Nu
ser det riktigt bra ut med den nya snökanonen till Öjbergets skidspår.
Den är på väg, kan man kanske säga fast den ännu står i Yllis garage.

I kväll var det talko och containern blev färdig isolerad. Pumpen som
skall försörja snökanonen med vatten skall få stå i varmt utrymme för
att inte frysa.

Närmast återstår vattenledningsjobbet. Efter det hoppas vi på minusgrader.

Måste komma med ett sista nostalgiskt inlägg från vår teneriffaresa. Det blir att fortsätta på temat musikunderhållning.

Det finns en restaurang på Playa de Torviscas som heter In&Out. Ett
band som heter Soundchaser uppträder där varje kväll. Hela året
faktiskt. Bandet spelar rockcovers och har en repertoar som normalt
inte passar min musiksmak. Men bandet lyckades skapa en synnerligen god
stämning bland publiken.

Jag förstår mig inte så mycket på musik, men jag fick för mig att dessa
undomar kunde spela. Speciellt Marcos hantering av gitarren imponerade
stort på mig. Duktig sångare dessutom. Nu efteråt sökte jag på You Tube
(för första gången någonsin) och hittade flera videon med bandet. Den
ena amatörvideon sämre än den andra.

Det var genast i början av semestern som vi upptäckte stället. Det låg
endast 100 m från vårt hotell, så i fortsättning tog vi en runda ditåt
varje kväll. Det var antagligen solen och värmen som gjorde att min
rockallergi lindrades lite.

Här kommer några länkar till You Tube. Den första videon är över 6
minuter lång och innehåller lite prat i början. Men Marcos kunde ta
publiken. Här finns Sounchaser forever.

Ifall ni inte orkade med föregående video så kolla följande som är kortare. Här briljerar Marcos med gitarren.

Har jag fel eller kan Marcos spela gitarr?

Idag bytte vi rum. Det var nog inget fel på vårt gamla rum. Precis så
fint och trevligt som det ser ut på bilden. Men läget var inte det
allra bästa. Det bullrade onödigt mycket från gatan. Och i vårt
terssfängelse kände vi oss aldrig riktigt hemma. Vi har funderat lite
från och till de senaste dagarna, men idag blev det alltså av.

Det finns ingen biltrafik utanför vårt nya rum. Men i stället har vi en
restaurang under balkongen där det spelas livemusik varje kväll. Så det
blev kanske ur ena diket i det andra. Men just nu njuter vi av vår minimala
havsutsikt, åtminstone fram tills musiken startar.

Jag fick ett mail för en stund sen med följande text:

Dear Sirs, 

If you like to have your company registered in the registry of European companies;

Please print out the enclosed form (PDF file), fill it and send it back to:

Euro Business Guide

P.O. Box 2021

3500 GA UTRECHT

The Netherlands

Updating is free of charge!!

Gratis till all lycka! Men det hänger på en underskrift. Utan underskrift är det gratis. Men skulle man få för sig att underteckna blanketten, ja då gäller det finstilta som ses nere på blanketten. Det som skrivits med 1,8 mm höga bokstäver och som packats till nästan oläsbarhet. Jag saxar lite och förstorar texten.

”THE SIGNING OF THIS DOCUMENT REPRESENTS THE ACCEPTANCE OF THE FOLLOWING CONDITIONS…THE SIGNING IS LEGALLY BINDING AND GIVES YOU THE RIGHT OF AN INSERTION ON THE ONLINE DATA BASE OF THE EURO BUSINESS GUIDE…THE PRICE PER YEAR IS EURO 990. THE SUBSCRIPTION WILL BE AUTOMATICALLY EXTENDED EVERY YEAR…”

Det gäller att se upp hela tiden.

Jag ber min arbetsgivare om ursäkt för att jag gjorde undantaget och skrev blogginlägg på arbetstid. Men inlägget får väl ses som ett arbetsärende i informationssyfte.

Jag åkte ut till sommarstugan för att så småningom börja ställa i
ordning för vintern. Bl.a skulle kanotbryggan tas upp. Funderade lite
om jag skulle klara den ensam.

Men jag grubblade helt i onödan. När jag kom fram hade bryggan redan dragit upp sig själv.

Efter veckor på landbacken kom jag mig äntligen ut på sjön igen.

-Denhär båten verkar inte vara speciellt välskött, tänkte jag när jag såg båten och klev i. En båtägare åt det slarvigare
hållet, verkar det som. På gränsen till vanvård, för det växte faktiskt
gräs inne i båten.

Det allra värsta är att det är vår båt.

Mats ringde idag. Han från Scandinavian Businesslink i Stockholm. Det är sällan man har nöjet att prata i telefon med en så vänlig och artig typ som Mats. Han ursäktade sig givetvis för att han störde men sade att att han hade ett kort ärende.

Mats berättade att vårt företag finns i deras register sedan flera år tillbaka. Nu ville han bara kolla att adressuppgifterna fortfarande stämde. Han bad mig kolla det fax som han skulle skicka om en stund. Det lovade jag, en så artigt formulerad önskan kan man ju bara inte nonchalera.

Om en stund knattrade faxen. Samtidigt ringde telefonen. Det var Mats. Han ursäktade att han störde igen, men förklarade att deras fax har krånglat lite och ville därför kolla upp att faxet kommit fram. Jag hämtade A4 sidan som faxen just printat ut.

Mats bad mig omgående granska vårt företags kontaktuppgifter som fanns tydligt mitt på sidan. Jag svarade att de var rätt förutom ett litet tryckfel i gatuadressen. -Ojdå,  beklagade sig Mats, det måste vi rätta till. Han bad mig vänligen skriva in rätt gatuadress i korrigeringsfältet längst till höger. Och så ytterligare mina kråkfötter i fältet längst ner. Och om jag ännu bara orkade knalla till faxen och returnera till honom så var dethär avklarat.

Men det orkade jag inte. Jag förklarade att min humor inte räcker längre och att nu lägger jag på. KLONK!

Det var ett listigt försök att luras. Mats ringde upp samtidigt som faxet kom för forcera hela proceduren. Hade avsiktligt satt in tryckfelet. Han instruerade och pratade hela tiden för att inte ge mig tid att läsa det övriga som stod på blanketten. Nämligen att det samtidigt var Order nr 2349 där jag beställde 8 st 140×200 pixlars annonser på deras sight. Till priset av 970 €/st.

Hade jag bara haft orken att gå 10 m till faxen och returnerat pappret hade jag belönats med en faktura på 7 760,- €.

Dessa bluffar är vanliga, tyvärr. Inte alltid lika lätta att genomskåda som den idag.

Häjyt fyller 30 år och ordnade ett jubileumsmaraton i dag. Maratonloppet var samtidigt FM för veteraner och platsen var Härmä.

Att det var Finskt Mästerskap betydde bara en sak. Det var en massa hårda gummor och gubbar som mötte upp. Redan inför start upplevde jag att nu hade jag hamnat i fel sällskap. Under loppet blev det också bekräftat. Men jag var ju inte där för att tävla eller ställa upp i FM (jag får inte ens delta i FM), utan för att ”uppvakta” Häjyt genom att delta i jubileumsloppet.

Dagen blev ingen lyckad historia resultatmässigt för min del. Endast sex gånger tidigare har jag presterat sämre. Men spelar det någon större roll egentligen? Knappast!

Häjyt är en specialförening med ca 500 medlemmar från hela landet. Verksamheten är dock koncentrerad till finska Sydösterbotten. Det är motionsidrott det handlar om, i praktiken främst löpning. Häjyt är nog en positiv företeelse, namnet till trots.

Levi toppen idag, just när molntäcket lättar och solen bryter fram.

I Muonio, ca 12 km från Olos och söderut från Pallas, ligger Särkitunturi. På bekvämt gångavstånd från landsvägen.

Här är ruskan vanligtvis några steg före den i Levi. Så också idag. Fint återseende, det är visst sex år sen senast.

Rekommenderas!

Återhämtningen efter Ruskamaraton skedde traditionsenligt i
Kätkäterrängen. Vår dagsvandring från stugan via Merkkisenkaltio till
toppen på Kätkä och tillbaka kommer att bokföras som 18 km. Vädret var
åter en gång på vår sida.

I kurun stax efter Merkkisenkaltio mötte vi cyklisten. Han var på gott
humör och trodde att det snart skulle bli bättre. Fast vi fick nog
känslan av han hamnat onödigt mycket off-road.

Ruskan har inte kommit igång här riktigt ännu. Men uppe på fjället lyser marktäcket färggrannt och fint.

Kvällens val återstår ännu. Det står mellan Kari Tapio och A.Aallon
Rytmiorkesteri. Fast igår kväll lockade varken Anza Mertaranta eller
Jari Sillanpää.

stod på tur idag. En glad och positiv tillställning. Otroligt nog hör
loppet i denna avlägsna del av landet till de mest mest populära. På
senare år har loppet lockat närmare 2000 deltagare. Mycket tack vare
den goda stämning som präglar arrangemangen.

Loppet går från Levi till Kittilä och tillbaka. Några få backar ingår i rutten, vilken i övrig är rätt flack.

Jag var här för 11:e året i rad. Ett år har jag varit åskådare och ett
år löpte jag halvmaraton. Men idag var det som vanligt full distans som
gällde. Ett lopp som till alla delar blev en kopia av förra veckans
lopp i Vasa. Fast sluttiden blev faktiskt ett par minuter bättre.

Vi har ett fint sommarställe på holmen. Ett riktigt rekreationsställe, naturskönt och vackert.

Jag har många gånger förundrat mig över den mångfald som naturen
uppvisar just på vår lilla plätt. Där växer många olika slags bär och
många olika trädslag. Vi har åtminstone al, rönn, björk, tall och gran.
Tallen dominerar klart. Några tallar har ju till och med
figurerat här på bloggen.

Men våra granar är minst lika speciella.  Så nu kommer en kort presentation av dessa.

1. Topless.
Drar blickarna till sig. Vacker? Njaa, inte direkt. Avkastar dåligt. Svårt att få ihop till några kubiker. Mest bara speciell.

2. Gran(n)täcket.
Vår vidaste gran som samtidigt är den kortaste . Åtskilliga meter i
omkrets men knappt 20 cm hög. Fin marktäckare. Inga planer på
avverkning just nu, men om det blir aktuellt tar jag väl dit
gräsklipparen.

3. Ekonomijulgran.
Denna gran är mot det glesare hållet. Den går snabbt att kvista vid en
eventuell avverkning. Vi har dock beslutat att spara den tillsvidare.
Som julgran är den hastigt klädd, vilket kan vara värdefullt i en
extrem julbrådska. Samtidigt sparar man en hel del julpynt.

4. Ekostanklåset.
Fungerar fint. Absolut inga luktproblem.

Visst är hon stor, Carolina!

Men det är väl bloggaren också, som snällt ställde upp när hon ville posera.

Inga facklor hålls brinnande i den hårda vinden.

Men vad gör det. Vi njuter av en vacker kvällshimmel.

Bände med några stenar vid stranden tidigare i kväll  när jag
kände mig iakttagen. Jag tittade upp, och visst, där uppe svävade den.

Den mäktiga och imponerande havsörnen.

Årsdebuterade på Helsinki City Marathon idag. Årsdebuten brukar av
någon anledning ske just här. Det var nu 15:e gången jag sprang HCM.

Lätt var det inte. Men det brukar inte maraton vara heller, när jag riktigt tänker efter.

Min målsättning inför loppet var orka igenom med en någorlunda jämn
fart. Den målsättningen klarade jag inte. Tröttheten gjorde sig påmind
redan vid 28 km och slutet var därmed segt. Min andra målsättning var
att klara en tid runt 3.45 och det gjorde jag. Så jag är väl halvnöjd.
Förhållandena var bra trots den friska vinden.

Jag har inte skött löpträningen speciellt bra denna sommar. Snittlängden på drygt 11 km för sommarens länkar är väl godkänt, men endast en långlänk (28km) har jag orkat med. En hel del tid
har ju spenderats i cykelsadeln. Jag har väl räknat med att cyklandet skulle ha bidragit lite till
uthålligheten. Men tydligen inte mycket!

HCM

Bröllopsdagen till ära besökte vi Bengtskär, Finlands sydligaste
bebodda plats. Kobben ligger 25 km sydväst om Hangö. Där står
nordens högsta fyr, 52 meter över havet. En vacker och imponerande
skapelse.

Fyren är byggd 1906 och fasaden är i granit. All granit har huggits ur
klipporna på plats. Dessutom har nästan en halv miljon tegelstenar
fraktats från fastlandet. Byggnadstiden var endast 9 månader för hela
projektet. Det är nästan obegripligt, med tanke på förhållandena.
Skulle vår generation klara av samma bedrift?

På 1930-talet bodde över 30 personer på fyren, varav över 20 barn. Den
karga kobben där inte ett träd växer var knappast speciellt barnvänlig.
Under kriget utspelade sig dramatiska och blodiga strider på Bengtskär.

Idag är fyren automatiserad och fastigheten fungerar som museum och
hotell. Turisttransporter ordnas från Hangö och Kasnäs. Vi åkte från
Kasnäs och besökte samtidigt Rosala Vikingacenter.

Läs mer om Bengtskärs intressanta historia här.

Och Bengtskär är väl värd ett besök.

En varm sommardag, den 13 augusti 1977, svarade vi båda JA.

Vi firar dagen, ganska enkelt och anspråkslöst, men i en storslagen miljö. Inget lyxboende direkt, men väl sjöutsikt! Här

Cykling idag igen! Jag kunde inte hålla mig borta från Nykarlebyloppet som arrangerades idag.

Loppet var 75 km och gick i fin miljö. Banan gick Från Nykarleby via
Andrasjön, Munsala, Vexala, Hirvlax, Monäs, Kantlax och tillbaka till
Nykarleby. Själv är jag nöjd med dagen. Hade inga större problem under
loppet.

Mindre nöjd är jag däremot med att stafetten West Coast Race ordnas
samma dag. Med start i Nykarleby dessutom! Men det riktigt sorgliga är
att vårt löpargäng Maratonblåbären för första gången i loppets historia
inte fick ihop till ett lag. Jag tror att vi deltagit 21 gånger.

Vi var åtminstone tre ”Blåbär” som deltog i cykelloppet. Ett tydligt ålderstecken igen!

Senaste tillskottet på fastighetsfronten är myggholken. En nätt liten
byggnad med en våningsyta på ca 400 kvadrat-mm. Den är närmaste granne
till vår sommarstuga.

Holken blev inflyttningsklar idag, precis lagom till förmiddagens
häftiga åskskur. Vi tackar huvudentreprenören Håkan samt alla
sidoentreprenörer!

Det är främst av utrymmes- och bekvämlighetsskäl som myggorna behöver få eget. Nu kan de vistas inomhus utomhus.