Årsdebuterade på Helsinki City Marathon idag. Årsdebuten brukar av
någon anledning ske just här. Det var nu 15:e gången jag sprang HCM.
Lätt var det inte. Men det brukar inte maraton vara heller, när jag riktigt tänker efter.
Min målsättning inför loppet var orka igenom med en någorlunda jämn
fart. Den målsättningen klarade jag inte. Tröttheten gjorde sig påmind
redan vid 28 km och slutet var därmed segt. Min andra målsättning var
att klara en tid runt 3.45 och det gjorde jag. Så jag är väl halvnöjd.
Förhållandena var bra trots den friska vinden.
Jag har inte skött löpträningen speciellt bra denna sommar. Snittlängden på drygt 11 km för sommarens länkar är väl godkänt, men endast en långlänk (28km) har jag orkat med. En hel del tid
har ju spenderats i cykelsadeln. Jag har väl räknat med att cyklandet skulle ha bidragit lite till
uthålligheten. Men tydligen inte mycket!
Helt godkänd tid, tycker jag, men det beror ju på målsättningen. Ett maraton är ändå så pass långt, så allt kan hända. Jag tycker faktiskt efter ett 🙂 maraton, att träningen till det var jobbigast.
Jag håller med om träningen faktiskt. Jag brukar göra en kraftansträgning på sommaren och sen löper jag flera maraton i följd på hösten. På så sätt sparar jag trista långlänkar. Resten av året löper jag kortare länkar.