En fin familjefest ägde rum i Nyköping den gångna helgen. Dagen började med dop i Alla Helgona kyrka. Damen som döptes fick namnet Tindra Saga Alice. Efter kyrkan följde en trevligt ordnad dopfest som varade dagen ut.
För knappt två år sen var vi samlade till Tuvalees dop i samma kyrka.
Det blev bl.a. bastubad och annat trevligt som avslutning på gårdagskvällen. En upplyst replotbro bidrog till en fin inramningen åt kvällssimmet i den annars så becksvarta höstnatten.
Vi tackar värdparet för en minnesvärd kväll!
I söndags när vi kom till sommarstugan låg elsystemet nere. Det var laddningsregulatorn som lagt av. Självklart en besvikelse eftersom regulatorn var endast fyra år gammal. Vad som orsakat haveriet vet jag inte.
Det blev att söka sig till solpanelbutiken så fort den öppnade. Lyckligtvis fanns nya regulatorer på hyllan. Det blev en av MPPT-typ (Maximum Power Point Tracking) liksom tidigare. Rejält överdimensionerad dock, den nya tål 30 A. Den gick snällt i gång så nu är ordningen återställd på torpet.
När jag kompletterade solpanelsystemet på sommarstugan för fyra år sen gjorde jag följande anteckningar.
Solcellsregulator av MPPT-typ.
Visningsenhet för solenergisystemet på sommarstugan.
I mål visade min GPS 94,7 km. Officiellt är loppet 94 km långt. Rutten följer skidspårets sträckning så långt det är möjligt. Pulsklockan visade på nästan 800 m total stigning.
Det finns mat- och vätskestationer längs banan. Exakt de samma som vi känner igen från Vasaloppet, nämligen Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris. Jag stannade ingenstans (förutom när jag fotograferade) och tog inget vid kontrollerna. Jag hade med lite energidryck för säkerhets skull, men använde den inte. Jag cyklade igenom på enbart vatten. Det gick åt ca. 1,5 liter ur camelbaggen. Medelpulsen var 143.
Happyrides fotograf Björn Olsson fanns i Mångsbodarna. Hans kamera smattrade i rask takt och lyckades även fånga mig på bild.
Från Cykelvasan 2018. Foto: Björn Olsson / Happyride
Banprofil Cykelvasan 2018 så som min Suunto Ambit2 uppfattade banan
Årets Cykelvasan är avbockad.
Klarade mig igenom utan incidenter. Det är alltid målsättning nummer ett. Sluttiden blev ett par minuter långsammare än jag hoppats, men det kan jag leva med.
Fina förhållanden i sällskap med 13 000 andra. En kvalitétsdag, helt klart.
Det går lättare i sällskap brukar jag inbilla mig. I alla fall var vi fem cykelmotionärer som i dag fick till en bra gemensam MTB-länk. Det blev en tretimmars historia på drygt 60 km när vi kryssade på i näromgivningen. Det mesta i bekant terräng men dagen bjöd även på några nya stigar för min del.
Dagens mest spektakulära händelse stod dock en exotisk fågel för. Mellan Molnträsket och Båskas stod en papegojliknande fågel på skogsvägen. Den verkade tam och var helt säkert på rymmen, men hur den kunnat hamna så långt från all civilisation är en gåta. Undrar vilket öde som väntade.
Ingen behövde frysa i dag heller. Efter avslutad länk visade termometern drygt 28 °C.
Under Botniacyklingen i går kombinerade vi vårt supportande med en cykeltur till nyöppnade Olivia café i Brudsund. Det var premiärbesök för vår del. Det lilla caféet ligger fint vid vattnet i en gammal bymiljö. Besök gärna!
Den styrkande kaffepausen satt bra ungefär halvvägs i vår 80 km långa cykeltur. Termometern visade +25 °C när vi for hemifrån men hann stiga till drygt 30 °C innan vi var tillbaka fyra timmar senare. Så det gick åt en del vätska även för oss.
Det var Botniacykling i dag. Vi valde att delta som åskådare, det är lättast så.
Naturligtvis borde man ha deltagit. Lite fegt att stå på vägrenen när andra cyklar. Men årsdebuten med landsvägscykeln är fortfarande ogjord. Cykeln hänger kvar på kroken. Kanske tar jag ner den nästa år.
Vi är hemma igen efter en kort östersjökryssning till Visby. En kryssning till Visby är sällan fel men arrangemanget blev speciellt lyckat denna gång tack vare det varma och fina sommarvädret. Det blev en heldag i Visby där vi strövade runt utan större ambitioner. Vi höll oss innanför muren större delen av dagen där vi varvade sevärdheterna med lite shopping.
Kryssningen startade i Helsingfors och gick via Tallinn. Det låg lite nostalgi i luften under turen. I början av 2000-talet hade Silja ett fartyg som hette Silja Opera, ombyggt speciellt till kryssningsfartyg. Det var en mycket trevlig båt som vi kryssade med flera gånger, bl.a. till Visby. Denna gång blev det med en annan båtfavorit, Silja Europa.
Bakväxeln på fruns MTB har krånglat till och från. Den är svår att reparera så det behövs en ny. Växeln som sitter där är en SRAM X9 som tyvärr inte tillverkas längre. En möjlig ersättare är SRAM X5 men jag beslöt att försöka få tag i originalväxeln.
Det visade sig vara svårare än jag trodde. Efter att ha synat flera tiotal cykelbutiker och reservdelslager i Europa och USA och kammat noll så hittade jag till slut en leverantör i Kina som hade två i lager. Den ena beställde jag. Kineserna bekräftade leveransen till tidigast 26 juni. Den kom den 25:e.
Ordningen är återställd. Efter en osannolikt varm och torr försommar är vi nu tillbaka i normala förhållanden. Precis lagom till midsommarafton. Det regnar vågrätt och det är kyligt. Iklädd vadderad jacka gick det bra att hålla värmen under kvällens hundpromenad. Men det blev faktiskt kallt om fingrarna!
Det råder stugväder, ingen tvekan om det. Att se på fotboll hör inte till vanorna direkt men denna midsommarafton blev VM-fotbollen med tre TV-matcher på raken plötsligt ett alternativ. Trevlig midsommar!
I dag fick jag nöjet att närvara vid en födelsedagsfest. Och inte vilken fest som helst heller. Det var min pappa som fyllde 90 och bjöd till fest. Jag kan inte direkt påminna mig att jag varit på ett 90-års kalas tidigare. Hur ofta fyller någon 90 år?
Festen hölls på Juhlatalo Ukko Hjalmar. Ett nygammalt ställe på Djupsjöbacka. Där har jag gått fyra år i skola. Nu är lokaliteterna ombyggda och renoverade, nästan till oigenkännlighet. Men smakfullt och fint. Och servicen var alldeles strålande. En fin dag alltså!
Vi är hemma igen efter en vältajmad vecka i Nyköping. Det var flera saker som klaffade. Lillan kom till jorden bara fyra dagar innan vi åkte. Och det var när körsbärsträdet stod i blom.
Trots att vi endast hade nått mitten av maj när vi åkte var det full sommarvärme, både här hemma och i Nyköping. Hela veckan var som en södernresa med temperaturer på nästan 25°C. Det extremt varma majvädret har gjort att träd och buskar stod i full blom. Vi dök rakt in i en blomsterprakt som jag aldrig tidigare upplevt i Norden.
Den årligt återkommande körfestivalen pågår som bäst. Vasa körfestival alltså, med körer från när och fjärran. En lokal kör, Upstairs Singers, med ett 80-tal energiska sångare och en minst lika energisk körledare uppträdde i går i Rewell Center. Här en låt från uppträdandet som jag lade på burk. Och ja, körledaren heter Jenny Malmberg.
Det har spelats in nya avsnitt av den populära serien Morden i Sandhamn. Det torde handla om fyra nya filmer. Den första filmen ”I maktens skugga” visades under två kvällar denna vecka i Sveriges TV4. Fortsättning följer under kommande veckor.
Den första filmen var extra intressant ur vårt perspektiv eftersom vi fick nöjet att bevittna bitar av inspelningen när vi besökte Sandhamn i augusti 2016. En scen i filmen sammanfaller rätt bra med ett foto som jag tog.
Scen ur filmen ”I maktens skugga”, kapad från TV4.
Sandra Andreis och Jakob Cedergren under inspelningen 2016. Foto ur eget album.
Min första videokamera köpte jag 1983. Då bestod systemet av en skild kamera och en bärbar VHS-videobandspelare.
Jag blev konkret påmind om den gamla tekniken i dag när jag körde ett lass skräp till Stormossen. Kameran och lite annat elektronikskrot fick åka med.
På bilden kan vi se videokameran tillsammans med nätdelen till videospelaren. Själva videospelaren finns tyvärr inte med. Som jämförelse ser vi också mobiltelefonen. Med den filmar vi video i dag. Dessutom med betydligt bättre kvalitet! Vilken teknisk utveckling man ändå hunnit uppleva!
Videosystem från 1980-talet + en modernare mobiltelefon
Vecka 15 brukar vara mitt förstaval när det gäller vårveckan i Lappland. I år blev det vecka 16 av olika orsaker. Det blev en riktig vinstlott.
Det har varit full sol från morgon till kväll sedan i fredags. I förrgår var det +13 °C, idag fick jag nöja mig med 12. Visserligen är spåren blöta och föret sugande. Men jag har inte bråttom någonstans. Det gäller bara att plocka fram rillverktygen med den grövsta strukturen.
Jag har kört klassiskt nu två dagar i följd. På Zeroskidor! Jag är väldigt nöjd med hur bra de fungerar i det våta föret.
Det blev en fantastisk vårdag vädermässigt när sista deltävlingen i Visma Ski Classics skidades mellan Ylläs och Levi. Full sol och nästan shortsväder. Extra trevligt att Lappland kan bjuda på fint väder när så mycket finfrämmande är på besök.
Huvuddistansen är 70 km med start i Ylläsjärvi. Jakobstadsgänget Team Mäenpää fick stor mediauppmärksamhet när Iivo Niskanen och Ristomatti Hakola valde att skida för jakobstadsbyggarna. Team Santander sopade dock rent och vann fyrdubbelt på herrsidan. Andreas Nygaard var etta, Tord Asle Gjerdalen tvåa och Anders Aukland trea. Iivo gjorde ett bra lopp och var femte.
På damsidan segrade Astrid Øyre Slind före Britta Johansson Norgren.
Själv skidade jag den kortare distansen 55 km. Det blev en ganska tung resa om jag skall vara ärlig. Spårdragningen bjöd på ca 700 höjdmeter. Föret borde ha varit enkelt men det var det inte. Trots många värmegrader var snön ställvis alldeles torr och klistret frös under. Men jag deltog alldeles frivilligt så självfallet skall jag inte klaga. Men ångrar nu efteråt att jag inte tog zeroskidorna.
På toppen av Kukas
Astrid Øyre Slind på isen i Äkäslompolo
Herreliten passerar Äkäslompolo. Oskar Kardin i täten.
Alltid något bekant ansikte i startfållan
Banprofilen för Ylläs-Levi 55 km 2018
Vilket väder denna påsk! Strålande sol, lagom temperatur och mycket snö! När har det sett ut så här på påsken senast? Jag har inget minne av något liknande.
Och skidföret är alldeles extra prima. Man kunde tro att det är ett aprilskämt. Men det är det tydligen inte. Vi tackar och njuter.
Under det gångna dygnet har det åkts skidor på många håll. Det mest spektakulära arrangemanget hittar vi i Jokkmokk. Där ordnades världens längsta långlopp, det 220 km långa Nordenskiöldsloppet. Det är obehagligt långt, nästan tungt att tänka på. Absolut inget för mig någonsin!
Loppet har en lustig historia. Trots att loppet nu ordnades för endast fjärde gången så gick första loppet redan år 1884!
Att ordna ett långlopp i Lappland den här årstiden har sina risker. Vädret kan ställa till det och det var väl det som hände i år. Kyla, vind, snöfall och igendrevade spår gjorde resan omänskligt tuff. Det var många som avbröt. För två år sen segrade John Kristian Dahl på tiden 8:35. I år var segertiden nästan 5 timmar långsammare.
Åkarna i Team Mäenpää imponerade hela dagen genom att ligga i tätklungan och fick till slut fina placeringar. Ytterligare två åkare imponerade stort på mig. Den ena är Emilia Lindstedt, Falun Borlänge SK som skidade i mål endast 35 minuter efter segraren Andreas Nygaard. Den andra som gjorde intryck är Linda Forth, Vörå IF. Hon trotsade väder och vind, skidade i mål som sjunde bästa finländare på tiden 18:46. Ganska mycket pannben där!
Resultat Nordenskiöldsloppet 2018
Finländska åkare som skidade i mål i Nordenskiöldsloppet 2018
Resultat från första Nordenskiöldsloppet år 1884
Under besöket i Moskva förra veckan gjorde jag en riktigt udda grej. Tro det eller inte, men jag gick på balett!
Varför inte passa på när Bolshoibaletten ligger inom räckhåll? Det är inte varje dag den möjligheten finns. Eftersom jag inte vet eller kan något om balett så var det förstås ett högriskprojekt. Självklart var jag rädd att besöket skulle floppa. Men så blev det lyckligtvis inte. Det blev en njutbar och oförglömlig kväll med mäktig musik och storartad dans. Vilken akrobatik!
Baletten heter ”The Flames of Paris” och återger den franska revolutionen. Det var ett 60-tal dansare som ingick i ensemblen plus en stor orkester. Det hände en massa saker på scenen hela tiden och föreställningen blev inte tråkig för en enda sekund.
Det var förstås inte tillåtet att fotografera eller filma, så jag har inget eget material från föreställningen. Men på Tuben hittas en hel del inspelningar när man söker på ”Flames of Paris”. Jag länkar till en riktigt kort inspelning som jag hittade. Den är ganska ny.
Tidigare i vinter skaffade jag ett par skin-skidor. De har tyvärr blivit sparsamt testade eftersom jag mest åkt skejt tidigare i vinter. Därför har jag heller inte vågat komma med några omdömen.
Igår var det plusgrader och det hade kommit nysnö under natten. Rena mardrömsföret alltså när det det gäller vallning. Det var läge för ett nytt test av skin-skidorna. Kunde bara konstatera att de gick riktigt bra. Hade ingen att jämföra glidet med men fästet var bra.
Skin-skidorna erbjuder således goda möjligheter till klassisk skidåkning också när det är svårvallat. Det bör nog ses som en betydande tillgång.
Rossignol R-Skin
Det blev en heldag i Moskva med rundtur och guidning. Rysk historia serverades långt mer än vad jag kunde ta emot. Men en intressant dag blev det. Jag kunde just inget om Moskva innan, men hade på känn att staden har mycket att erbjuda. Och det har den verkligen.
Moskva är Europas största stad. Enormt stor. Officiellt bor här 12 miljoner människor. Men i verkligheten kan det handla om upp till 15 miljoner. Under rundturen besökte vi olika stadsdelar och historiska platser. Inte minst Kreml och Röda torget.
Det hade fallit nysnö under natten. Det vita snötäcket bidrar möjligtvis till att den romantiska bilden som jag haft om Moskva kommer att leva vidare. Trots att det blåste en isande kall vind i dag.
Efter flera år med strul och krångel blev resan äntligen av, den till ryska Rybinsk och Demino Ski Marathon. De senaste dagarna har fokus mest legat på väderrapporterna. Det är ofta kallt i Rybinsk. Så har det också varit de senaste dagarna, men precis lagom till racet i dag blev det varmare. På morgonen var det ca -10 °C, på eftermiddagen någon grad varmare. Det snöade lite på morgonen, men lagom till målgång var det solsken. Helt perfekt!
Loppet, 50 km i fristil, gick till stora delar på flacka partier, men två gånger skulle vi klara av backarna på världscupbanan. Det som överraskade något var att underlaget inte riktigt höll, det var som att trampa runt i en bakpulverburk.
Hur som helst, ett fint race, och jag kom mig runt. Nöjd så klart. Nu är full fokus på kvällens bankett.
Idag testade jag föret och spåren vid Demino skidstadion i Rybinsk. Det gick trögt i den kalla snön. Riktigt trögt. I morgon skulle det gälla att orka igenom hela banan av Demino Ski Maraton. Loppet går i fristil. Ur mitt perspektiv hade klassiskt varit att föredra i ett så kärvt före.
Demino skidstadion ligger fint intill den mäktiga floden Volga.
Första backen efter start på Demino Ski Marathon. Floden Volga i bakgrunden.
Demino skidstadion i Rybinsk
Vallor i parti och minut. Till överkomliga priser.
