BotniaVasan Open Track

I dag, alltså dagen efter själva loppet, passade jag på och rundade BotniaVasan-banan. Eftersom jag är osäker på var jag står hälso- och konditionsmässigt valde jag att stå över loppet i går. Dagens tur gav dock positiva besked. Jag orkade runt utan problem. Visserligen tröt krafterna i armarna på senare halvan, men det är jag van vid.

Som bonus för att jag åkte dagen efter fick jag åka i lugn och ro och i ett perfekt vinterväder. Det var världens solsken i dag. Och bra före!

På minussidan noterar jag någon nervös markägare som plogat bort drygt en kilometer spår i Komossa. Där blev det att gå med skidorna i händerna sedan jag repat ena skidan ganska illa. Det harmar lite för skidparet har en Lorentz-slipning.

Jag tog dagen på mig men nettotiden blev 3:39:00. Det är jag mycket nöjd med.

En kvalitétsdag igen

Dagens program bestod av en utfärd till Vörå i sällskap med Dan. Där besiktigade vi spåren som BotniaVasan skidas i nu på söndag. Vi kunde konstatera att snön nätt och jämnt räcker. Kanske. Mera skulle förstås behövas.

Hela spåret var ännu inte uppkört. Vår tur gick från Norrvalla till Kuckos där vi vände. På hemvägen tog vi en avstickare till Kalapää. Totalt ca 35 km.

Solen sken och vintervädret visade sin allra bästa sida. En kvalitetsdag, helt klart!

Skidakning01250216

Drickapaus i Kuckos

Drickapaus i Kuckos

Härligt vinterväder och fina spår

Härligt vinterväder och fina spår

Images by iPhone

Installerat uråldrigt reglersystem

Reglersystemet för husets uppvärmning sade upp kontraktet för ett par veckor sen. Så pass ampert att det brände två 35 A huvudsäkringar. Inga svaghetstecken har kunnat noteras innan men haveriet kom ändå inte som någon chock. Det har hållit länge, mycket längre än jag vågade hoppas när jag installerade det för 25 år sen. Systemet har nog betalat sig många gånger om.

Jag kontaktade genast leverantören och servicen där. Efter lite felsökning enligt instruktionerna jag fick kunde vi gemensamt konstatera att systemet inte gick att reparera. Till min stora förvåning tillverkas dock systemet ännu. Nästan otroligt! Efter minimalt funderande beställde jag ett nytt.

Det känns ganska så avigt att installera ett reglersystem som kom ut på marknaden för 31 år sen. Det går inte att fjärrstyra, har inget webbgränssnitt och inte ens datoranslutning! Är jag rent av en bakåtsträvare?

Hur som helst, nu är nya systemet i drift. Med just de funktioner som behövs.

Demontering. Många kablar att märka och koppla loss.

Demontering. Många kablar att märka och koppla loss.

Användarpanel.

Användarpanel.

Nya systemet gick igång utan problem.

Nya systemet gick igång utan problem.

Lappland i februari?

Den gångna veckan (vecka 7) har jag skidat i Lappland. Trots att jag är en ganska trägen lapplandsbesökare så är det inte ofta jag varit där just i februari. Orsak: Det brukar vara kallt!

Nu hade jag dock tur med vädret. Det var milt och bra uteväder varje dag. Antagligen en tillfällighet men möjligtvis ett resultat av den klimatförändring som så radikalt håller på att förändra vintrarna på hemmafronten.

Borde man omvärdera februari som lapplandsmånad? Det finns saker som talar för det. Just nu bjuder Lappland på mycket snö och fina förhållanden. Backar och spår är i prima skick och det råder ingen trängsel någonstans.

Levistatus 19.2.2016

Levistatus 19.2.2016

Packar ihop

Efter fem dagars skidåkning packar jag ihop och söker mig hemåt i morgon. Helt planenligt. Visst är frestelsen stor att stanna lite längre i dessa fina förhållanden men ibland kan man få för mycket av det goda. Det är lätt hänt i mitt fall när konditionen inte är vad den borde vara.

Ett fint februariväder möjliggjorde utevistelse och skidåkning varje dag, vilket jag noterar med stor tacksamhet. Det känns äntligen bättre i kroppen och axelproblemet kan jag förhoppningsvis nu lägga bakom mig. Ja, jag är faktisk mycket nöjd med veckan. Det är inte ofta jag erkänner en sådan sak.

Skidåkning i Levi februari 2016

Skidåkning i Levi februari 2016

Februariväder av bästa sort

Dagen bjöd på fortsatt molnigt väder men det var vindstilla och mycket milt (-2…-3° C). Så mycket mer kan man inte begära av februarivädret i Lappland.

Tog en lite lättare rutt idag när jag skidade runt Levitunturi via Lapinkylä och avslutade med två varv runt Isoporo. Det snöade inte, därmed gick det också lättare. Trots att en del av spåret går över flacka myrar blev totala stigningen ca. 430 m.

Snö finns det gott om.

Snöläget i Levi den 15 februari 2016.

Snöläget i Levi den 15 februari 2016.

Repris på gårdagen

Fantasilöst kanske, men dagens skidtur blev en exakt kopia av gårdagen. Rundade alltså Kätkä och Pyhätunturi och förlängde med ett varv runt Isoporo. Föret var också likartat gårdagens, det snöade större delen.

Länken runt Pyhä är inte den lättaste. Det blir att ta ca 500 höjdmetrar. Men jag gillar naturen och lugnet.

I morgon är jag nog tvungen att välja en lättare rutt om jag över huvud taget kommer mig ut.

Banprofil för Pyhänkierros och Isoporo. Med start och mål i Metsärakka.

Banprofil för Pyhänkierros och Isoporo. Med start och mål i Metsärakka.

Tredje gången gillt

Det har inte blivit mycket Lappland för mig denna vinter. Närmare bestämt inget alls. Något sådant har inte hänt i mannaminne. Två gånger tidigare har jag varit på väg, men av olika anledningar har det inte blivit av. Men tredje försöket lyckades. Fast en bättre dag än gårdagen kunde jag ha valt. Det var eländigt före med snöfall hela vägen. Snösörja på vägen ända till Keminmaa, sedan var det torr snö som yrde runt. xDrive fick verkligen bekänna färg.

För ett par veckor sedan startade jag ett projekt som förhoppningsvis skall ta mig tillbaka på banan. Som aktiv motionär alltså, absolut inget mer än så. Ambitionsnivån är lagom lågt ställd. Motivationen känns igen lagom hög.

Det finns mycket snö i Lappland denna vinter. Över en meter här i Levi. Och mera kom under dagen. Därför gick det inte speciellt lätt i skidspåret. Men det var ändå ett nöje att vara ute i den snöprydda naturen och det ovanligt milda vädret. Jag fick till en länk på 38 km i slow motion när jag tog dagen på mig. Rutten bestod av ett varv runt Pyhätunturi förlängt med ett varv runt Isoporo.

Dagens länk gick förbi en genuin lapplandsmiljö vid Musan Pirtti.

Dagens länk gick förbi en genuin lapplandsmiljö vid Muusan Pirtti.

Dagens rutt.

Dagens rutt.

Ungdoms FM i Vörå

I helgen som gick ordnades ungdoms FM i Vörå. Arrangören hade verkligen otur med vädret. Under sprinten på lördag var det snöyra. På lördagkväll blev det en plötslig omställning i väderleken så söndagens distanslopp skidades i plusgrader och regn.

Arrangören hade fått till en krävande och utslagsgivande bana. Många duktiga juniorer kämpade om mästerskapstitlarna. Det blir intressant att se vilka som utvecklas och får fortsätta med landslagsuppdrag. Hoppas någon också lyckas nå världstoppen.

Den mest imponerande insatsen stod grannpojken Robin Sundsten för. Han knep mästerskapstiteln i 17-årsklassen i överlägsen stil och stod för en alldeles enastående prestation. Det var endast Lauri Lapistö i 20-årsklassen och Ville Ahonen i 23-årsklassen som skidade några sekunder snabbare. Visserligen blev spåret och kanske också föret sämre senare på dan.

Här några bilder från söndagen.

Bongade bryggan

Senaste helg gled vi åter en gång sakta genom den stockholmska skärgården. Konstaterade att skärgården är vacker även vintertid. Vill man njuta av somriga skärgårdsbilder, och det vill jag, ja då kan man med fördel se TV-programmet Renées brygga på Sveriges TV4.

Söder om Vaxholm delar sig farleden och lämnar några småholmar mellan sig. Just där sökte jag mig ut på däck. Och visst, jag bongade bryggan på en av holmarna. Alltså inspelningsplatsen för Renées brygga.

Lämplig mötesplats för färjorna där farleden delar sig.

Lämplig mötesplats för färjorna där farleden delar sig.

 

Inspelningsplats lör TV-programmet Renées brygga.

Inspelningsplats för TV-programmet Renées brygga.

Visst borde man emigrera!

Någon enstaka gång har det hänt att jag slagits av tanken att man borde emigrera.

Den tanken slog mig senast i dag. Jag hade tänkt skida (det hör inte till vanligheterna numera) och sökte mig därför till Öjberget. Det bästa spåret skulle jag rimligtvis hitta där.

Men vad möter en? Jo, ett totalt igensnöat spår. Förmiddagen hinner bli eftermiddag och inte en spårmaskin så långt ögat når.

Nu tillhör ju detta inte de stora livsfrågorna, men jag är ändå irriterad. En massa frivilliga ställer upp och hjälper till med snötillverkning. Sen orkar staden inte ens köra ett varv med pistmaskinen. Jag håller helt med gubben som som klev i bilen samtidigt som jag: ”Bäst att åka härifrån, här blir man bara på dåligt humör.”

Ojberget01020216