Efter en paus på 8 år deltog jag åter i Botniacyklingen. Och det blev en riktigt fin 106 kilometers tur.
Det mesta i loppet var bra förutom början. Jag hade av någon anledning hamnat i andra startgruppen. Jag ställde mig sist i startfållan med den påföljd att när jag kom ut på landsvägen var klungan långt före och redan i full fart. Jag gjorde tillsammans med Groos ett allvarligt försök att jaga fast klungan. Men jag hade inte tillräckligt bra ben och i Kaitsor var benen helt stumma. Återstod nu bara att sakta i och invänta nytt folk bakifrån. Och nytt folk kom i många repriser, det var bara att välja sällskap.
Resten av resan blev angenäm och bekväm på alla sätt och vis. Enda man kunde klaga på att farten var ojämn och ryckig. Det blev att cykla på känsla denna gång. Cykelmätaren sade upp kontraktet precis innan loppet och jag valde att inte se på klockan en enda gång under hela loppet. I mål kunde jag konstatera att snittfarten blev drygt 33 km i timmen. Överraskad och nöjd, helt klart!
Botniacyklingen firade 10 år och belönades med perfekt cykelväder. Sällan får vi nöjet att cykla i vindstilla förhållanden ute på österbottniska slätten.
Frun i huset cyklade den kortare distansen, 67 km. Bra gjort utan cykelträning!
Två nöjda cyklister efter målgång i Botniacyklingen 2016.
Foto: Göran Stenlund
Bogart 
Det var ju roligt att du är nöjd med loppet he tycker jag att du ska vara efter flera år med problem.
Hoppas att du hittar motivation som du tycks a hitta .
En fortsatt trevlig sommar och hoppas att vi syns på nån träningsrunda senare.
Dan
Någon cyklist blir jag aldrig, men jo, jag är ändå riktigt nöjd. Det gissar jag du är också! Imponerande lopp av dig. 👍
Trevlig fortsättning på sommaren! Vi ses väl, förr eller senare.