Visst är hon stor, Carolina!

Men det är väl bloggaren också, som snällt ställde upp när hon ville posera.

Inga facklor hålls brinnande i den hårda vinden.

Men vad gör det. Vi njuter av en vacker kvällshimmel.

Bände med några stenar vid stranden tidigare i kväll  när jag
kände mig iakttagen. Jag tittade upp, och visst, där uppe svävade den.

Den mäktiga och imponerande havsörnen.

Årsdebuterade på Helsinki City Marathon idag. Årsdebuten brukar av
någon anledning ske just här. Det var nu 15:e gången jag sprang HCM.

Lätt var det inte. Men det brukar inte maraton vara heller, när jag riktigt tänker efter.

Min målsättning inför loppet var orka igenom med en någorlunda jämn
fart. Den målsättningen klarade jag inte. Tröttheten gjorde sig påmind
redan vid 28 km och slutet var därmed segt. Min andra målsättning var
att klara en tid runt 3.45 och det gjorde jag. Så jag är väl halvnöjd.
Förhållandena var bra trots den friska vinden.

Jag har inte skött löpträningen speciellt bra denna sommar. Snittlängden på drygt 11 km för sommarens länkar är väl godkänt, men endast en långlänk (28km) har jag orkat med. En hel del tid
har ju spenderats i cykelsadeln. Jag har väl räknat med att cyklandet skulle ha bidragit lite till
uthålligheten. Men tydligen inte mycket!

HCM

Bröllopsdagen till ära besökte vi Bengtskär, Finlands sydligaste
bebodda plats. Kobben ligger 25 km sydväst om Hangö. Där står
nordens högsta fyr, 52 meter över havet. En vacker och imponerande
skapelse.

Fyren är byggd 1906 och fasaden är i granit. All granit har huggits ur
klipporna på plats. Dessutom har nästan en halv miljon tegelstenar
fraktats från fastlandet. Byggnadstiden var endast 9 månader för hela
projektet. Det är nästan obegripligt, med tanke på förhållandena.
Skulle vår generation klara av samma bedrift?

På 1930-talet bodde över 30 personer på fyren, varav över 20 barn. Den
karga kobben där inte ett träd växer var knappast speciellt barnvänlig.
Under kriget utspelade sig dramatiska och blodiga strider på Bengtskär.

Idag är fyren automatiserad och fastigheten fungerar som museum och
hotell. Turisttransporter ordnas från Hangö och Kasnäs. Vi åkte från
Kasnäs och besökte samtidigt Rosala Vikingacenter.

Läs mer om Bengtskärs intressanta historia här.

Och Bengtskär är väl värd ett besök.

En varm sommardag, den 13 augusti 1977, svarade vi båda JA.

Vi firar dagen, ganska enkelt och anspråkslöst, men i en storslagen miljö. Inget lyxboende direkt, men väl sjöutsikt! Här

Cykling idag igen! Jag kunde inte hålla mig borta från Nykarlebyloppet som arrangerades idag.

Loppet var 75 km och gick i fin miljö. Banan gick Från Nykarleby via
Andrasjön, Munsala, Vexala, Hirvlax, Monäs, Kantlax och tillbaka till
Nykarleby. Själv är jag nöjd med dagen. Hade inga större problem under
loppet.

Mindre nöjd är jag däremot med att stafetten West Coast Race ordnas
samma dag. Med start i Nykarleby dessutom! Men det riktigt sorgliga är
att vårt löpargäng Maratonblåbären för första gången i loppets historia
inte fick ihop till ett lag. Jag tror att vi deltagit 21 gånger.

Vi var åtminstone tre ”Blåbär” som deltog i cykelloppet. Ett tydligt ålderstecken igen!

Senaste tillskottet på fastighetsfronten är myggholken. En nätt liten
byggnad med en våningsyta på ca 400 kvadrat-mm. Den är närmaste granne
till vår sommarstuga.

Holken blev inflyttningsklar idag, precis lagom till förmiddagens
häftiga åskskur. Vi tackar huvudentreprenören Håkan samt alla
sidoentreprenörer!

Det är främst av utrymmes- och bekvämlighetsskäl som myggorna behöver få eget. Nu kan de vistas inomhus utomhus.

Kanske sommarens varmaste. Termometern visade +28 °C. Vi tog båten till
Söderskatan. Och var fina nog att bjuda våra gäster på en skogspromenad,
till Jätterholmsbrunnen och tillbaka. Den gamla skogen gav skugga och
svalka. Inte ens myggorna och flugorna orkade besvära.

Skön bastu och simning i skymningen efter en vacker solnedgång.

För ett tag sen presenterade jag vår fina tall här på bloggen. Den som
växer vid vår terass på sommarstugan och som myrorna gillar.

Nu presenterar jag en annan tall som växer någon meter ifrån. Eller
rättare sagt växte. Riktigt fin den också. Den har ett eget namn. Den
heter ”Efter myrorna”.