Renoveringens sista

De mest tråkiga arbeten har ju en tendens att lämna, eller åtminstone skjutas upp. Så gick det förståss med tapetseringen. Inget annat var att vänta.

Men nu ryckte jag äntligen upp mig. Och plötsligt var pappret upphängt.

Musikhelg

Det var en riktig musikkväll här i stan i går. Aningen bekymmersamt faktiskt att bestämma vad vi skulle satsa på. Vi tog till uteslutningsmetoden. Orkestrarna på Amarillo, El Gringo, och Rocktails behövde vi inte fundera på alls.

Tredjehandsalternativet var Brödfabriken. Dit har jag för övrigt aldrig varit. Det valdes bort eftersom jag gissar att vi fallit för åldersgränsen. Dörrvakten hade antagligen beställt färdtjänst och skickat hem oss.

Förstavalet, ur ett musiksmaksperspektiv, var Kaija Kärkinen och Ile Kallio. De uppträdde på Public Corner. Men också det valdes bort, närmast på grund av den trånga och bökiga lokalen.

Vi valde andrahandsalternativet. Det var Sven Zetterberg som spelade på O’Malley’s. Visserligen lite högljutt och nojsigt där också. Men jag har aldrig hört Sven Z live, så det var nog ett lyckat val. Sven Zetterberg och hans gubbar är inga första resans gossar. Inte ens pojkspolingen Calle Brickman som spelade keyboard. Han var en fröjd att se och höra. Något för besökarna på Esse Blues Fest att se fram emot i kväll.