I vårt västra grannland har diskussionen om gällande kostråd kommit igång på allvar. Det är väl främst diabetesläkaren Annika Dahlqvist som startat diskussionen. Ett anmärkningsvärt ställningstagande står Dagens Nyheter för, som i lördags behandlar ämnet på ledarplats.

I Finland är det knäpptyst, åtminstone inom media. Få se hur länge till. Åtminstone jag väntar otåligt på en debatt även hos oss.

Det blir nog inget barbesök för mig i kväll. Det brukar det ju vanligtvis inte bli heller.

Ändå har man sina favoritställen. Typ denhär:

För några år sen fick jag böter för fortkörning. *Skäms*.  Incidenten resulterade i ett omedelbart och konkret beslut, nämligen att i min nästa bil skulle jag ha en farthållare. Så blev det också.

Farthållaren visade sig vara precis så bra som jag trodde. Bekväm och samtidigt ett ovärderligt hjälpmedel för en karaktärslös förare som jag. Inte en chans till överhastighet när den var påkopplad. En riktigt bra investering med andra ord.

På något sätt har farthållaren fallit i glömska i vinter. Jag förstår inte riktigt varför, men så har det tyvärr blivit.

Idag fick jag en påminnelse om att den kanske borde användas. Är SÅÅ tacksam för påminnelsen.

Dessa påminnelser finns att fås i olika prisklasser. Känner inte i detalj till priserna men min gick på drygt 500 €. Kanske skulle t.o.m en budgetversion ha räckt?

När jag senaste veckoslut besökte Otepää i Estland så var det mitt första besök i den landsdelen. Otepää är en liten stad med mindre än 3000 invånare. Orten har anor långt tillbaka i historien. Staden är mest känd som en skidort inom längdåkning. Man kan gott säga att Otepää är Estlands skidhuvudstad.

Det som överraskade mig lite är att Otepää också verkar vara en fin sommarstad. Hotellet som jag bodde på ligger vackert vid stranden av Pyhäjärvi. Jag skulle gissa att omgivningen är riktigt lummig och grön sommartid. Jag fick också den uppfattningen att det finns gott om vandringsleder och strövområden i trakten. Rutten runt sjön är ca 12 km.

Hotellen erbjuder billiga paket. Prisnivån på mat och boende är ju betydligt lägre än i Finland. Otepää ligger inte långt borta. Vill man semestra utomlands men ändå på ett bekvämt avstånd kan Tartumaa vara ett bra alternativ.

På väg till Otepää passerar man Tartu, Estlands andra största stad med över 100000 invånare. En intressant stad åtminstone för den historieintresserade.

Har just rundat världscupbanan några varv i Otepää. Den var precis så krävande som jag förväntade mig. Jag vet inte vilka som var värst, uppförs- eller nerförsbackarna. I alla fall gick det så fort utför att jag måste bromsa. Skäms förstås lite.

Det var ett perfekt vinterväder idag, sol och -4 grader.

Att jag befinner mig i Otepää beror givetvis på Tartu Maraton (på skidor) som skulle ordnas i morgon. Men det loppet är inställt på grund av snöbrist. Av någon anledning lyckas jag numera satsa på just de loppen som blir inställda.

BotniaVasan skidades idag i Vörå. Arrangören trotsade envist vädrets makter och ordnade loppet, till glädje för drygt 500 deltagare. Men nog var det på gränsen till det möjliga.

Det var ett synnerligen varierande underlag vi skidade på. Loppet gick på lingonris, plogtiltor, mossa, vatten, is och krossgrus. Men även långa sträckor på snö. Stora delar av loppet kunde skidas i riktigt bra skidspår.

Jag hade förväntat mig ett tyngre före i det varma vädret och efter allt regnande. Men sist och slutligen var föret rätt bra.

För egen del är jag nöjd med dagen. Det gick någon minut långsammare än i fjol, men det var jag beredd på med tanke på årets snöförhållanden. Jag brukar nästan alltid hitta något att anmärka på i min vallning. Men inte idag. Både fäste och glid var helt perfekt.

Jag borde inte ha tagit bästa skidparet idag. Det var jag väl medveten om men huvudet höll inte. Nu har jag några riktigt fula repor i belaget. Men i sportaffären blir de väl glada när de får slipa. Jag gissar att rätt många par behöver slipas efter dagens lopp.

BotniaVasan närmar sig.  Vad får vi för väder? Hur skall man valla? Frågor som de flesta deltagarna säker funderar över nu.

Väderleksrapporterna har alltid sitt intresse, och speciellt nu inför loppet. I kvällens KymmenenUutiset sa Petri Takala något om att ”…ei ihan mahdotonta vaikka merellä tulisi huomenna ukkoskuuroja…”.

Hur vallar man om det blir åska?

Jag vann ett pris för ett tag sen på Protes blogg. Idag var det äntligen dags för prisutdelning.

Priset, ett spinnpump-pass på gymmet satt som hand i handske. Ett av de bättre prisen som utdelats här på bloggen skulle jag tro. Jag tror också att jag infriade förväntningarna vad svettningen beträffar. Puh!

Tackar och bockar!

Dopingmisstankarna mot Kaisa Varis  gör att det åter en gång är tungt att vara finländare. Riktigt tungt. Vissserligen är det fråga om misstankar än så länge, men nog ser det illa ut.

Jag hade förväntat mig en hundraprocentig kontroll från Skidskytteförbundets sida när det gäller Kaisa. Med tanke på det dåliga omdömet hon uppvisat tidigare när det gäller doping. Men alla inblandade är precis lika oskyldiga som vanligt. Hur dum får man vara när man är ute och representerar landet?

Hur skall man våga umgås med utlänningar efter dethär? Nu blir det åter att ligga lågt och försöka dölja sin nationalitet.

Hur länge räcker det att skaffa ny nationalitet? Vilken borde man söka?

Det blev ett kort besök i Prag i söndags efter loppet. Jag har aldrig tidigare besökt Prag och mitt första besök begränsades till en kvällspromenad och middag i gamla stan.

Men vilken upplevelse! Något så stiligt som Prag i kvällsbelysning får man verkligen leta efter. Det harmar lite att jag inte hade kameran med. Men man kan ju njuta av andras bilder. Kolla åtminstone bild 7!

Vet inte hur det uttalas men Jizerská Padesátka, ja så stavas namnet på långloppet som jag skidade idag utanför städerna Jablonec och Liberec i Tjeckien. Fast längre än 50 km var inte loppet, som för övrigt ingår i Worldloppet.

Spåret går i huvudsak i vacker granskogsmiljö. Jizera bergen bjuder på bra terräng. Start och mål är  på  skidstadion i Bedrichov på ca 750 m höjd. Banans högsta punkt ligger på ca 1000 m över havet. Banan har två krävande stigningar. Den första kommer genast efter start, en ca 5 km lång  uppförsbacke som stiger lite över 200 m. Den andra som kommer vid 30 km är kortare men brantare. Slutet av loppet är riktigt lätt, ca 15 km utför. Se profil!

Snö fanns det gott om i dag. Temperaturen varierade mellan noll och några minusgrader.  Snötyngda granar kantade nästan hela banan. Vi var ca 3000 motionärer som njöt av det soliga och fina vintervädret. Plus en och annan elitlöpare.

För egen del är jag nöjd med dagens lopp. Aldrig tidigare har jag deltagit i ett långlopp såhär tidigt på säsongen. Och vintern i hemknutarna har ju inte direkt gynnat skidträning. Mitt glid var inte det bästa, men jag är ändå nöjd med vallningen.

Kom just i mål i årets första långlopp på skidor. Onödigt tidigt på säsongen med så här lite träning. Loppet i Tjeckien hör inte till de allra lättaste.

Men på plussidan noterar vi minusgrader, ett gnistrande solsken och en vacker natur.

Hittade en ny kaveri idag vid skidstadion i Bedrichov. Visserligen skidar han inte men i övrigt har vi nog mycket gemensamt.

Jag lyckades få en korttidsanställning i snöfabriken igen. Konjunkturen är gynnsam för tillfället.

Om man ändå hade tillgång till ETT spår…

Spåret i Vörå var ännu i dag i skidbart skick. Största delen av det 1,5 km  långa spåret var riktigt bra. På några enstaka ställen börjar det bli kritiskt. Få se om spåret överlever dagens regn.

Nu behövs köldgrader!

I en kommentar till inlägget om Jill halkade vi in på klädavdelningen. Lite överraskande.

Jag insåg att jag kunde ha satt in en annan bild, nämligen denhär. Även den tog jag år 2003. Den, om någon, framhäver funktionaliteten hos diverse klädesplagg.

Eller hur?

Det påstås att vi fick en svart jul i år. Stämmer det?

Åtminstone hos oss är julgranen lika grön som tidigare. Och gräsmattan är precis lika grön som ifjol. Så jag håller för att vi har en grön jul.

Annars så är det färdigklippt för i år vad gräsmattan beträffar.

Kvällens Babben&Co höll god standard som vanligt. En av gästerna var Jill Jonsson. Hon är en av mina favoriter.

Hade det stora nöjet att ta bilden nedan i augusti 2003.