Återhämtningen efter Ruskamaraton skedde traditionsenligt i
Kätkäterrängen. Vår dagsvandring från stugan via Merkkisenkaltio till
toppen på Kätkä och tillbaka kommer att bokföras som 18 km. Vädret var
åter en gång på vår sida.
I kurun stax efter Merkkisenkaltio mötte vi cyklisten. Han var på gott
humör och trodde att det snart skulle bli bättre. Fast vi fick nog
känslan av han hamnat onödigt mycket off-road.
Ruskan har inte kommit igång här riktigt ännu. Men uppe på fjället lyser marktäcket färggrannt och fint.
Kvällens val återstår ännu. Det står mellan Kari Tapio och A.Aallon
Rytmiorkesteri. Fast igår kväll lockade varken Anza Mertaranta eller
Jari Sillanpää.
Bogart 
Oj, vad vackert! Det där har jag ännu oupplevt!
Ruskan är nog fin. Men variationer förekommer från år till år, i intensitet och beträffande tidpunkt. Lite tur behöver man när man planerar en resa norrut. Dethär är vanligtvis bästa tidpunkten (mitten av september).
Int e ni ju pensionärer?Hur hinner ni sträcka land och rike runt hela tiden.Sådär mycket njutning sku int jag orka med.Dessutom tycker jag att man kan göra nyttigare saker med samma energi;sånt som gagnar andra med…Nåja värre saker kan man ju hålla på med.
Vi har inte ledigt hela tiden. Det handlar vanligtvis om några enstaka dagar då och då, eftersom någon längre sammanhängande ledighet har varit svår att få till under de senaste 20 åren.Avsikten är inte att förbruka energi under ledigheten utan att om möjligt få rekreation för den krävande vardag som vi alla möter. Med laddade batterier har man också bättre möjligheter att göra något (nyttigt?) för andra. Något jag har ambitionen att bli bättre på.