. Det borde vara värt att fira! Men fiilisen saknas för min del. Det gångna året har förstört så mycket.

Gott Nytt År alla!

Vågar vi hoppas på det?

Det lackar mot jul

Ett säkert jultecken är Sångargillets julkonsert. I kväll var det dags för årets upplaga i Trefaldighetskyrkan.

Kören har ambitioner och håller klass. Årets konsert kommer sannolikt att rankas högt i raden. Kören gästades nämligen av en sopran från de stora scenerna, Camilla Nylund-Saris. Stämningsfullt och vackert. Det skall vara gamla klassiker inför jul.

vsg01171216

vsg02171216

Vintrarna krymper

Världscupen i längdåkning fortsatte senaste helg i Davos. Av TV-bilderna kunde vi konstatera att natursnön lyste helt med sin frånvaro. Davos ligger på drygt 1500 meters höjd och brukar vara snösäker så här års. Det går inte att bortse ifrån att vi har en klimatförändring på gång.

Det är tråkigt när åkarna skall hålla till på en sträng av konstsnö. Och helt ofarligt är det inte heller. På träningen tappade Yulia Tchekaleva kontrollen och åkte ut i terrängen. Det är aldrig kul att åka omkull, men det underlättar om man får landa i snö.

tchekaleva01141216

Foto: Modica/NordicFocus

Stigande kurva

Jag gillar stigande kurvor. Tyvärr handlar det inte om formkurvan denna gång, men väl utetemperaturen. I dag var en helt annan dag vad vädret beträffar. Ca. -4 °C, helt perfekt!

temperatur01071216

Inget blixtföre

Det var inget blixtföre direkt när jag äntligen kom mig ut på skidor. Varför det dröjt så här länge har jag inget bra svar på. Men det är med skidåkningen som med det mesta andra för min del. Inget är som förr! Under sommaren och hösten har jag inte varit ute med rullskidorna en enda gång! Inte ens i Botniahallen! Det har aldrig hänt under de senaste 15 åren.

Nu är ändå säsongen öppnad, ifall några få skidkilometrar kan räknas. Det blev ett varv runt konstsnöspåret och Isoporo, 12 km. Den tillfälliga köldknäppen håller Lappland i sitt grepp ännu i dag. Termometern visade -22° vid stugan och -27,5 vid flygfältet när jag for ut. Inte så konstigt om föret var lite kärvt.

Hur skidåkningen gick skall jag inte skriva desto mera om. Så negativ vill jag inte vara. Inte på Självständighetsdagen!

skidor01061216

Kassettreducering

Det frigörs ytterligare utrymme i vår hylla nu när största delen av videokassetterna offras. Att VHS-kassetten har spelat ut sin roll råder knappast någon tvekan om. Ny teknik har ersatt gammal och livscyklarna för mediaformaten blir bara kortare och kortare. Tyvärr, tyvärr! Videokassetternas bildkvalité kommer jag inte att sakna, men visst är det sorgligt att kasta sådant som man satsat mycket tid och pengar på.

Den första kassetten köpte jag 1982.

kassetter01041216