Skidsäsongen alltså. Avslutningsfesten på Norrvalla på fredagkväll var en hellyckad tillställning, med produktinfo, god mat, lagom lite program och mycket tid till umgänge och diskussioner. Ett bra koncept, värt att fortsätta med.

Nu är också skidparen putsade och skyddsparaffinet påsatt. I går plockade jag ner cykeln. Hoppas jag hinner ut några gånger innan nästa säsong. Allt har sin tid.

Leviveckan var sig lik på många sätt. Skidåkning på förmiddagarna när föret är som bäst. Bastu och slappande resten av dagen.

Men veckan bjöd på några överraskningar. Som kanske framgått av bildreportaget så fanns det ovanligt mycket snö. När snötäcket normalt smälter så här års samlas  skräpet och smutspartiklarna på den smältande snöytan. Smutsen sätter sig på skidornas belag och glidet blir dåligt. Nu kom det mera snö under veckan, vilket var positivt. Skidorna hölls rena. Vi körde på på samma paraffin hela veckan (skäms nog lite att erkänna). Dessutom kan en ren och vit nysnö vara en riktig stämningshöjare.

För min del blev det enbart skating, medan det på spinnsidan var klassisk skidåkning som gällde. Som fäste fungerade burkvalla hela veckan. Det är lite ovanligt. Normalt får man ju ta till klister så här års.

Det goda snöläget (115 cm idag i Levi) gör att det sannolikt är skidföre i Lappland flera veckor ännu. Utnyttja läget, ni som har tid och möjlighet!

Asfaltpist idag

After ski

Dagens gåta: Låg lada eller mycket snö?

Saknar helt förmåga att beskriva det väder vi haft idag. Låter helt enkelt bli.

Skating på nypreparerat underlag, -ett sant nöje.

Årets skidsäsong börjar vara till ända. Visserligen snöar det ordentligt just nu men kanske det ändå är dags att sammanfatta.

En sökning i träningsdatabasen visar att den gångna vintern är en av de sämsta under de 12 år som jag har sysslat med motionsskidåkning. Och då menar jag kvantitetmässigt vilket givetvis beror på den snöfattiga vintern. Det är första vintern på 9 år som jag inte får ihop ens till 1000 km. Normalt ligger antalet timmar på skidor runt 100 eller mer. I vinter blev det endast 67 timmar.

Men det finns också positiva saker. Det blev glesare än vanligt med träningspassen på skidor eftersom det var långt till spåret. Andelen alternativa träningspass var större än normalt. Kroppen svarade därför bra på den träning som den fick och jag är mer än nöjd med vad den presterade. Kompletterande träning verkar inte vara bortkastad.

Det blev endast tre långlopp. Men de var dessto bättre. Loppen i Tjeckien och Schweitz är oförglömliga upplevelser (åtminstone fram till demensen?).

Och så kan jag glädja mig åt två nya stämplar i Worldloppet-passet. Jag hade ju snudd på tre, men Tartumaraton blev inställt.

Fast skidsäsongen är inte helt slut. En lapplandsvecka återstår ännu. Den kommer kanske att snygga till siffrorna lite.

Jeppo Undomsorkesters konsert var riktigt bra. Ungdomarna bjöd på en mångsidig repertoar och det blev en riktigt njutbar kväll. Medverkande förutom Ungdomsorkestern var sånggruppen JAM, Geir Rønning, Nina Tapio, Markus Fagervall, Daniel Lindström och Doo-Bop Allstar med Dani Strömbäck, Janne Hyöty, Marcus Söderström och Patrick Lax.

Nina Tapio var bra som vanligt. Men det var nog de andra artisterna också. Jag gillar svängig musik, men jag tror nästan att balladerna gjorde det största intrycket i kväll. Geir Rønnings framförande av ”Håll mitt hjärta” var kvällens höjdpunkt. Om man frågar mig alltså.

Ett stort grattis till frontfigurerna inom orkestern som lyckats få ihop detta häftiga paket!

Jag har som vana att kolla nyhetsrubrikerna varje morgon. Så också i morse. Det råder knappast något tvivel om vilket som var det största som hänt. Både Iltasanomat och Iltalehti var helt eniga om huvudnyheterna. Kolla bara rubrikerna!

Någon är knäpp. Är det månne jag?

(Förvisso är det jag. Jag läste blaskorna)

Det kom två FM-medaljer till skidklubben idag. Det är vi inte bortskämda med.

Det var ingen inom längdsektionen som vann medaljerna. Det ögonblicket lär vi få vänta på. Men på alpina sidan finns det yngre förmågor, och där är man duktigare.

Ett stort grattis till syskonen Romar för FM-medaljerna i super G!

En av mina favoriter är Janne ”Loffe” Carlsson. Skådespelare, programledare, underhållare och musiker. Jag gillar den gubben, antagligen mycket tack vare hans speciella och avspända sätt att uppträda. Loffe är cool, riktigt cool.

I går kväll spelade Loffe jazz på Doo-Bop tillsammans med Mathias Sandberg, Peter Nordwall och Marcus Söderström. Och det gjorde de bra. En och annan rolig historia hann Loffe också dra mellan låtarna. Efter spelningen fick jag t.o.m. en kort pratstund med honom.

Nedan ses två glada laxar från gårdagskvällen.

Till och med jag hade klarat mig utan den här snön som vräker ner just nu. Mina tankar går till de liv som trafiken skördat idag.

Eller borde helgerna byta plats i almanackan?

Julafton                                                                    Påskafton

För några veckor sen fick jag ett brev från TeliaSonera. Det händer egentligen ganska ofta, men den här gången var det ingen faktura. Det var ett meddelande om att fjolårets verksamhetsberättelse finns att hämta på nätet.

TeliaSonera avstår således från att göra en pappersversion av verksamhetsberättelsen. Det betyder en inbesparing på ca 20 000 kg papper. Plus distributionen.

Det var ett riktigt bra beslut med tanke på miljön. Så länge det handlar om ett enstaka bolag är miljövinsten självfallet en droppe i havet, men vi får hoppas att flera följer efter. För tillfället är slöseriet enormt.

Skogsbolagen, tryckerierna och transportbolagen har eventuellt en annan syn på saken.

I ett skede såg det riktigt bra ut. Strax innan nedsläpp kom Juhani Tamminen in i vår loge och försäkrade att det skulle bli underhållning i kväll. Det blev det också, men utgången blev inte den vi hoppades på. Sport kom inte upp i normal nivå och förlorade mot Jukurit.

En nervpirrande match. Och trots allt en rolig kväll. Ett stort tack till matchvärdarna Aktia och Veritas!

Ytterligare några rader om Engadinmaraton på skidor.

Det var 40:e gången som tävlingen arrangerades. Det är huvudsträckan 42 km som lockar överlägset flest deltagare. Dessutom finns halvmaraton på programmet. Totalt kom ca. 10400 löpare i mål. Med andra ord, inget litet lopp. Loppet var mycket välorganiserat på alla sätt. Allt fungerade med stor precision. Löpartransporten sköttes till största delen av arrangören. Det var tåg och buss som gällde. Transporten ingick i anmälningsavgiften.

Enda anmärkningen på arrangemanget som jag kommer på är startområdets utforming. Påsarna med överdragskläderna skulle lämnas nästan en kilometer från startfållan. Det är inte bra om det är kallt.

Loppet annonseras som ett fristilslopp, vilket betyder att nästan alla åker skating. Två klassiska spår fanns ändå dragna längst till höger vilket överraskade mig lite. Det är således möjligt att skida klassisk. Och varför inte, -stilen är ju fri. De klassiska åkarna hade också en egen startfålla.

Tor Arne Hetland vann. Han skidade sträckan på 1:24.30. Det är faktiskt nästan 30 km/h! Lika imponerande är Katrin Zellers insats. Hon var bara 9 minuter  långsammare.

Den storslagna naturen utgör en mäktig inramning, åtminstone för en plattlänning. Tyvärr drog moln och dis in över trakten precis före start, vilket störde upplevelsen lite. I alla fall fick jag inte riktigt de bilderna jag hade önskat.

Arrangören har ett fint bildspel på hemsidan, lite för mycket bilder bara. Bildspelet hittas här.

Långloppet Engadin är avklarat för min del. Fast längre än 42 km är det inte, och dessutom riktigt lättåkt, åtminstone idag i bra före och medvind. Loppet startar på 1820 m höjd och målgången är på 1670 m. Utförsbacke således.

Loppet går i en storslagen natur i Engadin-dalen i Schweitz. Loppet startar i Maloja och målgången är i S-chanf. Under loppet passerar man orterna Sils Maria, Surlej, St. Moritz, Pontresina, Chamues och Zuoz.

I motsats till många andra lopp så var det ingen trängsel alls efter start. I början åker man ca. 10 km över sjöar och där är det brett preparerat. (Jag passerade 10 km på 31:40 vilket ju visar att det gick undan redan från start). I mitten kommer ett långsammare parti. Mellan St. Moritz och Pontresina var det smalt och åkningen stannade av ibland.  Eter ca 25 km är det åter brett och riktigt lättåkt ända till målet.

Loppet skidas i fristil. Det var riktigt roligt att åter skejta. Jag tror att det är fyra år sedan senast. Med nummer på bröstet alltså. För min del var dagens lopp närmast en söndagsutflykt. Arrangören var oartig nog och placerade mig i 4:e startled. Någon större iver att ”riva till” fanns inte. Jag insåg läget att just idag ta kameran med.  Så åtminstone fyra gånger stannade jag och fotograferade.

Vill ni uppleva ett långlopp som är riktigt lätt, ja då skall ni prova Engadin. Trots syrefattiga förhållanden.

Jag har sällan några riktigt stora förväntningar. Men jag måste erkänna att jag verkligen sett fram emot helgens resa till Engadin i Schweitz. Den här gången fanns nog förväntningarna där. Förväntningar som succesivt förbyttes i frustration och besvikelse. Något som främst Finnair skall tackas för efter att åter en gång lyckats slarva bort allt baggage. Vad gör man på en skidsemester utan skidor och kläder?

Nytt för den här gången är att de lyckades separera baggaget.När väskorna anlände till hotellet efter ett dygn så saknades ännu skidorna. Efter en extra buss- och tågresa till St. Moritz fick vi äntligen tag på skidorna idag på eftermiddagen. Hälften av 3-dagars semestern gick åt till att jaga och vänta på baggaget.

Nu är skidorna vallade och klara för morgondagens lopp. Fina förutsättningar utlovas, -6°C och solsken. Nu är jag plötsligt förväntansfull igen.

Sveriges Television står för en imponerande insats idag som med kamera följer täten hela vägen genom Vasaloppet. Man kan tydligt höra ljudet av åkarnas skidor och stavar. Snöskotern som transporterar TV-teamet hör man däremot inte mycket av. Endast en svävande helikopter stör tystnaden.

Jag hade förmodligen någon form av mental svacka tidigare i vinter när jag fattade det märkliga beslutet att inte åka till Vasaloppet. Jag kunde inte förutse konsekvenserna, det är först nu abstinensbesvären kommit.

Nu är det olika terapiövningar som gäller. Väderleksrapporterna utgör en del. Med nysnö i spåret och temperaturen i närheten av noll kommer det sannolikt att bli glatt i spåren i morgon. Det har aldrig varit mitt favoritföre. Det lindrar alltid lite.

Vem vet , blir det riktigt krångligt före i morgon så kommer TV tittandet att plötsligt förvandlas till ett rent nöje.