Under min barndom hade jag förmånen att tillsammans med övriga i familjen någon gång få fara på ”utfärd”.  En gång när vi var på resa besökte vi Aulanko. Det var för 45 år sedan. Jag tyckte nog att Aulanko var ett vackert ställe. För fösta gången i livet såg jag en golfbana och i dammen simmade livs levande svanar. Det var storartat och är väl det som jag mest kommer ihåg.

Den gångna veckan deltog jag i ett energiseminarium som vårt företag ordnade på Aulanko. Trots späckad tidtabell kunde jag inte låta bli att ta en promenad upp till den rofyllda skogsparken på Karlberg. Ett drygt 100 årigt arv efter överste Hugo Standertskjöld. Som vuxen ser man saker och ting med lite andra ögon. Men mycket var sig likt. Till och med svanarna fanns kvar.