Någon enstaka gång har det hänt att jag slagits av tanken att man borde emigrera.

Den tanken slog mig senast i dag. Jag hade tänkt skida (det hör inte till vanligheterna numera) och sökte mig därför till Öjberget. Det bästa spåret skulle jag rimligtvis hitta där.

Men vad möter en? Jo, ett totalt igensnöat spår. Förmiddagen hinner bli eftermiddag och inte en spårmaskin så långt ögat når.

Nu tillhör ju detta inte de stora livsfrågorna, men jag är ändå irriterad. En massa frivilliga ställer upp och hjälper till med snötillverkning. Sen orkar staden inte ens köra ett varv med pistmaskinen. Jag håller helt med gubben som som klev i bilen samtidigt som jag: ”Bäst att åka härifrån, här blir man bara på dåligt humör.”