I dag packade jag grillkorv i ryggsäcken och tog sikte på Utsun kota. Den här tiden på året brukar det alltid finnas eld och oftast också bra sällskap i kåtan. Men inte i dag! Kvar fanns endast grunden och lite förkolnade rester. Verkligen trist att konstatera! Utsun kota var en gedigen konstruktion, timrad och allt.
Gick vidare över levitoppen. Tog nytt sikte, nu på vindskyddet vid Eturinne. Har ett minne av att vi grillat där någon gång tidigare för länge sen. Och vad möter där. Jo, en förkolnad ruin. Jag begriper inte…
Resterna av vindskyddet vid Eturinne som brann i början av juli.
Bogart 
Man undrar ju vad syftet med skadegörelsen är? Mår man bättre när man förstör för andra? 😦
Ja, det undrar man verkligen!
Nu vet jag inte om det är skadegörelse i dessa fall. Åtminstone när det gäller kåtan kan det vara olycka. Jag har förundrat mig några gånger varför den INTE brinner upp. Det känns lite våghalsigt att elda mitt i en träkonstruktion utan skorsten. Men den har klarat sig i tiotals år.