Stötdämpare till skidstavar

När jag gick runt i en sportaffär i Mora förra månaden stötte jag på Staffanstaven (utvecklad av skidåkaren och vasaloppsvinnaren Staffan Larsson). Det är en stötdämpare avsedd för rullskidåkning som kan monteras på vilken standardstav som helst. Jag slog till direkt, konstruktionen kan vara värd att prova. Rullskidåkning är inget jag håller på eller trivs med, mycket beroende på att stötarna sliter på armar och axlar. Förhoppningen var att rullskidåkningen skulle bli roligare, i bästa fall.

Ännu har jag ingen recension att komma med. Det har gått över en månad sen jag monterade stötdämparna på ett par OneWay stavar och de är ännu oprovade. Orsaken är en inflammation i axeln som gör all stakning omöjlig. Så jag vet inte om Staffanstaven fungerar eller inte.

Och inte nog med att axeln krånglar. Hjärtläkaren tycker dessutom att jag skall ligga lågt, åtminstone tills vidare. Och ligga lågt, det gör man väl bäst på soffan?

Staffansstaven01240914

Utseendemässigt lämnar Staffansstaven en del övrigt att önska, åtminstone i kombination med en OneWay stav.

Utseendemässigt lämnar Staffansstaven en del övrigt att önska, åtminstone i kombination med en OneWay stav.

Vasa Maraton fyller 30

I morgon är det igen dags för Vasa Maraton. Ett evenemang som dragit över 500 löpare de senaste åren. Fint löparväder utlovas till i morgon, precis som det har varit de flesta gångerna genom åren. Inte helt omöjligt att jubileumsloppet lockar till nytt deltagarrekord.

När Vasa Maraton drog i gång i tiderna var tanken att starten skulle ske på torget med en bana som delvis går genom stan men också längs Vasas fina stränder. Det blev bara en tanke. Den auktoritära polischefen på den tiden sade var skåpet skulle stå. Polisen skulle absolut inte ställa upp på några trafikarrangemang, något som självfallet hade varit nödvändigt. Tävlingsplatsen fick därmed bli Karlsplan och maratonbanan gick helt och hållet utanför stan. Det torde annars ha varit maratonprofilen Mauri JV. Öljymäki som kom med idén till loppet. Han har löpt varje år och ställer upp i morgon igen.

Det kom drygt 200 deltagare första året. Det var mer än vad arrangören förväntat sig, eftersom nummerlapparna tog slut. Själv var jag en av dem som kom till start. Det skulle vara kul om man ännu 30 år senare kunde ställa sig på startlinjen. Men något sådant är inte att tänka på för min del. För 30 år sen sprang jag på tiden 3:11:21 och det räckte till en fin 12:e plats i allmänna klassen. Men också på den tiden fanns det många i de äldre åldersklasserna som sprang fortare.

Av ren nostalgi tror jag att jag skall hämta ut en nummerlapp till kvartsmaraton. Det borde jag klara av, om inte annat så gående.

Tidningsklipp ur Pohjalainen för 30 år sen.

Tidningsklipp ur Pohjalainen för 30 år sen.