Cyklonette-bilen klar

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om byns teknikveteraner och deras bilprojekt. Inlägget hittas här: https://bogartsblogg.com/2021/09/17/cyklonette-ett-minst-sagt-udda-projekt/

Det imponerande och fleråriga projektet gick i mål under året. Bilen har väckt stort intresse i bilkretsar och den har varit utställd vid flera publiktillfällen. I Vasabladet ingick ett välgjort reportage i maj. Här är länken till reportaget:

https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/678316

Den 19 april besökte jag helt spontant gubbarna i verkstan och hade då turen att beskåda den allra första åkturen med bilen.

Infotavlan på plats

Ett av våra projekt i hembygdsföreningen gick i mål denna sommar. Det handlar om vår infoskylt som blev klar. Den är nu monterad och pryder infarten till föreningens gårdsplan.

Projektet startade redan förra sommaren. Metallkonstruktionen har undan för undan växt fram i vår smedja. Det är åtskilliga timmar som smeden satsat på den smideskonst som nu pryder skylten. I övrigt har projektet varit ett samarbete med flera inblandade.

Skylten pryds också av två smeder i profil. Den figuren är utskuren ur en 8 mm tjock plåt med hjälp av laser på ett lokalt metallföretag.

På skylten sitter också en anslagstavla. I botten sitter en permanent tavla som får fungera som vårt visitkort. Jag fick förtroendet att designa tavlan som är tryckt på en väderbeständig aluminiumkomposit. 

Så här långt är vi alla mycket nöjda med vår skylt.

Infoskylt vid Smedsby Hembygdsförening
Vårt visitkort på anslagstavlan

Cyklonette, -ett minst sagt udda projekt!

Bland de aktiva i Smedsby Hembygdsförening finns några riktiga eldsjälar. Då tänker jag i första hand på våra Teknikveteraner. Under åren har dessa entusiaster renoverat ett stort antal maskiner av alla möjliga slag, små som stora. För tillfället har de ett mycket märkligt projekt på gång. De renoverar nämligen en bil. Eller rättare sagt bygger. En skapelse som är ett mellanting av motorcykel och bil, men som representerar de första stegen i bilens historia. Av den ursprungliga konstruktionen finns endast ett fåtal delar kvar. De enda originaldelarna är framhjulet, dess fjädring och motorhyllan.

Framvagnen till Cyklonette, hittad i stenröse
Framhjulet

Bilen heter Cyklonette och är en trehjuling. Den är byggd i Tyskland, troligen år 1911. Denna bil är det enda exemplaret i Finland. Totalt finns endast ett tiotal museiexemplar bevarade i Europa. Det unika med Cyklonette är att den saknar ratt. Den styrs med hjälp av ett handtag som sitter i ändan på en stång. Med ett enhandsgrepp manövreras hela bilen. Chauffören sitter ensam i framsätet, medan baksätet rymmer två personer.

Den ursprungliga bilen kom till Finland på 1920-talet. Det sägs att det var en Övermarkbo som köpte den när han besökte en ögonläkare i Tyskland. Den blev antagligen skrotad i krigstider eftersom metallmaterial var efterfrågat. Framhjulet, fjädringen och motorhyllan bärgades ur ett stenröse i Molpe långt senare av en av våra teknikveteraner.

Nu har våra eldsjälar jobbat i mer än två år med att forska, undersöka, göra ritningar, konstruera och bygga. I dagsläget finns ett nytt chassi, fjädring, bromsar, bänkar, ett unikt styrsystem och en omonterad motor med koppling.

Det var med hjälp av googlesökningar som motorn hittades. Två alternativ dök upp, ett i Tyskland och ett i Uruguay. Beställning lades på uruguaymotorn och efter några osannolika sammanträffanden landade den så småningom i Smedsby. Av utseendet att döma hade den stått ett antal år i djungeln. Men nu är den putsad och fin.

I Australien finns en annan entusiast som också renoverar en Cyklonette. Han gör saker och ting mycket omsorgsfullt och systematiskt och har har varit till en avgörande hjälp för smedsbyprojektet. Australiensaren har skickat ca 500 bilder av det egna projektet med detalj på detalj. Med hjälp av bilderna har vår chefskonstruktör gjort upp ritning efter ritning. Modeller har byggts i trä, mässingsdetaljer har gjutits och det har svarvats i hemmagarage och verkstäder. Och det har varit mycket jobb vid metallsvarven. Speciellt kopplingen och växellådan imponerar.

Våra entusiaster har i detta skede satt ner tusentals med arbetstimmar på projektet och betalat ur egen ficka. Det behövs mera slantar och antagligen 1000 timmar till innan alla detaljer är gjorda.

Hoppas jag får anledning att återkomma.

Ny skyltning på kommande

Området med Smedsby Hembygdsförening ligger så gott som mitt i byn, men är samtidigt lite undangömt. En skylt vid vägen som skulle upplysa allmänheten om området och verksamheten har lyst med sin frånvaro. Men det blir ändring nu.

Ett av sommarens projekt har varit just en ny skylt. Det kommer att bli en skylt i metall, modell större. Det har brunnit i ässjan hela sommaren och nu börjar vi se resultatet av smedens jobb. Fundamentet vid vägen är också klart. Så i början av nästa säsong kan vi förhoppningsvis resa en ny och fin skylt.

Faltak

För ett par år sen flyttades en gammal smedja från Storgård till Hembygdsföreningens museiområde. Smedjan är verkligen gammal, årtalen 1742, 1746 och 1759 finns inristade i stockväggen. Smedjan hade hunnit fara riktigt illa, det fanns inte mycket mera kvar än stockväggarna. Och knappt det, för i smedjan hade det bokstavligen brunnit i knutarna. Några verkliga eldsjälar inom föreningen valde ändå att varsamt montera ner stommen och flytta den.

Smedjan timrades upp senaste sommar. Den kommer inte att inredas på något sätt. Den gamla stockstommen får berätta sin egen historia åt betraktaren.

Ett av årets talkoprojekt var att lägga taket. Smedjan fick ett faltak. Med handöverfräs gjordes spåren i takbrädorna.

Utställningsrum på kommande

Sedan något år tillbaka deltar jag i Smedsby Hembygdsförenings verksamhet. Under sommarmånaderna är aktiviteten störst och då samlas vi till jobbkväll varje måndag. Eller talko som den typen av arbete heter. Drygt tio personer möter troget upp varje vecka.

I sommar har vi som vanligt haft flera olika projekt på gång. Ett av dem är ett utställningsrum för mindre maskiner och föremål. Rummet bygger vi uppe på hövinden i byggnaden som från början varit fähus. Två personer avdelades för uppdraget i våras, jag hade turen att vara den ena.

Vi är kanske halvvägs nu när säsongen är över för denna gång. Vi fick väggarna riktade och isolerade. Bjälklaget är på plats och innertaket skivat. Nästa sommar fortsätter vi. Då borde rummet bli klart.

Nya avsnitt

Det har spelats in nya avsnitt av den populära serien Morden i Sandhamn. Det torde handla om fyra nya filmer. Den första filmen ”I maktens skugga” visades under två kvällar denna vecka i Sveriges TV4. Fortsättning följer under kommande veckor.

Den första filmen var extra intressant ur vårt perspektiv eftersom vi fick nöjet att bevittna bitar av inspelningen när vi besökte Sandhamn i augusti 2016. En scen i filmen sammanfaller rätt bra med ett foto som jag tog.

Scen ur filmen ”I maktens skugga”, kapad från TV4.

 

Sandra Andreis och Jakob Cedergren under inspelningen 2016. Foto ur eget album.

På Bolshoi

Under besöket i Moskva förra veckan gjorde jag en riktigt udda grej. Tro det eller inte, men jag gick på balett!

Varför inte passa på när Bolshoibaletten ligger inom räckhåll? Det är inte varje dag den möjligheten finns. Eftersom jag inte vet eller kan något om balett så var det förstås ett högriskprojekt. Självklart var jag rädd att besöket skulle floppa. Men så blev det lyckligtvis inte. Det blev en njutbar och oförglömlig kväll med mäktig musik och storartad dans. Vilken akrobatik!

Baletten heter ”The Flames of Paris” och återger den franska revolutionen. Det var ett 60-tal dansare som ingick i ensemblen plus en stor orkester. Det hände en massa saker på scenen hela tiden och föreställningen blev inte tråkig för en enda sekund.

Det var förstås inte tillåtet att fotografera eller filma, så jag har inget eget material från föreställningen. Men på Tuben hittas en hel del inspelningar när man söker på ”Flames of Paris”. Jag länkar till en riktigt kort inspelning som jag hittade. Den är ganska ny.

 

Besökte Millesgården

Förra veckan när vi var på Lidingö besökte vi också Millesgården. Det var verkligen på tiden. Under 90-talet var vi så gott som årligen till Lidingö i samband med Lidingöloppet men det blev aldrig tid för något museébesök.

Millesgården byggdes av Carl Milles och hans fru Olga Milles och där finns nu deras konstverk samlade. På området finns bl.a. deras ståtliga hus, en skulpturpark och konsthallar. Museéområdet ligger högt och fint i sluttningen mot Värtahamnen. Väl värt ett besök.

Tärjä dsesbo å backorna

Under en kursdag förra veckan kom jag och en annan kursdeltagare in på ämnet släktnamn. Bland annat kunde vi konstatera att många släktnamn i Terjärv slutar på ”backa”.

Som en fortsättning på den diskussionen skulle det kanske passa med en dikt, skriven av Hilding Widjeskog, där temat är de många backarna. Dikten heter ”Tärja dsesbo å backorna”, vilket översatt betyder Terjärv bröllop och backarna.

Tärjä dsesbo å backorna

 

Fö leng saan va ja ti Vasa.

Tå kom ein kaar å fråga åv me,

vadanifrån e tu?

Ja sa, ja e från Tärjär.

Nå, heitä du Hästbacka?

Ja svara ne.

Nå heitä du Österbacka?

Nå huj haj.

Nå tå heitär du Storbacka.

Nä int hä heldär.

Tu e int från Tärjär om int du heitä naa på backa.

 

Tå byrja a birätt.

Ja vaalt bjodi ti en dsesbo i byi Hästbacka,

tuku beeas kan int a backa.

Så ja la sondaskläädä å kraga på nacka.

På biljettn sto i:

Samling vid Sunabacka.

 

Vi väälkomstportn sto eitt par,

båtvå va di glad å hälsa å nicka.

Saan drack ja välkomstkaffi

å to veitbrö från booli

som sto på träbocka.

Ti lärt va laga vi Stomossbacka.

Från Nörrbacka kom foltsi i stor skocka.

Mytsi kom från Smidibacka i mindä flocka.

Vi Fossbacka hoppa di på steina å stocka.

tå vi for övä ågä ti Kvänosbacka. Allihop sökt di si ti dsesbogåln

som ho gango va på Sunabacka.

 

Gambäl släktinga kom från Rätsibacka, Österbacka å Bodbacka.

Kosinä från Bråttbacka, Kaitbacka å Flakabacka.

 

Föst på ana daan kom di från Dahlbacka å Bynisbacka.

Mostäs släktinga från Vistbacka å Dahlsbacka föld

mä töm som kom från Storbacka å Kvänbacka.

Dsinast for di fram Larikbacka, Bäribacka, Pickvisbacka

å så övä ti Breidbacka.

 

Vininklääshaldarä från heila Tärjär di had sanka

fö brudä ho va från Raumabacka.

Eit par va en pojk å en flicko

å langin rad iväg si stsicka.

 

Ein pepakako å rö limonad

hä fick vi baket vigseln ti skål mä å dricka

å rikti nett ein hadd di åt mi hitta.

Tå ja fråga vadanifrån ho ha vali stsicka

valt o skamli å sa:

Från Pilkkabacka.

 

Å skaffarä å kocka töm hadd di från heila

Kolambyi å Hästbackbyi plocka.

Hövoskaffarn ha va från Kaddjisbacka.

Ein bliistro från ficko a plocka

som a blåst i å foltsi ti bolä locka.

Fösta dan fick vi koka strömdsi

risgrynsgröitn å froktsoppo.

Ana daan hadd di brynagröitn å ärttarocka.

Å skaffarä å kocka ti huikka å hoppa.

Tå di spillkoma å tillbringarä på båra plocka.

 

Å bossi va brugomi å grann va brudä

mä skrovelmässingskrono

som hört ti skrudä.

Å solä stsein å hornmusik hösta övä heila backa.

Spelmännä va från Vekabacka, Risbacka å Breidbacka.

Danslava va laga mä bräädä ovanåv stocka.

Spelmanslava ha va opp på bocka

å bjerkka hadd di varvi åkring toppa.

Ongdomi som dansa ti bocka å backa.

Mä tåna å klacka i golvi di knacka.

Hä va mä purpuris figulistaktn som di pracka.

 

Ja hört gobba som kavera å bocka

et nesavispari va från Timbäbacka.

 

Fostoräättä kom från Nybacka å Lyttsbacka,

Från Pottbacka som e nära Åsbacka.

Så kom di meir från Mandäbacka å Norrbacka.

Nu råka ja töm som heitä Skullbacka

som bor ti nära Utibacka.

Ti va int na mang från Vammosbacka å Heimbacka

Män heila sjacki från Djupsjöbacka å Södäbacka.

 

Heck-kärrkörand från Langbacka å Skallobacka

Handlarn va från Messäsbacka å Kakolamatt

ha kom från Snårbacka.

Ti va no beedd från Langsjöbacka som e stsöni när Bjölasbacka

Män hä va sama daan ein dsesbo på Vitsvidibacka

så tii va folttsi från Häsibacka å Kankobacka  å Bjerkbacka å Vambacka.

 

På ana daan saan di hadd iti brynagröitn å rosnsoppo å ärttarocka

tå hornmusik åtä byrja folttsi locka

samlast parä åtä i stor skocka.

Mitt i rindsi satt två kaar vi eit bool på backa

å folttsi to sedla ur ficko som di leet på bricko.

Hä va gobbdans å pojkdans

tå di sko penga åv folttsi plocka.

Ti hadd allsorts konstä å knycka som ja tyckt va lycka.

Mitt i allt stal pojka brudä mä heila skrudä

saan di gobba ner hadd knacka fo di mä ä ti Rymbacka.

 

Ja kan int glöm hodi dsesbo vi Sunabacka.

Hä vaalt iti å doppa så ja vaalt follproppa.

Tå ja for heim vänst ja om å tacka å bocka.

Hä dsoor ja tå ja for om vi Göukbacka.

Konstens dag

Här kommer ett bra tips för en gångs skull. Tjuvstarta Konstens Natt och besök konstgallerierna redan på dagen! Det gjorde vi idag och det var helt suveränt. Ingen hets och trängsel alls. Man kan titta i lugn och ro och det finns gott om tid att diskutera med konstnärerna.

En konstnär vi inte diskuterade med var Adolf Bock (1890-1968). Hans tavlor finns nu på Tikanoja. Han var skicklig på att måla hav, båtar och sjöfart. Vackra alster som finns att se fram till 13 oktober.

Har man konstgallerierna undanstökade blir det sedan mera tid över för allehanda happenings och performance. Något det finns verkligt gott om på Konstens Natt.

KonstensNatt01080813

Sambatåget har blivit en klassiker på Konstens Natt

 

Reggaemusik på Strampen

Reggaemusik på Strampen

Kristina från Duvemåla

En fantastiskt föreställning! Berörande och vacker. Det är mitt omdöme efter att äntligen ha sett musikalen på Svenska Teatern i Helsingfors. Starkt manus med mycket känslor, njutbar musik, fina rollprestationer och en imponerande scenografi. Den 3 timmar och 40 minuter långa föreställningen var aldrig i närheten av att bli långtråkig.

Samtidigt som Finland spelade VM-hockey mot Tyskland på fredagkväll avnjöt vi en trerätters i grannskapet. Och medan löparna svettades på Helsinki City Run satt vi i lugn och ro på teatern. Ingen tvekan om att kulturen hade ett klart grepp detta veckoslut. Borde man kanske oroa sig?

Svenska Teatern den 4 maj 2013

Svenska Teatern den 4 maj 2013

Kulturellt slappande

Trots att jag stått över Botnicyklingen de senaste åren har loppet ändå lyckats engagera mig som åskådare. Dock inte idag. Det var i stället Monäsrodden som fick uppmärksamheten denna helg. Det var första gången för vår del.

Monäsrodden visade sig vara en trevlig tillställning med varierat program för både yngre och äldre. Med musikuppträdanden, marknad, veteranbilsutställning, ponnyridning mm. Och så seglades det, och roddes förståss. En av sommarens bästa dagar, åtminstone vad vädret beträffar.

Konstverk på Touren

Tour de France är över för denna gång. Det är ingen tävling som jag följt med något extra stort intresse. Men i nyhetsrapporteringen såg jag en intressant TV-bild.

Någon hade satsat tid, möda och givetvis sina konstnärliga anlag på en åker. Ett imponerande konstverk av gigantiska mått (flera hektar?) hade formats i grönskan. Säkert inget som kommer cyklisterna till del. Knappast folket i följebilarna heller. Hela gänget switchar ju förbi på ett ögonblick. Men för ett kort stund får TV-tittarna njuta av konstverket.

Jag tar mig friheten att låna TV-bilden och visa upp den.

Korsusauna

En verklig facilitet vid Edvinsstigen är korsubastun. Det är en äkta rökbastu som förverkligats efter Edvin Hevonkoskis idéer. Själva byggandet har byföreningen gjort på talko, redan för drygt 15 år sen. Tanken var att återskapa en autentisk krigstida miljö. Till bastun går man således via en löpgrav.

Byföreningen sköter uppvärmningen och hyr ut bastun till mindre grupper. Alla förutsättningar finns till avkoppling i en så speciell miljö. Stämningsfullt en mörk höstkväll.

Och här slutar då följetongen om Edvinsstigen för denna gång.

Trångt i paviljongen

Många gubbar och gummor har farit illa när de tjänat vid Edvinsstigen i ur och skur. Det är först nu när ohälsan tagit dem som de fått tak över huvudet. Terminalvården är förlagd till en öppen paviljong.

En liten bildpresentation

av konstverken som kantar motionsbanan Edvinsstigen. Totalt finns över 100 statyer av de mest varierande slag. Här ett axplock.

Man har alltså gott om åskådare när man motionerar här. Fast av den mer tystlåtna sorten.

Edvins mest kända

konstverk är Tarja. Kanske av den anledningen att statyn gjorde en resa till Helsingfors år 2005.

Men den gör sig bättre på stenen i skogsbrynet än på några lastpallar utanför Kiasma. Det är i alla fall min åsikt.

Edvins bästa

En av Edvins Hevonkoskis statyer har flyttats en liten bit bort från Edvinsstigen. Sedan ett år tillbaka pryder konstverket trafikrondellen vid Prisma. Rondellen ligger endast ett stenkast från huset där Edvin bodde.

Konstverket föreställer en finländsk soldat med sin häst och är min personliga favorit. Att ge detta konstverk mer synlighet var ett lovvärt initiativ. Här visade också staden prov på smidighet.

Edvinsstigen

I terrängen mellan Vapenbrödrabyn och Bobäck finns ett litet rekreationsområde med en motionsbana som heter Edvinsstigen. Banan är i kortaste laget, endast 1,3 km lång, men den är jämn och fin och har belysning. Edvinsstigen är dock mycket mer än bara en motionsbana.

Banan är kantad av ett stort antal konstverk. Det handlar främst om skulpturer i trä och metall. Och bakom detta står en enda person. Han hette Edvin Hevonkoski (1923-2009) och bodde i Vapenbrödrabyn. Edvin var till yrket metallarbetare, men mycket konstnärligt begåvad. Det är en imponerande samling konst som nu kantar motionsbanan. Tyvärr har en stor del farit illa redan, främst då träskulpturerna som stått oskyddade i skogen. Skulpturerna i metall verkar vara mera långlivade.

Edvinsstigen är definitivt värd ett besök.

Fortsättning följer.