Loppet löptes för första gången 1970. Den gången enbart i Central Park. Det var 127 startande men endast 55 löpare kom i mål. Startavgiften var en dollar.

En av motionslöpningens frontfigurer Fred Lebow, numera avliden, hade en vision om maratonloppet som något stort. Han planerade en ny rutt och lyckades övertyga myndigheterna om möjligheten. Sedan 1976  har loppet haft sin nuvarande rutt.

Loppet går genom alla 5 stadsdelarna. Det är start vid den 1300 m långa Verrazano-Narrows Bridge på Staten Island. Det är mäktigt att känna hur den väldiga bron kommer i svängning under fötterna på 10 000-tals löpare. Efter bron följer stadsdelarna Brooklyn, Queens, Manhattan och via Bronx åter Manhattan med målet i Central Park.

Det är ca 100 000 som anmäler sig varje år, men endast 38 000 som ryms med. Det är lottdragning som avgör för amerikanerna. Deltagarna är kvoterade. Ca 1/3 av deltagarna kommer från new york-området, 1/3 från övriga delar i USA och 1/3 från utlandet. Researrangören i Finland har en kvot på ca 150 löpare medan Sverige har närmare 500. Vi deltog i år på den svenska kvoten. Nästa års lopp är redan slutsålt. Det gäller att vara ute i god tid om man vill med.

Det som kanske imponerar allra mest på mig är publikens helhjärtade engagemang. Den orkar heja och stötta på ett fantastiskt sätt. Dessutom finns det orkestrar, gospelkörer och band som spelar och underhåller längs banan.

New York City Marathon bjuder verkligen på mycket upplevelse.